|
Djuriskt i rymden
Om hundarna var ryssarnas bästa vänner så var
aporna amerikanarnas favoritdjur.
Under de allra första rymdexperimenten använde man sig
av fruktflugor, möss och råttor. Ganska snart började
man använda livsformer mer lika oss för att kunna gå
vidare mot det stora målet - att kunna skicka upp en människa
i rymden. Men vägen dit var inte direkt spikrak.
"Monkey to the moon":
Från att ha skickat upp luftballonger så högt man
kunde för att kolla vad som hände med fruktflugorna vid
170 km höjd bestämde man sig alltså för att
testa andra djurs uthållighet för tunn atmosfär,
strålning, höga G-krafter och mikrogravitation. I de
första försöken höll man sig inom jordens atmosfär,
sk höghöjdsflygning, vilket innebär att man inte
går högre än ca: 165 km upp där rymden så
att säga "börjar".
Den första apan i ett sånt försök hette
Albert och var en rheusuapa. Han sköts upp i juni 1948
med en V2-raket från White Sands i New Mexico. Hans tripp
blev inte direkt någon succé eftersom syretillförseln
till noskapsel på raketen inte funkade och han dog.
Ytterligare två apor, en rhesus och en makak, dog under dessa
tidiga rymdexperiment. Det handlade främst om tekniska missöden
med kapslarna vid landning och inte om att de inte klarade påfrestningarna.
 |
| Gordo - före sin tripp. |
1951 lyckades en apa faktiskt överleva en uppskjutning, och
en landning. Detta tillsammans med 11 möss. 1952 överlevde
två apor och två möss både en raketfärd
till 65 kilometers höjd och 2 minuter i viktlöshet samt
att bli filmade under denna manöver. De var alltså de
första djur som USA lyckades återbörda till jorden
efter en raketresa - utan att de dog.
1958 fick apan Gordo göra en riktig rymdtripp ombord
på "Bioflight 1" som sköts upp av en Jupiter-raket
till 480 kilometers höjd. Han var alltså USAs första
äkta rymdapa och den första som lämnade atmosfären.
Hans hjärtslag, kroppstemperatur och övriga värden
såg finfina ut hemma på kontrollstationerna på
jorden. Det enda problemet var egentligen att kapselns flytförmåga
inte var så bra. Gordo klarade rymden, men vid nedslaget i
havet sjönk kapseln. Och Gordo. Han blev den första apan
i rymden, men fick aldrig nån credit för det eftersom
alla uppmärksamhet hade fokuserats på att han inte överlevde.
Ingen bra PR för USA alltså.
 |
| Abel och Baker efter landning.. |
Nästa apor ut i astronautkavalkaden var Abel och Baker,
som sköts upp 28 maj 1959 ombord på "Bioflight 2".
De är lite av USAs svar på Laika, bortsett från
att de kom levande hem igen. Det var tillräckligt för
att amerikanarna skulle bli helt till sig över framgången.
Sanningen var att de inte direkt hade fått någon lång
träning innan sitt krävande uppdrag och gjorde därför
bort sig helt. De apor som ursprungligen tänkts och tränats
för uppdraget visade sig vara indiska tempelapor, vilket till
och med de hädiska amerikanarna insåg var heliga djur
som man inte kunde handskas med hur vårdslöst som helst.
För att inte dra på sig missnöje och otur så
letade man upp nya apor, bland annat Abel och Baker, som dock rymde
på väg till träningslägret. När de väl
kom till rätta var det inte många dagar kvar till övning
innan uppskjutning. Abels uppgift var att, när en röd
lampa lyste, trycka på en knapp. Tyvärr verkar det som
om Abel blev lite chockad över tvångsrekryteringen till
rymdapa så han ägnade istället flygturen åt
att leka och tryckte inte en endaste gång på en enda
liten knapp. Kompisen Baker somnade faktiskt till och med. Grovt
fiasko! Dessutom var Abel så förvirrad efteråt
att han till sist måste avlivas. Inget vackert öde för
en rymdpionjär!
 |
| Baker - sjusovaren. |
I december 1959 fick rhesusapan Sam (döpt efter School
of Aviation Medicine) åka på en liten tur ombord på
raketen Little Joe. Detta projekt var en del av Mercury-programmet
som skulle testa utrustning till framtida bemannade flygningar.
Han åkte 55 mil upp i rymden och landade välbehållen
med sin kapsel två timmar senare i Atlanten. Väl tillbaks
på basen åteförenades han med sin "fru"
- Miss Sam.
Hon åkte på en egen tur 21 januari 1960 med den andra
djurbemannade Little Joe-raketen för att testa räddningssystemet
och Mercurys räddningskapsel. 58 minuter senare landade hon
i Atlanten och plockades upp av en marinhelikopter.
 |
| Rymdapan Ham i hårdträning. |
21 januari 1961 skickade USA upp schimpansen Ham ombord
på Mercury 2-kapseln. Ham var döpt efter "Holloman
Aerospace Medical Center" i New Mexico där aporna tränades.
Han var mer väldresserad än sina föregångare
och lyckades trycka på rätt knappar och dra i rätt
reglage precis som han tränats till.
Journalisterna som besökte träningslokalen imponerades
av apornas intelligens:
"Ett av träningsmomenten var att dra i en spak exakt 50
gånger, om apan utförde det korrekt fick han en bit banangodis.
Fler eller färre än 50 dragningar fick träningsmomentet
att startas om utan belöning. Stanley C. White på
MSC berättade för reportern att aporna drog i spaken "bangity-bangity-bang"
ungefär 45 gånger och sen långsamt nummer 46, 47,
48 och 49 och till sist nummer 50 med en hand kupad under automaten
för att få belöningen".
När Ham landade efter sin 16 minuter långa flygtur blev
det dock inga banangodisar, istället fick han ett äpple
och en halv apelsin som belöning. Hans insats och test av kapseln
banade väg för amerikas första man i rymden, Alan
Shepard, som åkte upp 5 maj samma år. Läs mer
om det här
 |
| Rymdapan Enos i hårdträning. |
29 november 1961 åkte schimpansen Enos (hebreiska
för "man") upp i rymden med Mercury 5. Strax innan
hade man skickat upp astronauten Gus Grissom med Mercury
4. Läs mer om det här.
Enos var betydligt mer förberedd än någon av de
tidigare rymdaporna. 1250 timmars träning låg bakom hans
uppdrag. Han skulle å andra sidan också utsättas
för längre tid i viktlöshet och mer G-kraft eftersom
han skulle bli det första djuret USA sköt upp i omloppsbana
kring jorden.
Enos skulle ha flugit tre varv i men plockades ned efter det andra
eftersom kapseln inte höll rätt kurs. Enligt besättningen
som plockade upp kapseln vid landning var Enos överlycklig
över att vara hemma på jorden igen och hoppade upp och
ner av ren och skär lycka ombord på räddningsskeppet
USS Stormes. Enos tur var generalrepetitionen för uppskjutandet
av John Glenn, första mannen i omloppsbana, 20 februari
1962.
Katter:
Den första katten i rymden hette Felix. Kissen sköts
upp i en fransk raket 18 oktober 1963 från en bas i Algeriet.
Ett riktigt äventyr för en herrelös katt plockad
från Paris gator. Mindre bekvämt kan man tro att det
var att ha elektroder inopererade i hjärnan. Felix återhämtade
sig dock fint efteråt.
Värre var det för hans efterföljare, vars namn är
okänt, som gjorde samma tripp några dagar efteråt.
Kisse nummer två återhämtade sig inte efter denna
spektakulära åktur utan dog.
Marsvin & kaniner:
Den ryska rymdhunden Chernuschka hade förutom sällskapet
av en astronaut i trä dessutom en marsvinskompis med sig den
9 mars 1961 när hon rundade jorden ett varv med Sputnik 9.
Kaninen Marfusha gjorde en tripp med hundarna Otvazhnaya
och Snezhinka i en rysk rymdkapsel 2 juli 1959.
Råttor & möss:
19 augusti 1960 när Belka och Strelka gjorde sin tur med Sputnik
5 fanns också två vita råttor, femton vita och
femton svarta möss samt flera hundra insekter ombord.
För utom mössen från 1951-52 som fick testa höghöjdsflygning,
så skickade USA upp möss i rymden 1958 och 1960. I det
första uppdraget skickades tre olika mus-besättningar
upp i noskonen på en Thor-Abel-raket för att kolla hur
de funkade i mikrogravitation. I det andra uppdraget skickades tre
stycken möss genom van Allen-bältet för att se om
det var möjligt att överleva strålningen där.
Det första försöket att skicka levande varelser i
omloppsbana gjordes faktiskt också med möss. "Discover
3" skulle lyfta med fyra möss ombord strax efter Abel
& Bakers expedition 1959, men allt misslyckades efter problem
redan vid uppskjutningen.
Råttor och möss var dessutom väldigt flitigt använda
i höghöjdsflygningar med ballonger på 50-talet när
man ville ta reda på hur de reagerade på tunn atmosfär
och strålning.
 |
| Rymdspindeln Arabella i hårdspinning. |
Övriga djur:
Mellan 1966 och 1969 hade USA ett program kallat Biosatellite där
man skickade upp allehanda kryp som grodyngel, skalbaggar, flugor
och även en makakapa vid namn Bonnie (som dock fick åka
hem efter nio dagar då hon blev sjuk).
1971 ombord på sovjets första rymdstation "Saljut
1" hade man bland annat grodyngel & fruktflugor som permanenta
husdjur. Medan USA hade med sig spindlarna Anita och Arabella
ombord på sin rymdstation Skylab för att se hur de skulle
klara av att väva sina nät i viktlöshet.
Mellan 1973 och 1996 skickade Sovjet, i samarbete med ett stort
antal andra länder, upp ett flertal satelliter under projektnamnet
Bion. Bland annat har svampar, amböbor, virus, fågelägg,
ödlor, grodor, sköldpaddor, råttor, insekter, fiskar,
gnagare och diverse insekter skickats upp. Efter 1983 har man också
skickat upp apor.
Idag utförs de flesta experiment på råttor eller
möss ombord på rymdstationerna och naturligtvis genom
att direkt studera de astronauter som vistas och har vistats i rymden.
text Mia
Gustavsson
foton NASA & Redstone
Arsenal Historical Information
|