Nöjeslivet i huvudstaden har något för de flesta, men allt är inte för alla om någon nu naivt trodde det. När helgen ska summeras så har inte alla kommit in där de planerat. Det kan bero på en massa olika orsaker, som att somna på förfesten, få ragg redan på tunnelbanan in, eller helt enkelt ha fel hudfärg vid dörrar som hos de flesta rankas som rätt ställe att gå in på. För ett gäng människor på svensexa som bara ville ha roligt blev kön slutet på kvällen. Konstigt, då vi ju alla var högresta praktexemplar av den ariska rasen.

Lördagen hade varit lyckad och nu skulle kvällen krönas med krogbesök.
Vi vandrade i väg mot Kungsgatan och ”Blue moon bar”. Kö.
Det tar alltid lite tid att komma in på ställen i Stockholm. Finns det ingen kö så skapar man en för att ge sken av att alla är på väg just in dit.
Som köproffs valde jag att betrakta omgivningarna under väntandet.
Såg skylten utanför ”Blue moon bar” som sade ”vårdad klädsel” och kunde konstatera att jag för en gångs skull stod mig väl där. Inga problem.
Kön växte sig snabbt lång och som vanligt trängde sig ett par tjejer in mitt ibland oss grabbar. En man som tränger sig i Sthlm åker ofelbart på spö kan jag meddela. Tycker inte om trängselfolk. Tjejer ja…Rovdjurshjärnan vaknade till och nog kunde det här bli en bra avrundning på lördagen. Dock blev mitt spanande efter skönheter det sista roliga som hände den här kvällen.

Vaddå det sista roliga på kvällen? Jo, för en framtida brudgum med sällskap tog det stopp där.
En vakt hade bestämt sig för att visa en dålig sida. Vakter är nämligen lördagskvällarnas maktfaktor nummer ett.
Med makt följer ansvar, professionalism, och känsla.
Egenskaper som kunde återfinnas hos vakten framför oss.
Nåväl, han frågade vår utklädda framtida brudgum om han tänkt sig att komma in på krogen. Framtida brudgummen svarade glatt ja. Vakten meddelade då hela sällskapet ”det förstår ni väl att han inte kommer in”.
Brudgummens fråga om varför fick till svar nåt i stil med: ”titta på dig själv, du ser ju ut som en pajas!”
Här försöker vi i gänget, utan framgång, förklara för vakten att det är en svensexa. Till slut frågar brudgummen om han hade kommit in om han hetat Peter Siepen då deras klädstilar för dagen överrensstämde. Den mycket ärliga vakten svarar då ”ja”.

Herr Siepen anser att folk klär sig för tråkigt och vill vara en trendsättare som uppmuntrar till mer vågad klädstil.
Men se vad som händer om du följer trendsättarens råd och avviker från klädnormen. Det räcker inte att du klär dig som Peter Siepen, du måste vara honom om du ska in nånstans! Det är inte lätt att vara speciell när du inte är någon speciell.
Är du ingen kändis och vill in på hippa krogar, så ska du vara grå och intetsägande så att du kan misstas för rökslingor från cigaretter. Först sugs du in, sen blir du utblåst. Upp, upp, och i väg…

Summa summarum. Där framför dörren slutade vår kväll.
Tjuriga vakten Ferdinand sitter än idag nöjd under sin korkade ek.
Brudgummen ska fortfarande gifta sig. Jag själv fick gå hem utan fylla och utan ragg. Ni som varit inne på ”Blue moon bar” kan gärna berätta för mig vad jag missade. Det enda jag kan recensera är kön, vakten och inne-Stockholms rankingsystem.
De får samtliga underkänt.