Länkar:
> Sprachcaffe
> Sternverlag

Att lära sig ett nytt språk i vuxen ålder är sannerligen inte det lättaste och då har jag ändå fördelen av att tyskan och svenskan är så närbesläktade vilket gör att jag gärna "förtyskar" ett svenskt ord när jag inte kan det tyska. Det funkar i kanske femtio procent av fallen.

När det i november blev bestämt att jag skulle möta våren i Tyskland så blev det ett knippe lektioner i det tyska språket i enskild undervisning.
Tre kvällar i veckan i tre veckors tid gav ingen stabil grund i det tyska språket, men väl en introduktion.
I slutet av januari så började jag en ny omgång av lektioner i tyska. Denna gång två gånger i veckan med enskild undervisning och troligtvis en av de bästa pedagogerna som jag träffat på. Tre undervisningstimmar med fokus på mig och hur jag hanterade det tyska språket var otroligt givande, men samtidigt utmattande. Jag var helt borta i skallen när jag väl kom hem på kvällarna. Christof, min första lärare, pratade inte bara tyska, tyskt språk och dess grammatik med mig. Jag fick även introduktion i det tyska samhällssystemet som var väldigt nyttigt och som gav mig en känsla för det tyska samhället. För trots att vi är européer allihopa och tyskar och svenskar har hyfsad koll på varandra, så finns det gott om skillnader i levnadssätten, lagar och regler.

Efter fem månader i Tyskland kan jag knappast påstå att jag känner till landet eller kan språket, men jag lär mig allt mer och mer.
Ibland, till och med ganska ofta, så misströstar jag om att någonsin kunna lära mig språket, men om åttio miljoner tyskar har gjort det så borde jag väl kunna klara det också.
Det är ju bara det att jag hoppat över ga-ga-tiden i tyskan och gått direkt på fraser som När kan jag använda tvättmaskinen? (till hyresvärdinnan) eller Varför är inte denna sändning levererad? (till en kollega).
I det här fallet har förutom ordböcker, Internet varit en god hjälp.
Det finns sidor som översätter hela textsjok, oftast engelska-tyska, tyska-engelska och liknande.
Sen gäller det bara att förstå svaret på frågan. Inte alltid så självklart.

Efter en knippe enskilda lektioner var det dags att gå över till gruppundervisning. I min tyskagrupp har jag läst tillsammans med en brasiliansk tjej, en australisk kille och ett par från Kina.
Det är en kurs som pågår kontinuerligt och ibland har det därför tillkommit och försvunnit folk, men under mina månader har det varit en liten stabil kärna på fem personer (+ det kinesiska parets lille treårige son som ritar och leker med bilar och har egna enskilda språklektioner i tyska).
Det är både fördelar och nackdelar med en grupp. Tempot saktas ner och det är fler som måste få utrymme. Samtidigt så kan det vara rätt skönt att all fokus inte ligger på en själv utan man hinner slappna av lite mellan varven.

Cirka 400 lektionstimmar behövs för att man ska kunna ha någorlunda stabila grunder i det tyska språket. Jag har hittills skrapat ihop ett åttiotal så jag har några lektioner kvar.

Jag har blivit en hejare på att slå i ordböcker, både i min lilla pocketvariant och den stora och mer utförliga. När man letar efter det önskade ordet så är det lätt att ögat fastnar på andra ord och ibland är det kul att bara bläddra planlöst i dem. Något som skulle vara intressant att höra vore ordboksredaktörernas förklaring på varför de valt att ta med det engelska ordet sex-shop i en svensk-tysk ordbok, där ordet har exakt samma betydelse och stavning och som sagt är av engelskt ursprung.

Visst skulle jag kunna klara mig ganska långt på de språkkunskaper jag hittills förvärvat, men det ger mig ingen större inblick i det tyska livet och samhället. Att prova på att leva i ett annat land är onekligen en nyttig erfarenhet och även om engelska är någorlunda gångbart så funkar det ändå inte om man vill läsa lokala dagstidningar, lyssna på radio (om man inte väljer populära mainstreamkanaler med i huvudsak amerikanska artister) eller lyssna på nyheterna på tv.

Visserligen så kan man få extra övning i tyska språket eftersom tyskarna den beklagliga vanan att dubba alla sina program. Visst kan det möjligtvis vara skojigt att höra Johnny Depp eller Russell Crowe prata tyska, men bara som ett enstaka kuriost inslag och inte i alla spelfilmer och intervjuer. Att se en amerikansk serie som "Sex & City" och höra "Carries" berättarröst på tyska beskriva livet på Manhattan känns bara märkligt.

I Düsseldorf finns en väldigt trevlig bokhandel och antikvariat (Sternverlag), med både café och internetuppkoppling. Med åttio miljoner tyskar mot svenskarnas knappa nio så säger det sig själv att litteraturutgivningen är betydligt bredare än i Sverige.
Jag går omkring och fingrar på böckerna och funderar på vilka som jag skulle vilja läsa och om de är så bra som de ser ut, men än så länge så håller jag mig till lättlästa böcker med sexhundra ord.

Ett flertal svenskar finns också översatta till tyska, förutom Henning Mankell så finns också Liza Marklund, Majgull Axelsson och Sven Nordqvists Findus-böcker (där tyskarna helt sonika lagt ändrat Pettsons namn till Pettersson).
Både Camilla Läckberg och Åsa Larsson finns också utgivna på tyska med sina senaste deckare.

Några samtida tyska författare som är översatta till svenska är Judith Herman (se Bulldozers recension av "Bara spöken"), Bernard Schlink (som skrivit "Högläsaren") och Cornela Fuchs (som skrivit en ruggig och mycket bra ungdomsbok som heter "Bläckhjärta"). Det finns sannolikt fler, men jag erkänner att jag har stora brister vad det gäller den delen.

För de som vill öva på sin tyska så kommer här en tungvrickande text:

Kleiner Unsinn
Wernichtrichtiglesenkann
fagnochmalvonvornean
dennichschreibehierdieworte
andersalsmanseuchgelehrt
zwarnichtunbedingtverkehrt
sonderneinfachaneinander
dassmansienichtgleicherkennt
auchwennihrdasunsinnnennt
docheinkleinerunsinnmacht
dassmangerndarüberlacht.

(Gottfried Herold)