Åh vad skönt att vara singel!
Det ljuva singellivet är en bluff.
Det finns inget ljuvt singelliv, för tillvaron som singel går
alltid ut på att hitta någon som kan frälsa en
från ensamheten.
Och det är inget ljuvt över det tillståndet.
Går man på krogen är det för att spana.
Chattar man på nätet vill man helst hitta någon
att fortsätta med lite mer privat.
När man träffar nya personer hoppas man att någon
har potential att blir mer än en bekant. I alla lägen,
medvetet eller omedvetet och mer eller mindre engagerat.
Oavsett hur avancerat: man letar.
"Jag behöver ingen karl, jag har mina vänner."
"Vaddå skaffa brud, de är bara till besvär,
jag har mina polare"
Hört den förut? Visst är vänner viktiga, men
man kan vara ack så ensam även bland de bästa av
vänner.
De kan aldrig ersätta känslan en trygg famn när man
känner sig liten.
Letar man alltför medvetet tenderar det att bli desperat. Behovet
att ständigt omge sig med vänner, nya bekantskaper och
tvivelaktiga ragg blir ett substitut till den där någon
man så innerligt vill hitta.
Den personen som tycker att du världens åttonde underverk
även dagen efter kvällen före.
Visst är det skönt att vara ensam ibland.
Ta hänsyn till sig själv och ingen annan och inte stå
till svars inför någon.
Men att vara singel och att vara för sig själv är
två skilda tillstånd
Är du singel är du alltid själv vare sig du vill
eller inte.
Är du en del av en tvåsamhet väljer du när
du vill vara ensam.
Och då är avskildheten så mycket skönare,
för du vet att du har din älskade inom räckhåll.
Man blir inte alltid singel av egen vilja.
Vissa människor väljer däremot singellivet som den
enda möjliga tillvaron och trivs med det.
Innerst inne står nog ändå någon att dela
vardagen med högt upp på önskelistan.
Och det är när man minst anar det som det börjar
ljusna vid horisonten...
|
