|
...och dom som inte har - Majgull Axelsson
(Inbunden, TidenAthena, 1996, 188 s.)
"...och dom som inte har" är en intervjubok som
skildrar det svenska folkhemmets sammanbrott i nyfattigdomens Sverige.
Fjorton personer, alla utan egentliga sociala problem, djupintervjuas
om sina upplevelser kring det skamfyllda i att ha väldigt ont
om pengar. Ingen av dem har spelat, knarkat, slösat eller supit
bort sina pengar.
Flera har låglöneyrken, har hamnat i skuldfällan
eller blivit långtidssjukskrivna.
Boken
"...och dom som inte har" startade med ett LO-projekt
för att kartlägga svenska låginkomsttagares villkor.
Majgull Axelsson fick i uppdrag att under ett och ett halvt
år djupintervjua ett antal medlemmar ur åtta olika LO-förbund.
Intervjuerna blev till rapporten "Orättvisans ansikten"
som publicerades 1992. Men Axelsson kunde inte släppa de människoöden
hon tagit del av och beslutade sig för att skriva en bok där
personerna fick ett större utrymme att berätta mer om
sig själva och sina liv. Boken blev "...och dom som inte
har".
Under tre år, 1992-1995, träffade hon och intervjuade
fjorton personer om hur deras liv förändrats ekonomiskt
och socialt under 90-talets lågkonjunktur.
Officiellt finns det förstås ingen fattigdom i Sverige.
Fattigdom är nåt man förknippar med äldre tider
eller svältdrabbade U-länder i tredje världen. Inte
med vårt jämlika, trygga & moderna rättvisesamhälle.
Och i egentlig mening finns inte den typen av fattigdom hos oss,
men vad hjälper det låginskomsttagare och förtidspensionärer
som inte har råd med nästan nånting förutom
det allra nödvändigaste. Med svenska mått mätt.
Även den fattigaste svensk lever i överflöd jämfört
med de fattigaste i andra länder.
Det är otroligt skuldbelagt att ha det dåligt ställt
eftersom det finns ett slags moralisk värdering i att ha ont
om pengar. Det förutsätts att den som lever utan större
tillgångar på nåt sätt har sig själv
att skylla.
Majgull Axelsson skriver så här:
"Om man lyckas övertyga de fattiga om att fattigdomen
är en moralfråga, som saknar samband med politiska beslut
och den eventuella kompetensen hos den ekonomiska eliten, behöver
man inte riskera att de ställer till bråk. Skam tystar."'
I boken får vi möta flera personer som är representativa
för en stor och osynlig grupp människor som förmodligen
har ökat ännu mer sen boken skrevs för sju år
sen. Den som läst någon av Majgull Axelssons böcker
vet att hon är en briljant författare med en förmåga
att med små detaljer och egna reflektioner ge liv åt
berättelser. Den här boken är, trots sitt tunga ämne,
både lättläst och känslomässigt gripande.
Fler av intervjupersonernas livsöden stannar kvar i ens huvud
länge efter att man lagt ifrån sig boken. Man berörs
av de orättvisor som finns under ytan i vårt samhälle
och som ofta verkar bero mer på slump eller otur än medvetna
val.
Som 45-åriga Kerstin som var gift, hade fast jobb, en fin
lägenhet och två söner hon var stolt över.
Äldste sonen fick narkotikaproblem, äktenskapet gick därför
i kras. Kerstin blev arbetslös och sen vräkt för
att hennes knarkpåverkade son störde grannarna. Den yngste
sonen hamnade så småningom i fosterhem. Ekonomin kollapsade
och hon började sälja allt från frysboxen och TV:n
till bröllopsservisen. På flera år hade hon inte
gått till frissan, tandläkaren eller köpt nya kläder.
Telefon och tidning hade hon inte råd med. Inte så mycket
annat heller
Eller som Anneli och Inge som har fyra barn och lever på ungefär
6.000 kronor i månaden.
Eller som Nils som är över 40 men ändå får
kläder och mat av sin mamma då och då för
att klara sig.
Det är inga svaga, brutna personer vi möter utan människor
med förhoppningar och drömmar, om än en smula kantstötta.
Och kan de inte få det bättre själva innan de blir
gamla så hoppas de i alla fall att deras barn skall få
det.
Innehållsförteckning:
Fattigsverige
Underdogs
Lågprismat
Människoöden
Om författaren:
 |
Majgull Axelsson
© Foto: Maria Söderberg |
Majgull Axelsson är författare
och journalist, född i Landskrona 1947.
Har en bakgrund som journalist och chefredaktör inom fackföreningspressen
och har skrivit mycket om gatubarn och barnprostitution i tredje
världen. Hon har också skrivit utredningar åt LO
och jobbat som informationssekreterare på UD.
1994 gjorde hon sin skönlitterära debut med "Långt
borta från Nifelheim" och hennes nästa roman "Aprilhäxan"
belönades med Augustpriset 1997, blev den mest sålda
Månpocket-boken och har översatts till åtminstone
13 språk.
Andra böcker av författaren i urval:
Våra minsta bröder 1986
Rosario är död 1989
Dom dödar oss 1991
Orättvisans ansikten 1992
Långt borta från Nifelheim 1994
Epokskifte. En antologi om förtryckets nya ansikten 1996
Aprilhäxan 1998
Slumpvandring 2000
Stad av slott 2002
Övriga bokfakta:
"...Och dom som inte har" gavs ut på förlaget
TidenAthena 1996 och är i princip omöjlig att hitta idag,
utom på biblioteket. Synd, för det är en bra och
viktig bok!
Mia
Gustavsson : 03-05-01
|