Dagligen brottas vi med mer eller mindre moraliska dilemman.
Oftast utan att tänka på det, och nästan alltid handlar det om att göra det "rätta". Ponera att jag vet att Stina tycker att Pelle inte gjort det han borde göra men hon inte vill säga det till honom.
Jag vet också att Pelle hade velat veta att Stina inte tycker att han har gjort det han borde. Skall jag då tala om det för honom?

Det är dock bland luddet mellan öronen på gemene man som de verkliga fighterna avgörs.
Sallad eller pizza till lunch?
Skall ju träna idag så jag kan med gott samvete ta pizza. Framåt eftermiddagen börjar man känna sig tung i huvudet, halsen känns lite svullen.
Alla vet att det är farligt att anstränga sig med en infektion i kroppen.
Bäst att hoppa över träningen. Ett klassiskt exempel på att själbedrägeri! Bortförklaringen fungerar självklart inte, men dämpar det dåliga samvetet en aning.

Så emellanåt händer något som leder till ett dilemma av det större slaget.
Jag hamnade nyligen i ett sådant när lyckliga omständigheter gjorde mig 20.000 kronor rikare.
Nu kunde jag plötsligt följa med på en tvåveckors semester till Thailand som jag av ekonomiska skäl tidigare avböjt.
Men min första spontana tanke följdes strax av samvetets röst.
Tjugotusen kronor. Jag kan betala årets CSN-skuld.
Köksbordet är slitet, sofforna har sett bättre dagar.
Placera pengarna långsiktigt, det är ju bra att få ner topplånet den dagen man köper hus. Pengar på banken för oförutsedda utgifter bör man ha.

Topplån? En släng av ålderskris?
Betala CSN-skulden, varför det, den ökar ju ändå bara.
Nya köksmöbler och soffor hade varit schysst, men då räcker knappt 20.000.
Pengar på banken, visst är det bra att ha, men hur skoj är det?
Det finns såklart mer tilltalande men fortfarande förnuftiga alternativ om man nödvändigtvis måste spendera pengarna, köpa en bil till exempel.

Men jag vet ju vad jag vill göra, även om det kostar!
Varför ger tanken på att spendera en i och för sig hutlöst stor summa pengar på en resa dåligt samvete?
Därför att det inte är en påtaglig investering.
Innan du hinner hicka är du 15 lakan fattigare, och vad har du att visa upp?
En fånig t-shirt, den obligatoriska souveniren och en flaska tax-free whiskey.
Det sistnämnda inte att förakta, men knappast värt nästan hela din lilla förmögenhet.

Fetfel. Det är värt hela summan och mer därtill.
Vad kan vara vettigare än att investera i sig själv?
Det är få saker som är så berikande, stimulerande och välgörande som en ett rejält miljöombyte. Om det innebär en veckas skidåkning Alperna, isolerad på en ö i en stuga utan elektricitet eller fjorton långa slappa dagar med sin älskade där medeltemperaturen är +35 grader, är helt och hållet upp till investeraren.
Ingen 20.000 kronors bil i världen kan ersätta minnena av en lyckad semester.
Visst - den kan bli miserabel, precis som bilen kan krascha dagen efter du köpt den. Och livslängden på minnen är bra mycket längre än på en IKEA-soffa.
Det blir självklart Thailand.
Och jag tänker njuta av varje sekund och spenderad Bath.
Välmående vs Snusförnuft 1-0.
På knockout dessutom.