Ständigt detta julskrål

Okej, jag är inte Ebenezer Scrooge och jag är inte Grinchen.
Men det finns delar av julfirandet som får mig att utveckla sociopatiska tendenser.
All den här jädra munterheten får det att krypa i mig, alla smaklösa dekorationstomtar gör mig desperat och julmusik ger mig akut julillamående.

Det finns tre sorters julmusik som alla var för sig är illa. Att de sällan kommer ensamma utan rör sig i flock gör saken etter värre.

1) Den traditionella:
Oavsett om det rör sig om sakralt framsjungen jesuslyrik, putslustigt skojande om tomtegubbar eller uppmaningar till barnen att vara snälla eftersom Stasi ser dem så är den traditionella julmusiken rätt så kväljande. Det handlar om musik som inte på något sätt skulle kunna klara sig utan sitt helgdagssammanhang, på samma vis som att stava helt vanliga ord med "PH" och "QUE" inte skulle klara sig utan fulla universitetstuderanden. Ett sorts vidlivhållande av en kulturell yttring som samhället skulle klara sig utan. Det är ett evigt mässande om gossebarn födda hit och frälsare dit.
Allt antingen framsläpat i någon sorts valiumkantat som förmodas vara lugnande men bara ger dig stressadrenalin där du står i månglarmeckats evighetslånga köer, eller så framhurtat i någon sort Gunde Svan-temp "skynda skynda, snart står julen för dörren" vilket bara ger andnöd och hjärtklappning när du står där i folkmassan och försöker väga mellan kålungar och furbys.

2) Den tillkonstlade:
Kan någon förklara för mig varför artister envisas med att ge ut jultolkningar? Det finns ju inte en enda vettig levande människa som står ut med orginalversionerna av jullåtar.
Att dessutom tvingas höra en dement pajas som Günther spexa till till det med porrstön och krigsfilmsbrytning eller återigen behöva genomlidna Beyoncés skitnödiga gospelpatos kan ju inte ens med all den goda julviljan i världen göra någon glad.
Att folk är dumma nog att gå på det år efter år och köpa samma gamla jädra jullåtar som får en att ladda med grovsalt när grannungarna står på trappen och sjunger dem, fast nu framförda av årets sönderhypade R&B-stjärnskott, är mig helt obegripligt. Om vi ser till de fakta som finns:
Ingen, absolut ingen, tycker egentligen om "O Helga Natt". Den finns där för att den är traditionell och har sjungits av gosskörer sen Bonifacius den nionde var påve. Tror folk på allvar att den ska bli bättre av at Sean Paul mummeltoastar fram den? Känns det som att "Hej Tomtegubbar" blir mer uthärdlig om Ainbusk sjunger den? Blir staffans äventyr inom hästskötsel mer upphetsande av vevlira och Nordman?
Skärpning!

3) De obegripliga:
Jag kan förstå varför folk sjunger "White Christmas" vid jul, även om jag vill kyssa mynningen på hagelbössan varje gång jag hör eländet.
Men hur fan blev "Tänd ett ljus" med Triad en jullåt? Visst, de avsåg den som en jullåt, den har allt det där smetigt genomkristna som man förväntar sig kring jul "som en motvikt mot allt det här iskallt kommersiella" men vid exakt vilket tillfälle satte sig Herrarna Lindbom och Strömstedt ner och sade, "Precis vad världen behöver så här i juletid, en pretentiös önskan om fred". Om det är något som jag behöver så här i juletid så är det en säkerhetsventil.
Jag behöver Slayer, jag behöver "Chemical Warfare", jag behöver "War Ensamble" eller åtminstonde en liten "Mandatory Suicide". Och "Ser du stjärnan i det blå/when you wish upon a star"? Det är ju för i helsike en sång från filmen Pinocchio! Bara för att Bengt Feldreich råkar sjunga den på teve varje jul är det inte en julsång. Brukar ni dansa kring granen och sjunga "Vi ska sy och vi ska klippa" och "Var nöjd med, allt som livet ger" också?

Godkänd julmusik:
"Mer jul" - Adolphson och Falk (Så klart)
"Heavy Christmas" - 220 Volt (En klassiker som får allt för lite speltid)
"The Mercy Seat" - Nick Cave (Fast vi vill höra Johnny Cashs version)
"Nu är det Jul Igen" - Just D (Är på gränsen till vad vi klarar av)
"Jag vill va som du" - Från Djungelboken (Kan ni stå ut med en Disneylåt så)
"The Bill Gates Song" - David Pogue (www.davidpogue.com)
"Force Fed Broken Glass" - Canibal Corpse (Förstår ni inte varför har ni inte läst krönikan)

Text & Foto: Harald Åberg
: 05-12-11