|
If you can't make it
- Fake it
De tre amerikanska astronauterna Charles Brubaker, John Walker
och Peter Willis är utvalda för ett speciellt och exklusivt
uppdrag i rymden.
Att bli de första människorna att sätta sin fot på
Mars.
 |
| Månens baksida sedd från
Apollo 13. Den stora ytan heter Mare Moscoviense och kratern
till vänster är International Astronomical Union crater
nr 221. |
I allra sista stund, efter månader av förberedelser,
visar det sig att NASA inte rent tekniskt kommer att kunna genomföra
landningen på planetens yta.
För att inte tappa ansiktet eller förlora några
sköna dollar i bidrag till rymdprogrammet beslutar de sig för
att istället fejka hela landningen.
En obemannad farkost sänds upp i rymden under pompa och ståt,
medan de tre astronauterna placeras i en filmstudio på marken
och beordras att låtsas att de är ombord. Planen är
att den riktiga rymdkapseln skall explodera i en "olycka"
på väg hem från Mars.
Publiken på jorden får sitt, den amerikanska regeringen
får sitt och NASA går ur det hela med ryktet intakt.
De enda som råkar illa ut är astronauterna som förväntas
ha brunnit upp i rymden...
Det är plotten i filmen "Capricorn One" från
1978 där James Brolin, O.J Simpson och Sam Waterston
spelar de tre astronauterna. Men tänk om vi alla är den
lurade jordpubliken och Armstrong, Aldrin, Collins och de
andra är skådisarna.
Tänk om månlandningarna bara är de dyraste spelfilmer
som nånsin gjorts och världshistoriens mest lyckade lurendrejeri?
 |
| Buzz Aldrin, andre mannen på månen,
poserar bredvid den amerikanska flaggan under Apollo 11-expeditionen.
I bakgrunden t.v månlandaren. |
Historieskrivningen som vi brukar lita på säger att den
första människa att sätta sin fot på månen
var den amerikanske astronauten Neil Armstrong. Datumet var den
21 juli 1969. Efter det har USA gjort ytterligare fem bemannade
månlandningar. Den senaste 1972.
Dessa banbrytande steg i mänsklighetens historia har dock ifrågasatts
både en och två gånger av professionella konspirationsteoretiker.
En av de största skeptikerna till månlandningen heter
Bill Kaysing och brukar lite vagt säga att han jobbade
för NASA med konstruktion av månlandaren och därför
är lite av en teknisk expert. Sanningen är att han jobbade
på det företag som konstruerade vissa delar av månlandaren,
som bibliotekarie. Han slutade dessutom där 1963. Sex år
innan den första månlandningen.
Han har skrivit ett flertal böcker om den gigantiska bluff
han påstår att månlandningarna är. Enligt
honom har ingen enda människa nånsin satt sin fot på
månen.
Han hävdar att ursprunget till denna gigantiska fejk är
att det enligt NASA:s egna beräkningar bara var 0,00017 % att
månlandningen skulle lyckas och istället för att
ens försöka så bluffade de hellre.
Bill Kaysing är inte heller ensam om sina teorier och det
finns skeptiker i olika grad som excellerar i teknikaliteter kring
de foton och filmer som NASA tagit under de olika månlandningarna.
Några av de allra vanligaste argumenten man brukar ta
fram är:
1. Inga stjärnor syns i bakgrunden på någon av
bilderna från månen. Eftersom månen inte har nån
atmosfär borde inget skymma sikten.
(Motargument: solljuset bränner ut ljuset från
andra stjärnor så att det inte syns)
2. Den amerikanska flaggan vajar trots att det inte finns någon
atmosfär och alltså ingen vind på månen.
(Motargument: troligen beror vajandet på att flaggans
stång är av ett lätt material och vibrerar en kort
stund efter att pinnen borrats ned i marken. Astronauterna har sagt
att det var extremt svårt att få stången att fästa.
Med månens gravitation och inget luftmotstånd ser detta
ut som om den vajar i vinden.)
3. Det finns ingen krater på månens yta där månlandaren
slagit ned trots att den är ordentligt tung. Inte på
någon film eller något foto från någon av
månlandningarna syns minsta grop under månlandaren.
Inte heller nåt damm på månlandarens fötter
trots att ytskiktet på månen består av lös
sand.
(Motargument: Eftersom det inte finns nån atmosfär
och ingen luft är det vakuum, alltså kommer inte lösa
partiklar att virvla runt på samma sätt som på
jorden. Damm eller stoft beter sig på samma sätt som
en sten skulle göra om man kastar upp den i luften på
jorden. Den faller rakt ned. De partiklar som kastas upp av månlandaren
kommer att falla utåt och åt sidan och direkt ned, inte
virvla runt ovanför och sedan lägga sig ovanpå månlandarens
fötter. Angående kratern hävdar pro-sidan att månlandaren
gjorde en extremt mjuk landning med nästan avslagna motorer
och dessutom kom in snett uppifrån och kanade en bit innan
den stannade. Den låga farten och den glidande landningen
förklarar att det inte finns någon krater.)
4. Det finns inget motorljud alls från månlandaren
i NASA:s film. Trots att motorljudet på 140-150 decibel inte
hörs alls så hörs astronauternas röster utan
problem.
(Motargument: motorerna var nästan avstängda under
sista delen av landningen för att den skulle ske så mjukt
som möjligt. Dessutom fortplantar sig inte ljud i vakuum på
samma sätt som i luft så det går inte att jämföra
med hur samma ljud skulle låta på jorden. Naturligtvis
hade astronauterna riktade mikrofoner på samma sätt som
piloter har, designade just för att ta upp så lite bakgrundsljud
som möjligt.)
5. Något annat som brukar påpekas är att bara
några månader innan den första månlandningen
genomfördes gjordes försök med månlandaren
på jorden. Man hade då extremt stora problem med att
styra och manövrera den, ändå skedde detta sedan
helt utan problem under betydligt svårare förhållanden
bara veckor senare på månen.
(Motargument: Och bara nåt år innan trodde man
att det var ett skämt att en människa skulle kunna sättas
på månen...)
 |
| Buzz Aldrin kliver ur månlandaren.
Armstrong fotograferar. |
6. Man hävdar också att NASA:s egna foton inte stämmer
med verkligheten och helt tydligt är manipulerade. Bland annat
påpekas ofta att ljuskällorna är konstiga. Det enda
befintliga ljus på månen kommer från solen, ändå
visar bilderna på flera skuggor från olika håll
som man påstår bara skulle kunna förklaras med
att det fanns lampor eller andra ljuskällor, som i en studio.
Delar av astronauterna eller månlandaren som borde legat helt
i skugga och vara nästan svarta syns alldeles för bra.
Särskilt brukar man ta exemplet med månlandaren från
Apollo15-expeditionen när det enda som syns riktigt bra på
den sidan som är i skuggan är fältet där det
står United States".
(Motargument: Eftersom månens yta inte är helt
slät så faller skuggorna olika. Att framsidan på
vissa objekt inte är kolsvarta trots att ljuset kommer bakifrån
beror på att ljus reflekteras i månens yta.)
7. Ett annat argument för att fotona från månlandningarna
är fejkade är att de är för bra. Det anses märkligt
att de svårmanövrerade kamerorna som satt fast på
astronauternas bröst och som gjorde att fotografen egentligen
inte kunde se hur motivet skulle ta sig ut i linsen bara resulterade
i knivskarpa och perfekta bilder.
(Motargument: Apollo11-expeditionen tog över 1000 foton
på månen. En stor del av dem var dåliga, suddiga
eller föreställde tråkiga saker. NASA har naturligtvis
valt ut de allra bästa bilderna och skippat de dåliga)
8. Ytterligare en sak som nämnts är att den farliga strålning
som finns i de sk van Allen-bältena som man måste passera
på väg till månen borde vara direkt dödlig.
Rymdfarkosterna och dräkterna borde inte rimligen kunna skydda
astronauterna från all denna strålningen.
Apollo 16-expeditionen lär dessutom ha genomförts under
en solstorm som gjorde att den radioaktiva strålningen i rymden
var extremt hög vid det tillfället.
Ändå har ingen astronaut påvisat minsta tecken
på strålningsskador.
(Motargument: man färdas genom van Allen-bältet
i hög hastighet och hinner utsättas för ungefär
1 rem i strålning. Först vid 25 rem får människor
symptom på strålningsskador och först vid 100 blir
man sjuk. )
En annan omständighet som alltid finns med i varje konspirationsteori
av rang är den om folk som dött under mystiska omständigheter
för att de "visste för mycket".
När det gäller månbluffen så kan man utan
problem få den kvoten fylld då många astronauter
dött i olika olyckor. 15% av astronautstyrkan har avlidit på
"icke konventionella" sätt.
Självklart bortser man då helt ifrån att yrket
astronaut i sig kanske är ett av de allra mest riskfyllda jobb
man kan ha.
 |
| Gus Grissom. Astronaut ur Mercury
7-gruppen. Förolyckades i en brand i Apollo1-kapseln under
en markövning. |
De dödsfall man särskilt brukar nämna är de
som skedde i den tragiska explosionen av Apollo1 1967. En ur besättningen
- Gus Grissom kritiserade offentligt rymdprogrammet ett flertal
gånger och lär passande nog ha sagt något i stil
med att "nån kommer att dö". Ett uttalande
som konspirations-teoretikerna tagit fasta på. De hävdar
att Grissom och astronauterna Chaffee och White var
på väg att avslöja NASA-konspirationen för
världen och att de därför avsiktligt brändes
till döds.
Det cirkulerar också uppgifter om att en tekniker vid NASA
som lade fram en kritisk rapport om månlandningarna dog under
"mystiska omständigheter" en vecka efter detta. Rapporten
försvann naturligtvis spårlöst.
För att återknyta till "Capricorne one" som
är en realistisk filmatisering om en fejkad rymdresa så
gör många konspirationsteoretiker gällande att det
enda som var äkta med Apollo 11 var uppstigningen, men att
den sen kretsade i omloppsbana runt jorden i 8 dagar och att allt
det andra sändes från en fejkad månkapsel och en
"månstudio".
Bill Kaysing och hans kompisar har till och med ett specifikt förslag
på var månlandningen filmades. Man tror att det skedde
i Nevadaöknen i hangarer i det så omtalade area 51, ett
topphemligt militärt område. Flygbilder över terrängen
i area 51 påvisar en påfallande likhet med de kraterstrukturer
som filmades på månens yta. Det är ingen slump
säger konspirationsteoretikerna.
Varför skulle man då fejka alls om det nu var så
svårt att ta sig till månen?
Brian O'Leary fd astronaut (jobbade med Marsprojekt och inte
med månlandningen) hör hur märkligt det än
kan verka till de kan tänka sig att NASA fejkade månlandningen
eller åtminstone bilderna ifrån den. I en dokumentär
gjord av Fox pratar han om den "hinna först"-hets
som uppstod då ryssarna skickade upp Sputnik 4 oktober 1957som
skapde ett klimat som han tror kan ha påverkat NASA att framstå
som om de hunnit först oavsett om de gjort det eller ej. Egentligen
handlade det mer om rädslan för kärnvapenbestyckade
missiler och raketer än om den tekniska framgång de skulle
bli att sätta en man på månen. Kanske var det egentligen
frågan om vem som först skulle sätta en missilbas
på månen som var intressant. Amerika behövde helt
enkelt få det psykologiska övertaget över ryssarna.
Om nu amerikanarna var dumma nog att fejka så borde ju de
ryska kollegorna ha kunnat avslöja dem. För de hade ju
inte haft nån anledning att tiga. Tvärtom.
Konspirationsteoretikerna vet på råd. Det beror så
klart på att ryssarna också fejkade och inte ville bli
avslöjade...
Skulle man verkligen ha kunnat hålla en sådan gigantisk
fejk hemlig i alla dessa år?
I så fall är mer än 750 000 personer inblandade.
Konspirationsteoretikerna säger förstås att väldigt
få personer är invigda i kärntruppen som vet allt.
De flesta har bara hand om sin lilla del av tekniken eller administrationen
och tror att de verkligen tagit del av ett banbrytande projekt.
Frågan är, vem har lurat vem? Och vem skall man tro på
egentligen?
Det sägs att ungefär 25% av Amerikas befolkning inte tror
på månlandningen. Men som i alla andra frågor
i detta ämne så har tillförlitligheten i den undersökning
som citerats ifrågasatts. Helt klart är i alla fall att
bland alla konspirationsteorier som florerar så är den
om månlandnings-fejken en av de allra populäraste.
text Mia
Gustavsson
foton NASA
: 01-05-18
Källor: Fox dokumentär
"Conspiracy Theory: Did We Land on the Moon?", moonhoax-sidor
på nätet (pro och contra), NASA.
Och innan du mailar mig: Nej jag har inte den dokumentären
inspelad
|