Läs mer:
> Undergångssekterna

Hur långt borta är jordens undergång?

Ragnarök, Götterdämmerung, Apokalypsen, Domedagen.
Kärt barn har många namn.
I alla tider och kulturer har man förutspått jordens undergång, men en sak är säker - solen kommer att slockna om 4-5 miljarder år.
Om det finns inga tvivel.
Men först kommer den att svälla och bli stor, röd och het och sträcka sig utanför jordens bana och sluka den. Innan dess kommer allt på jordens yta att ha bränts bort och haven att förångats.

Det låter läskigt eller hur?
Jag kan trösta dig med att ingen av oss behöver bekymra oss om det och troligheten att människorna lyckats förgöra sig själva och livet på jorden innan dess är än större.
Skall man tro alla dysterkvistar under historiens gång så finns det dessutom en massa andra saker man bör frukta.

Hur kommer då jorden att gå under?

Välj själv.

Om skurken är:

EN KOMET-
En komet består av en kärna omgiven av ett huvud och ofta med en eller flera svansar som uppstår när den passerar solen och delvis förångas. Den största massan finns i kärnan som består av sten och is. Det är också denna del av kometen som skulle kunna göra någon skada på jordytan.
De flesta kometer rör sig runt solen i bestämda elliptiska banor, många med väldigt långa omloppstider. De flestas banor känner vi till och kan därför beräkna exakt när de kommer att bli synliga för oss här på jorden. Då och då räknar astronomer och matematiker ut att vissa kometers bana kommer att korsa jordens. Hittills har det ändå betytt att de strukit förbi utan att nudda vid oss. Då talar man om avstånd som för en vanlig person tycks oändligt stora.
Khouteks komet passerade oss t ex 1973 på 120 000 000 km avstånd.
Nyligen kom rapporter om att man tror att den värsta naturkatastrofen i vår planets historia inträffade för 250 miljoner år sedan och orsakades av en kometkrock eller möjligen ett meteoritnedslag. Följden blev att 90 procent av livet i vattnet och 70 procent av det på land dog ut. Det finns inga garantier för att det inte skulle kunna hända igen, även om sannolikheten är ganska så låg.

EN ASTEROID -
En asteriod är en liten himlakropp som rör sig i omloppsbana kring solen. De flesta asterioder finns i ett bälte mellan Mars och Jupiter.
Den asteriod som hittills kommit närmast oss är dvärgplaneten Hermes som 1937 passerade oss på 780 000 kilometers håll (ungefär dubbelt så långt som det är till månen).
Trots att den bara var 1500 meter i diameter hade den en massa på miljontals ton och skulle ha orsakat stor förödelse om den krockat med oss. Det finns en hel del asteroider vars omloppsbanor korsar jordens.
Ingen av dem beräknas dock komma i närheten av jorden under rimlig tid och ingen av dem har heller en massa stor nog att förinta jorden, bara att skada den. Medan de större asterioderna, som är verkligt farliga, ligger i stabila banor på betryggande avstånd ifrån oss. I alla fall de vi i dag känner till…

En asteriod skulle, om den träffade jorden, ta sig igenom atmosfären utan att påverkas nämnvärt och nedslaget skulle påminna om effekten av en stor atombomb. Jordbävningar skulle uppstå om den krossade jordytan och om den föll i havet skulle tidvattenvågor skölja upp och sopa bort städer och bebyggelse från hela kontinenter. En annan möjlig effekt är att stoft från jordytan skulle kastats upp i luften och skymma solen. Inget solljus skulle släppas igenom på väldigt lång tid och en ny istid skulle uppstå.

Astronomernas beräkningar visar att sannolikheten för att bli träffad av en asteriod är ungefär en vart 250 000 år, men det finns även en viss beredskap för detta. Precis om i filmen "Armageddon" har man tänkt ut hur man skulle bete sig om man fick syn på en asteroid som hotade jorden. De flesta av teorierna går ut på att spränga sönder eller ändra asteroidens riktning med hjälp av kärnvapenexplosioner.

NASA "landade" så sent som i februari i år för första gången på en asteroid. Sonden "NEAR Shoemaker" kraschlandade mot ytan på Eros sedan den fullgjort sin uppgift att fotografera en asteroid på mycket nära håll. Dessa kunskaper kan komma oss till nytta år 2030 då vissa astronomer hävdar att en asteroid på väg rakt emot oss kan komma att krascha på jorden. Risken att den verkligen får in en fullträff anses vara en på 500, dvs betydligt större än att någon av oss skulle dö i en flygplanskrasch.

EN METEOROID, METEOR, METEORIT -
Meteoroider är ett slags smågrus i rymden (i alla fall ur rymdperspektiv sett, för det kan vara stenbumlingar på flera ton), ofta är de spillror av kometer eller har sitt ursprung i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. När en sån kommer in i jordens atmosfär uppstår ett ljusfenomen som kallas meteor. Oftast brinner meteoroiden upp innan de når jordytan, men inte alltid. Små, små sandkornsstora meteroider bildar den typ av meteorer vi kallar "stjärnfall".
Den del av meteoroiden som faller ner på jordytan heter meteorit. Man har i Namibia hittat en meteoritsten som väger 60 ton och i Arizona finns en meteoritkrater som är drygt en kilometer i diameter. Så att det trillar ner stenbumlingar från himlen är det inget snack om, inte heller att en riktigt stor sådan skulle orsaka mycket skada även om jorden inte skulle gå under.

Bland annat tror man att orsaken till att dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan är att en stor meteorit slog ner i Mexiko då. Den anses ha haft en storlek av 10 kilometer i diameter.
1908 slog en 100 gånger mindre meteorit ned i ett obebott område i Sibirien där allt förkolnades på en area av 20 kilometer kring nedslagsplatsen.
Ungefär var tusende år beräknar man att jorden drabbas av sådana nedslag.

JUPITER -
För den som tror på astrologi så är en så kallad superkonjunktion, att planeterna står exakt på rad på samma sida om solen, en källa till oro. Senast det hände var 1982 och författarna till boken "Jupitereffekten" skapade en viss panik då de påstod att planeternas gemensamma dragningskraft skulle "tänja ut" solen, vilket i sin tur skulle öka solytans aktivitet så att den skickade ut mer elektriskt laddade partiklar som sen skulle landa på jorden. Partiklarna skulle påverka jordens rotation och spänningen mellan atmosfär och jordyta.
Det innebar rent konkret att det skulle bli stora jordbävningar.
Nu hände dock inget av detta, kanske för att den "tidvattens"-effekt som planeterna eventuell skulle ha på solens yta är ungefär 2 700 000 gånger mindre än månens tidvattenseffekt på jorden. Solens yta pulserar dessutom upp och ner av sig själv i betydligt större differenser än vad den starkaste planeten Jupiter skulle kunna påverka den till ens i "maskopi" med de andra planeterna.

MÅNEN -
En härlig teori som bland annat var nazisternas officiella innan andra världskriget var "den kosmiska isteorin" (WEL = Welt Eis Lehre).
Enligt den, eller rättare sagt enligt Hans Hörbiger som kom på den, var alla himlakroppar i universum, utom solen och jorden, gjorda av is. Universum i övrigt bestod av väte som via sin friktion långsamt skulle sakta ner alla planeters hastighet.
Till sist skulle alla himlakroppar falla ned mot solen och förintas.
Det kunde dock dröja ansåg man. Däremot skulle vår måne (som också var gjord av is) falla ner mot jorden dessförinnan och förorsaka katastrof.
Ju närmare oss den kom desto värre skulle det bli på jorden.
Tidvattensvågor, jordbävningar och klimatförändringar orsakade av att jordaxelns lutning ändrades. Till sist skulle månen splittras sönder och is regna ner över de få överlevande. Jorden skulle tippa tillbaks och en ny era uppstå. En ny ismåne skulle fångas in av vår gravitation.

Faktum är att om solen inte slocknar så kommer månen, enligt vissa mer pålitliga (?) teorier, om 50 000 miljoner år att bli ett problem för oss. Logiken kring det är lite snurrig för en icke-astronom, men den går i min tolkning i stort ut på det faktum att varje dygn är 0,00000002 sekunder längre än det förra.
Det påverkar jordens rotationstid, liksom månens avstånd till oss.
Till sist kommer jordens omloppstid, under inverkan av solens dragningskraft, att ha blivit längre än månens. Då kommer månen att närma sig oss och fortsätta med det tills den splittras i småbitar av jordens gravitation.
Jordskorpan kommer att spricka och tidvattenvågor att svepa bort allt liv.
Om teorin eller min förklaring är undermålig spelar det ändå ingen roll eftersom solens förändringar innan dess kommer att ha utplånat livet på jorden...

UTOMJORDINGARNA -
Marsmänniskor, utomjordingar, aliens och flygande tefat är ett populärt tema i genren "hot från rymden".
Själva uttrycket "flygande tefat" myntades av en amerikansk affärsman som i juni 1947 under en flygtur med sitt privata plan såg nio mystiska farkoster flyga i formation. "De flög som ett tefat som man kastar längs en vattenyta" konstaterade han. Sedan dess har rapporter om observationer av utomjordiska farkoster hört till vardagligheterna.Ofta finns det även personer som säger sig ha träffat & pratat med utomjordningar eller blivit bortförda av elaka rymdlingar och utsatta för nesliga experiment.

Dagens terminologi har modifierats till det något mer "skeptiska" UFO (Unidentified Flying Object). Och tron på att det finns flygande objekt som vi inte lyckas identifiera är väl mindre kontroversiell än tron på att alla dessa saker skulle vara rymdskepp från andra planeter fyllda av utomjordingar som aldrig ger sig till känna.
Hur man än ser på saken så finns det inga som helst bevis för att en annan civilisation har försökt att ta kontakt med oss.
Åtminstone inte på ett sätt som vi kan tolka.
Och om det finns andra intelligenta varelser i universum som dessutom är så smarta att de lyckts utveckla ett sätt att korsa galaxer är de troligen så högt utvecklade att de kommit på att krig och förstörelse är mindre intressant än vänskapligt utbyte av erfarenheter. Mycket talar för att vi inte behöver vänta oss en fientlig invasion från rymden om det visar sig att vi inte är ensamma här.

Ett av tidernas bästa practical jokes stod Orson Welles för då han 31 oktober 1938 fick amerikanarna att tro att jorden invaderats av marsianer. Han sände då en radiobearbetning av scifi-klassikern "Världarnas krig" av H.G Wells från en radiostation i New York. Storyn går i stort ut på att otäcka monster från Mars invaderar jorden för att göra slut på jordborna. Precis som i en sentida efterföljare i samma genre är det enkla jordbaciller som till sist blir utomjordingarnas nemesis. Boken skrevs redan 1901 i en tid då man nästan var helt övertygad om att det fanns liv på Mars och ännu på 30-talet fanns det fler anhängare än betvivlare av den teorin. Därför var det kanske inte heller så konstigt att amerikanarna som slog på radion och hörde vad de trodde var en nyhetssändning fick hjärtat i halsgropen. Hurvida Welles avsiktliga grepp att förflytta handlingen från England till USA och använda sig av nyhetsformen istället för radioteaterns orsakade den största masspsykosen i historien eller om det bara är en seglivad myt vet jag inte. Men Daily Mirror lär målande ha beskrivit hur människor svimmat, bett på gatorna, barrikaderat sig i sina hus eller varit tvungna att uppsöka pyskisk vård på grund av traumat. Värst var det i staden Concorde där ett olyckligt elavbrott sammanföll med passagen "monstren landar nu i flockar på Förenta staternas jord"…

Om inget av ovanstånde undergångs-scenarion föll dig på läppen, vad sägs då om:

KÄRNVAPENKRIG, VÄXTHUSEFFEKT & KONSTGJORDA VIRUS?

Det mest troliga är alltså ändå att vi antingen utplånar oss själva eller att jorden dör när solens utveckling går från det nuvarande tillståndet till "röd jätte"-stadiet. Den sväller och ytan blir svalare samtidigt som kärnan krymper och blir hetare. Sen blir den en "vit dvärg", skalet försvinner och den krymper medan kärnan blir otroligt tät. Till sist kommer den att slockna och dö.
Och ingen jordbo kommer att finnas kvar för att se detta säkert fantastiska och sorgliga undergångsskådespel.

Det enda sättet att komma runt det här är väl egentligen att gå med i en religiös sekt som bestämmer jordens undergång utifrån helt andra premisser. Dessutom finns det ofta en VIP-tripp till en bättre värld som man kan få biljetter till om man bara tror tillräckligt hårt på rätt lära och följer den rätta profeten.

Läs mer om undergångssekterna här