Jul, jul signade jul

Det är fjärde advent och de som inte köpt sina klappar än börjar nu få något stirrigt i blicken.
De mest desperata undrar varför i helsike vi firar jul.
Varför i hela julfridens namn ska man ha allt det här ståhejet bara för att en snickares grabb råkade dimpa ner i en krubba för tvåtusen år sedan?

Att säga att jul är en rätt så komplicerad historia är en grov underdrift. Hela paketet är så tilltrasslat att det är ett under att folk inte bara gett upp.

Den jul vi i Sverige firar idag har så klart sina rötter i kristendomen.
Vi firar Jesu födelse och vi ger varandra julklappar för att påminna om de gåvor - guld, rökelse och myrra - som de tre vise männen - Kaspar, Balthasar och Melkior - bringade till judarnas nyfödde konung.

Eller, det kan man tycka i alla fall.
Det är logiskt, det passar in bra och julen får en fungerande koppling till statsreligionen och det finns faktiskt ingen egentlig anledning till att kvirra om det. Här i Sverige har vi firat jul till åminnelse av Kristi födelse sedan tusentalet då kristenheten kom igång på allvar här uppe.

Men julen har givetvis längre traditioner än så.
Vi julade långt före Ansgar och hans anhang. Själva ordet jul sägs vara besläktat med verbet "jubla", även om många etymologer tycker att det inte finns någon riktigt tillfredställande förklaring till ordet.
Andra pekar på forngermanskans "giuli", som betyder "hjul", och menar att detta syftar på seden att tända eld på ett hjul och rulla ner det för ett berg. Denna märkliga sed skulle påminna om att årets var till sin ända och att solens hjul snart skulle återvända. Man hjulade helt enkelt in julen vid midvintersolståndet.

Just midvintern, med tillhörande blot, spelar en viktig roll på flera sätt i vårt nutida julfirande. Orsaken till varför vi slaktar grisen till jul istället för, vilket vore mer ekonomiskt, någon gång under hösten är en koppling till den gamla seden att under midvinterblotet offra en gris till Frej.

Att midvintersolståndet spelade en oerhört viktigt roll i flera förkristna traditioner är inte så konstigt. Man var beroende av jordbruk och det är svårt att odla någonting när det är mörkt och marken är full av tjäle, så nästan alla europeiska religioner har någon gång haft en ljusfest i december.
Detta var givetvis en faktor när den tidiga kristna kyrkan valde att placera ut sin högtid. Det gick inte att få folk att sluta fira midvinter så man gav dem något kristet att fira istället.

Så här säger Nationalencyklopedin:

"Att högtidlighålla födelsedagar har inom kyrkan uppfattats som en hednisk och gudlös sedvänja, beskriven i Bibelns berättelser om Farao och Herodes.
Först vid 300-talets mitt började man i det kristna Rom fira Jesu födelse; tidpunkten för födelsen anges dock inte i evangelierna.
Sannolikt inrättades högtiden som motvikt till firandet 25 december av solguden som romersk riksgudomlighet, dies natalis solis invicti ('den oövervinneliga solens födelsedag'), en skapelse av soldatkejsaren Aurelianus år 272 e.Kr. Möjligen har kalendariska spekulationer medverkat, varvid världens skapelse, Kristi lidande och Marie bebådelse förlades till 25 mars.
Sol- och ljussymboliken kring Jesus Kristus underlättade den kristna omtolkningen."

Att Jesus föddes den 25 december år noll är dessutom något man med ganska stor säkerhet kan säga inte skedde.
Till att börja med kom vår tideräkning inte igång föränn ett par hundra år senare och den exakta tiden sedan jesu födelse var en höftning.
En höftning som beräknas vara fel på en sisådär fyra-fem år.
Dessutom så skedde det under den tid vi hade den julianska kalendern vilken ju skiljer sig en sisådär två veckor från den gregorianska som vi använder idag. Så om Jesus föddes den 25:e december, juliansk tid, så borde vi fira hans födelsedag någon gång mellan den 6:e och 8:e januari, gregoriansk tid. Tack och lov är högtider inte beroende av exakt kronografiskt avstånd utan kan firas när det är lämpligt.

Så, presenter då?
Vi har ju de tre vise männen. De namges inte i bibeln, men traditionen har ju bidragit med Kaspar, Balthasar och Melkior.
De kom med det dyrbaraste man kunde tänka sig till judarnas nyfödde kung. Guld fattar vi ju än i dag, men rökelse kan man ju köpa för en spottstyver i varje new-age-affär och vad sjutton är myrra?

Myrra är kådan från ett litet taggigt träd som växer i östra afrika och på den arabiska halvön. Förutom att det ansågs lukta gott var det en populär beståndsdel i mediciner mot hosta, värk i bröstet, hål i tänderna och mask i magen.

Rökelse är stelnad kåda från rökelseträdet som växer i södra Oman. Man skrapar hål på barken på träden och låter den vita saft som sipprar ut stelna till kåda, vilket tar några månader. Vid tiden för Jesu födelse var fin rökelse ungefär lika dyrbart som guld.

Tokflotta gåvor till ett nyfött barn med andra ord.

Förutom dessa gåvor så har traditionen med presenter under ljusfesten alltid varit förekommande. I det antika Rom delade man ut presenter till barnen under nyårsfirandet och den judiska Hannukkah är ju känd för att barnen får presenter under alla åtta dagarna.
Den 6:e december är det ju dessutom S:t Nikolaus dag och då delades det ut presenter till barnen under bland annat medeltiden. I bland annat Holland håller man fortfarande på med den seden under namnet Sinterklaas.

Intressant att nämna i sammanhanget kan vara att den gode S:t Nikolaus vann sin gloria för förstörandet av hednatempel, bland annat ett Artemistempel.
Artemis är ett annat namn för jaktens gudinna Diana, och hennes födelsedag firades med en fest den 6:e december. Den konspiratoriskt lagde ser ju givetvis ett samband mellan detta datum och "jolly old S:t Nick" med sin fryntliga fest och sina gåvor till barnen.

Julen är en soppa och bäst är förmodligen att ta den för vad den är.
En högtid som kommer som på beställning när året är som kallast, mörkast och eländigast. När det vore trevligt att få stoppa i sig lite varm och kaloririk mat, dricka lite uppvärmd sprit och sprida trevnad i form av små presenter. Då, då är det jul.

Text: Harald Åberg
Foto: Carin Thärnström
: 05-12-18