|
En svensk i USA och
Australien
Jonas Ericsson, 25 år, från Göteborg har bott
utomlands i omgångar.
Som liten bodde han två år i Australien och i vuxen
ålder två år i USA.
Australiensare är trevliga människor, enligt Jonas, men
deras skolsystem har lämnat mindre behagliga minnen.
Han saknar känslan av att "allt är möjligt"
från New York, men kan klara sig utan den amerikanska patriotismen.
Och han är trött på att alla utlänningar tror
att Sverige är en istäckt landyta där det knallar
omkring isbjörnar.
Vad
gjorde du i USA och Australien?
- När jag var 10 år flyttade hela familjen till Brisbane
i Australien eftersom pappas jobb krävde det. Vi bodde där
i 2 1/2 år.
Senare har jag pluggat marknadsföring i USA i 2 år, ett
år i New York och ett år på Hawaii.
Vad vet amerikaner om Sverige?
- Extremt lite, ofta inget alls. De lär sig i princip inget
om sånna saker i skolan, geografiundervisningen verkar vara
dålig. Om de vet nåt alls är det sånt det
pratas om i media, mest inom musik- och sport-området, som
Max Martin (den svenske musikproducenten som jobbat med Britney
Spears) eller svenska ishockey-stjärnor i NHL.
Men det är inte bara Sverige de har dålig kunskap om,
utan många länder både i Skandinavien och på
andra ställen. De länder de känner till är de
USA krigat mot eller länder som ofta förekommer i medierna.
De som känner till nåt om Sverige vad har de för
bild?
- Om de känner till nån stad så är det givetvis
Stockholm, men många tror att det är väldigt kallt
i Sverige och att det finns isbjörnar överallt. En del
är ättlingar till svenskar och har svensk släkt så
de vet kanske lite mer, men genomsnittsamerikanen har dålig
koll.
Vad är största skillnaden mellan Sverige och USA?
- Människorna i USA är mer utåtriktade och lättare
att få kontakt med.
Å andra sidan så är de ofta ganska ytliga och det
är svårt att komma riktigt in på livet och lära
känna dem på allvar.
Det som jag reagerade på är deras patriotism som ibland
kan gå lite till överdrift, de är lite inskränkta
och ointresserade av omvärlden.
- Och så har de heltäckningsmattor precis överallt!
Om man skall säga nåt som svenskarna borde ta efter så
är det att släppa loss lite mer och vara lite öppnare.
Jag saknar också den där känslan av att det inte
finns några begränsningar och att allt är möjligt
som jag kunde känna i New York.
Man kan gå ut en måndag och festa loss och träffa
massor av folk ute och om man kommer på att man vill ha nåt
speciellt att äta klockan sex på morgonen så går
det att fixa.
Vad vill du framhålla med Sverige för den som inte
vet något alls om vårt land?
- Jag stör mig på att alla tror att det är så
kallt i Sverige. Om man jämför klimatet i till exempel
New York med vårt så har de en kallare vinter än
vi har här i södra delen av Sverige.
Det vill jag förklara, att det inte alls är så kallt.
Sen vill jag framhålla att svenskar faktiskt är väldigt
civiliserade och medvetna om omvärlden. Att vi är kunniga
inom många områden och att vi har ett hyfsat bra samhällsystem
när det gäller till exempel sjukvård och skola.
Vi tycker kanske inte det här, men jämför man med
USA har vi faktiskt ett bra välstånd som många
får del av.
Om skillnaden mellan New York och Hawaii:
- Just i New York är det ganska europeiskt så det kändes
inte så annorlunda, men på Hawaii går verkligen
alla omkring i blommiga skjortor och shorts och tänker bara
på windsurfing. Att jämföra New York och Hawaii
är som att jämföra Stockholm och Mombasa.
Det jobbigaste med New York var de stora kontrasterna, ena stunden
kunde man få syn på nåt jätteglamouröst
och i nästa stund såg man en uteliggare.
New York är verkligen som en mixad sallad av hela världen.
Om Australien:
- Jag minns allra mest att det var betydligt hårdare i skolan
där än här hemma. Det var skoluniform och militärisk
disciplin. Jag hade rätt svårt att anpassa mig till det.
En gång fick jag en bestraffning för att jag sprungit
på asfalt, det fick man inte göra ifall man skulle ramla.
Jag fick stå en timme med ansiktet mot en vägg som straff.
Jag minns också att varje fredag så fick alla barn sätta
sig på skolgården i hettan och så kallades de
elever som varit extra duktiga fram och vi andra skulle applådera
medan de stod där och tittade ner på oss andra. Sjukt.
Lärarna verkade inte veta så mycket om Sverige, till
exempel trodde min lärarinna att det var för att jag var
blyg som jag inte sa så mycket på lektionerna. Hon fattade
inte förrän mot slutet att vi inte pratar engelska i Sverige
och att det var för att jag inte kunde prata språket
så bra som jag var tyst.
- En annan sak som jag tyckte var lite konstig var att när
man skulle leka med andra barn var föräldrarna tvungna
att ringa varandra och boka in det och planera. Det var verkligen
inte bara att gå över till nån kompis och leka.
Föräldrarna hade mycket hård koll på sina
barn.
Jag hade också lite problem med att komma ihåg att man
skulle kalla vuxna, som kompisarnas föräldrar, för
Mr och Mrs, jag använde förnamnen som vi gör här.
- Det bästa med Australien var själva landet och människorna
där. De är som amerikaner fast med skillnaden att de är
både trevliga på ytan och går att lära känna
närmare rätt lätt.
Om svenskar utomlands:
- När man är ute och reser märker man att svenskar
ofta söker sig till varandra. Träffar man en svensk så
träffar man snart 30 till.
Svenskar är lite rädda för att ta kontakt med andra
och för att prata engelska. Det är lite konstigt eftersom
vi svenskar pratar bättre engelska än de flesta i de länder
vi turistar i.
Vilken är den vanligaste fördomen om Sverige och svenskar?
- Alla är blonda, alla har sex med alla och det är is
i hela Sverige.
|