|
Reseledaren David
Det värsta med att vara reseledare är att skära
upp mango i igelkottbitar, till turister på en paradisstrand.
Klibbig mangosaft rinner nerför fingrarna, armarna, bröstet
och t-shirten. Solen steker, du svettas, turisterna vill ha mer
mango men du hinner inte skära upp i samma takt som de äter
upp.
Du håller pa att koka över och vill bara bli av med den
gula klibbiga saften. Du vill spola kallt vatten över dig och
vara ensam, men det finns bara sand, svett, mangosaft och ett varmt
salt karibiskt hav och du är omgiven av turister som vill ha
mer mango.
Reseledaren går långa omvägar for att slippa se
dig.
Endast reseledaren vet hur man kommer in via taket till hotellet
i syfte att undvika huvudingången, där turisterna väntar
som hungriga rovfåglar.
De vill fråga saker som reseledaren omöjligt kan veta
och de vill ha hjälp med att köpa mango och rom fastän
reseledaren tusen gånger har berättat och skrivit ner
hur man skall göra, vart man skall gå, vad det heter
på det främmande språket, vilket rommärke
som är bäst samt hur man skall känna och lukta på
mangon för att se vilken som är färskast och godast.
Reseledaren går aldrig på huvudgatan, utan smyger fram
längs bakgator och gränder. Om man går till stranden
finner man alltid reseledaren längst bort, gömd under
en palm. Reseledaren besöker endast de restauranger han/hon
rekommenderat i sällskap med turister eftersom det ar då
som det vankas gratis mat. Reseledaren är alltid mycket främmande
för att själv betala.
Överallt lockar hotell, restauranger och barer med erbjudanden.
Smiliga bockande ägare lockar: "Tar du hit turister äter/dricker/bor
NI GRATIS, min vän!"
När reseledaren är själv går han/hon dock till
barerna som aldrig nämns. Eller sitter med en drink och en
bok i ensamheten på sin hotellbalkong och tittar ut över
Karibien, Stilla Havet, Atlanten, Indiska Oceanen, Amazonas, Nilen
eller Titicacasjön.
Reseledaren är alltid glad, öppen och käck när
du träffar honom/henne och har alltid ett vänligt ord,
en förklaring och en klyscha till övers.
Leendet går aldrig ner och om det behövs pratar reseledaren
i ett.
Är du ledsen eller magsjuk blir reseledaren förstående
och omhändertagande, som vore det din mamma du pratade med.
När du är berusad anförtror du reseledaren sådant
som du aldrig skulle yppa i biktstolen och när du är glad
och på tropisk fest dansar du salsa, samba och marengue med
reseledaren., fast du inte kan dansa.
Reseledaren är en kameleont, egentligen mycket ensam och privat
men i din närvaro byter reseledaren färg och blir glad,
kavaljer, mamma, präst och lexikon. Allt efter dina behov.
Det bästa med att vara reseledaren är att standigt vara
i rörelse, på väg bort eller tillbaka, men på
väg.
Världen flyger förbi, växlar och byter ständigt
skepnad.
Bakom nästa krök finns en ny plats eller ny människa
att träffa, för inget är för evigt. Turisterna
kommer och går men reseledaren är kvar och byter samtidigt
miljö. Ingen resa är den andra lik.
Det finns alltid en ny ruin, bar eller strand att besöka.
Reseledaren njuter mest när turisterna har åkt.
"Allt gick bra också denna gången, nu får
jag chansen att göra precis det som jag själv vill - och
det är inte att besöka paradisstranden, Machu Picchu,
Pyramiderna, eller det koloniala turisttorget for hundraelfte gången."
NU slipper reseledaren att ljuga ihop svar på korkade frågor
som: "Jag såg en man för en timme sedan, han bar
på en machete, vad skulle han göra med den?" eller
svara på frågor av typen: "Går solen ner
där varje kväll?".
Nu kan reseledaren resa utanför turiststråken, ensam
med sig själv, de fantastiska människorna på den
dansande kontinenten, sin kunskap och sin nyfikenhet.
Det är när du åkt hem som äventyret börjar.
|
