Spotnicks-surfa:
> The Spotnicks

För Sverige - i rymden

Ett svenskt band som sålt närmare 20 miljoner skivor över hela världen, toppat Englands-listan och var "Big in Japan" redan innan det var en hit med Alphaville och ändå är tämligen okända för de som fötts de senaste 20 åren.
Det låter som en skröna.

Men det fanns ett svenskt musikunder innan Abba satte Sverige på musikkartan, innan Per Gessle & Marie Fredriksson sopade listorna med Roxette och innan Cardigans gick på export.
Musikundret har inget med Cheiron och Max Martin att göra utan startade med en inspelning på en Tandbergbandare i en plastfabrik i Mölndal nån gång i början på 60-talet.
De fyra Göteborgskillarna i bandet The Frazers skickade in sin "demo" till dåtidens stora nöjesprofil Simon Brehm på skivbolaget Karusell.
Han hade aldrig förut hört nåt liknande.
Det speciella soundet, ett slags instrumental gitarrpop med lite plåtigt ljud, föll honom tydligen på läppen och sedan var bandets karriär i full gång.
Bland de första hitlåtarna kan nämnas titlar som "Orange Blossom Special", "Johnny Guitar", "Hava Nagila", "Amapola" och "Moonshot". Några av dem är sådana som även de födda under de senaste årtiondet kan nicka igenkännande åt.

Det ryktas att bandets första manager Stikkan Andersson fick kicken eftersom han inte fixade tillräckligt många spelningar. Som tur var för Stikkan så ordnade sig hans liv rätt hyfsat efter det ändå när han senare lyckades promota en annan grupp vid namn Abba något bättre.
Nån gång under denna period byter gruppen namn till The Spotnicks influerade av den ryska rymdsatelliten Sputnik som just skjutits upp och den allmänna rymdyran.
Under en spelning 1961 föreslår någon att de skall bära rymddräkter och hastigt och lustigt lånas rymdliknande kostymer med guldfiskskåls-liknande huvudbonader in från Povel Ramels Knäpp Upp-revy.
Kostymerna hänger med ända tills 1969 då den första uppsättningen av rymdrockarna lägger av. Under åren har sedan gruppen haft ett otal uppsättningar och konstellationer av musiker och givit ut ett oändligt antal plattor.

Idag är det svårt att koppla samman deras sound som närmast kan beskrivas som - svängiga ståltrådsgitarrer i alltifrån folkviseton till rock - med nåt slags rymdkänsla. Alla associationer i den musikgenre brukar kopplas till elektronisk och synthbaserad musik.
Men The Spotnicks är utan tvekan Sveriges första rymdband.

Sören Alverfeldt är mannen bakom den mer eller mindre officiella Spotnicks-sidan på nätet.
Att sidan, som började som en diskografi, skulle bli så omfattande var egentligen inte alls meningen. Men intresset från andra fans var stort och nu finns en oerhört stor mängd fakta om alla aspekter av gruppens karriär redovisade. Förmodligen är det en guldgruva för alla Spotnicks-fans runt om i världen.
För det är inte bara Sören som håller fast vid sina idoler utan det finns fortfarande ett så stor intresse för gruppen i Japan och Tyskland att Spotnicks var där på turné senast 1998, för övrigt samma år som bandet firade 40 år. Trots att medlemmarna i bandet passerat gubbstrecket så rockar de ännu både på skiva och med livespelningar. Och publiken finns som sagt ännu både här och utomlands.

Så här berättar Sören om hur hans intresse började:
"Redan 1962, när jag bara var 14 år hörde jag The Spotnicks första gången.
På den tiden lyssnade man på Radio Luxemburg om man ville höra rock- och popmusik. I svensk radio var detta utbud ytterst begränsat. Först hade jag ingen aning om att The Spotnicks kom från Sverige och Göteborg. Jag tyckte bara att de lät annorlunda och jag föll direkt för spelstilen, soundet och arrangemangen.
Och sedan dess har deras musik "förföljt" mig under snart 40 år!"

Precis som alla trogna fans ser Sören en skillnad mellan de som bara fastnat för de första stora hitsen med gruppen och de som följt dem troget under hela karriären och även hittat favoriter bland de mindre kända låtarna i den ganska omfattande produktionen som kan räknas i upp emot 700 titlar.
"Om gruppen överhuvudtaget är känd av "vanligt folk" så är det sannolikt för några få hits som t.ex Amapola,Last date och Havah Nagila - samtliga från tidigt 60-tal.De allra flesta placerar gruppen i pop- och rockfacket.
För min egen del är det snarare variationen och tidlösheten i deras musik som jag har fastnat för.
Sologitarristen Bo Winberg har en mycket speciell och omisskännlig spelstil oavsett i vilken genre han spelar och den, tillsammans med bra arrangemang och ett tight framförande, är vad som gör gruppen till mina favoriter. Själv lyssnar jag kanske mer till deras udda och okända produktioner än till de som har gjort dem kända och världsberömda."

	Sören tipsar om Spotnickslåtar med rymdtema: * SPACE COMMUNICATION * SPACE CREATURES * SPACE PARTY * SPACE SALAD * SPACE SHIP RENDEZ-VOUS * SPACE TRUCK * SPACE WALK Dessutom finns det ett helt album vid namn NEVER TRUST ROBOTS.

Källor: Sören Alverfeldt, flera olika Spotnicks-sajter men främst Sören Alverfeldts egen, artikeln "Med ett akvarium över huvudet" i boken "Med K-märkt mot månen"/ Bengtsson-Willis