|
Djur jag ätit: bäver
Min faster och hennes dåvarande pojkvän brukade bjuda
mig och mina föräldrar på middag med jämna
mellanrum.
Min mor och fasterns pojkvän hamnade i något slags middagarnas
kapprustning vilket ledde till den ena maträtten konstigare
än den andra.
Efter ett tag övergick hummermiddagar till "gissa huvudrätten".
I samma veva hade Domus på Avenyn (vi snackar sisådär
83-84) en viltdisk som hette duga och sägenomspunna viltreor
där pojkvännen kammade hem storkovan i döda djur.
Gnu och björn får jag säga trots allt gick att gissa
sig fram
till. Gnu smakar trots allt väldigt gammal och välgymnastiserad
ko och björn smakar, tja, jo, björn....som man tror björn
smakar.
Men så fick vi då något som smakade grisälgskanin.
Vi gissade och gissade och gissade men gick helt enkelt bet.
I höjd med ostbrickan gav vi upp och vår kock proklamerad
överlycklig att vi ätit bäver. En sak är säker,
inte fan smakar bäver bäver i alla fall.
|
