|
Att övingsköra
privat
Jag har som sagt turen att faktiskt ha suttit en del bakom ratten
i en bil innan jag fyllde 25. Minns inte idag om jag tyckte att
det var speciellt svårt att lära sig grunderna, det här
med gas och broms och sånt när jag väl gjorde det.
Jag har alltså redan gått igenom allt som krävs
för att få bilen att rulla, stanna och svänga när
jag vill. Med viss självbelåtenhet placerade jag mig
i vår bil och rullade iväg, till min fasa, ungefär
lika graciöst som en flodhäst på skridskor.
Med lite övning klarar jag numera att växla ganska bra
och kan starta i uppförsbacke utan att svettas mellan skinkorna.
Om det nu kan anses meriterande.
Jag tror det ligger någonting i det som körskolan sade
häromdagen.
Ta gärna de första lektionerna på körskolan,
då lär man sig allt man behöver veta om det där
momenten - och man lär sig rätt. Vet ni exempelvis att
man skall stå i dragläge INNAN man tittar efter andra
bilar och blinkar då man skall köra ut från en
parkering på gatan.
Vad jag vill komma till är att man uppenbarligen blir lite
ringrostig och kanske borde fundera över att faktiskt ta en
lektion eller två på skola innan man kastar sig ut trafiken
med någon som kört med höften i 30 år (min
sambo är inte 30 år äldre än mig, det vara
bara ett exempel).
Själv upplevde jag det som tämligen mödosamt att
träna bort mina uppenbara skavanker. Att man sedan, någon
månad senare, får veta att man inte skall kasta i en
växel när man befinner sig i en kurva utan innan man kommer
dit betyder ju att man måste tänka och planera lite när
man kör. Som om det inte vore nog att man FAKTISKT tittade
på övergångstället mitt i kruvan innan man
svände in.
Det är alltså planerat och uppmärksamt bilkörande
som jag skall lära mig.
Konstigt nog låter det precis som det jag tänkte när
jag började på körskolan förra gången.
Vi får se hur det blir.
Mer om privat övningskörning
>>
|