|
Lappen som alla har
Nervpirrande följetong i flera delar om att ta körkort.
Bulldozers alldeles egen medarbetare har gett sig ut på djupt
vatten och skall fixa ett körkort till sig själv. Han
känner sig som en katt bland hermeliner med sina stadiga 25
år på nacken.
Hur skall det gå att vistas bland kidsen på körskolan
och kommer han att glänsa vid teoriprovet efter att ha utarbetat
en pluggtaktik?
 |
| Den här skylter betyder respekt - folk håller sig
gärna borta och kommer inte för nära. |
Jag påbörjade min körkortsbana redan innan jag
var 18 år men det gick inte riktigt som planerat. Sedan dess
har spårvagn, buss och cykel servat som fordon i staden Göteborg.
När vi (min sambo och jag) köpte en bil i november 2003
kändes det lite motiverat att även införskaffa ett
körkort. Speciellt sugen är sambon som vill kunna ringa
privat taxitjänst efter en blöt kväll på stadens
krogar.
Min första erfarenhet av att köra bil fick jag på
en stor parkeringsplats tillsammans med morfar (min dåvarande
handledare).
Efter gasa, svänga och bromsa avancerade jag med lätthet
till att växla och backa. Efter många övningar,
senare även i trafik, hamnade jag på min första
körskola och fick revidera min uppfattning om att jag nog kunde
köra bil.
Att skolan låg ett kvarter från Järntorget och
att jag började mina lektioner 17.30 gjorde nog sitt till.
"Vafan, du måste koppla innan du växlar" ljöd
en gång i mitt öra när jag panikartat försökte
svänga, växla, bromsa och tänka samtidigt. Sedan
dess fortsatte det i en spiral neråt.
Det slutade i att lusten försvann, att vara nyligen utkastad
i arbetslivet och plugga teori samtidigt som man är hungrig,
trött och frusen fungerade inte riktigt.
Det var dock en nyttig erfarenhet.
Nu, mycket äldre och visare och med nästan egen bil,
så måste man ju ha sitt kort. Familjen är utflyttad
och själv med ihopflyttad livskamrat har släkten vidgat
sig utöver Göteborgs gränser. Till på köpet
får jag lov att övningsköra med sambon (hur smidigt
som helst, skaffa gärna en sådan).
Sagt och gjort, ändamålsenliga tillstånd och tillbehör
har införskaffats - vägen mot körkort tar sin början.
Denna krönika är uppdelad i flera delar så att
man kan läsa om det som man tycker är intressant. Delarna
är:
Att övningsköra
privat
Att övningsköra
på skola
Att plugga teori
Att fixa körskola
Körkortsfakta
Men hur gick det
då?
Dessa avdelningar är i krönikeform, vilket innebär
att man kan kasta ihop dagar lite som man vill så länge
man kan blanda det som är kul med det som anses vara nyttigt.
Målet är givetvis att undertecknad skall ta sitt körkort
så småningom och att ni skall kunna förbereda er
mentalt för ert eget körkort eller kanske bara håna
mig på vägen mot mitt.
|
