På chokladfestival i Linköping

Choklad. Ljuvlig och len, söt och bitter, med apelsin-, rosmarin-, jordgubb-, salt- eller kanske cigarrsmak?

Ja, det finns faktiskt choklad med cigarrsmak, en vackert brun pralin med vita ränder från Emanuel Andrén. Inuti döljer sig en chokladfyllning med lakad Zino Platinum-cigarr från Dominikanska Republiken, smaksatt med tabasco och flingsalt. Smaken ska vara förunderlig men det krävs nerver av stål för att testa den.

Något som jag inte var villig att göra efter att ha testat en choklad med havssalt från Muzzi. Tydligen ska den vara en höjdare med ett halvt glas whiskey, men för mig, som avskyr whiskey, smakar det som god choklad nåt litet barn har gråtit över.

Muzzi specialiserar sig på choklader med stark smak, sålda i etuier av fejkat läder. Deras Cubaranca är en ljuvlig blandning som får hela rummet att lukta apelsin, men de har även många riktigt bisarra kombinationer, som havssalt eller feferoni, vilken gör sig bättre på en kebab än i choklad.

Amedai Porcelana, den dyraste serietillverkade chokladen i Sverige.

Annars dominerades chokladfestivalen av chili.
Alla hade någon form av chilichoklad, från handgjorda praliner till masstillverkade kakor från Lindt.
Alla förutom Cloetta som försökte imponera med sin Center Mörk.
Det är nästan så man tyckte synd om dem, de som brukar vara snabbköptes höjdpunkt fick se sig omsprungna om små märken med lyxchoklad. Men man ska inte jämföra en Volvo med en Jaguar.

Riktigt lyxig var Mora-Mora, från Malagasy, smälter på tungan – bärig med en aningen sträv eftersmak är det en perfekt lättare choklad för finsmakaren som inte gillar socker. Och man kan känna sig nöjd med livet när man äter den. Man inte bara njuter, man hjälper också få bort fattigdom på Madagaskar. Mora-Mora är nämligen Equitrade-märkt, vilket innebär att den är helt tillverkad på Madagaskar, inklusive pappret, tryckningen och paketeringen.
Gott för kroppen och gott för själen på samman gång.

Udda praliner var det gott om. Som mörk ädelostchoklad från Flickorna Kanold i Göteborg. Mycket godare än namnet antyder, en milt saltig choklad med ostig eftersmak.

Även sprit var det gott om, både i chokladen och utanför. Carolus Vin kom på den briljanta idén att köpa rättigheterna till berömda tavlor för att tillverka sprit av dem, eller snarare baserade på dem. Smart marknadsföring men det betyder ingenting om inte drycken är god.

Inte nytt men ständigt lika gott är rostade kaffebönor i choklad. Magnifikt gott. Som att slurpa i sig en kopp kaffe i en chokladkaka. Det är lätt att äta för mycket och bli hyperaktiv.

Riktig drickchoklad är också en höjdare, och man kan göra den hemma. Ta en kaka mörk choklad och smält den i lika mycket grädde (100 gram choklad till 1 dl grädde). Fantastiskt gott men extremt mäktigt.

Dyrast på festivalen var Porcelana från Amedai. God, fast det är inte varje dag man vill äta choklad som kostar 120 kronor för 50 gram (2 400 kr/kg). Men på en chokladfestival kan man unna sig.