I bara fingerspetsarna 250 cm från marken

Är du en av oss som alltid varit lite lockad av klättring, men aldrig riktigt varit så sugen på att riskera liv och lem för att hänga i snålblåsten på en bergvägg i de småländska urskogarna. Kanske kan då sporten bouldering vara lite mer lockande?

Jans klättersko och Jans vanlig sko, notera skillnaden.

- Det var min kompis Jens som tyckte jag skulle hänga med ut och klättra rep, berättar bulldozer egen bouldrare Jan. Sen gled jag allt mer över till bouldering.
Rep är den där vanliga "120m ner till de sylvassa klipporna"-klättringen och lider kanske en smula av att den är både dyrare och meckigare än bouldering. Dessutom är den ingen höjdare för den som har anlag för höjdskräck.
Bouldering, som numera är en egen sport, började egentligen som en sorts intensivträning för alpina klättrare. När du inte har tid eller ork att ge dig ut och hänga i rep så kan du bara ta dig till närmsta samling klippblock, eller boulders som det heter på engelska, och klänga loss.
- Egentligen är det ingen större skillnad mellan rep och bouldering, säger Jan. Det är två sidor av samma mynt och många kör givetvis bägge formerna av klättring.

När man bouldrar så löser man "problem", det vill säga man klättrar upp på ett specifikt ställe. Problemen graderas med olika svårighet och kan variera från ett stort klippblock till kanske en liten bergvägg.

Generellt sett brukar man säga att där det finns bouldrare, där finns det boulderproblem. Det enda som krävs är tillräckligt stora stenar att klänga på och öva sig i klättermoment. Eftersom Jan bor i Göteborgsområdet så bouldrar han helst i Utby och på Hönö.
- Det är en bra gemenskap i boulderingkretsar och man träffar ofta på andra, säger han. Om man är ute på Hönö en lördag så stöter man vanligen på en fyra-fem andra som är där och klättrar. Oftast känner man dem, och om man inte känner dem första gången så gör man det andra gången.

Boulderingproblem graderas efter svårigheten. Det går på en skala från -2 till 8c där 8c är de allra svåraste problemet. De första graderna är rätt ospecifika, och två stycken grad fem problem kan skilja sig rätt så mycket åt. Efter fem börjar det bli mer precisa grader på problemen och de problem som finns inom en särskild grad är rätt lika i svårighet.

Allt du behöver för att bouldra, skor, kritpåse, krashpad och en liten dörrmatta att torka skorna på (överkurs).

Precis som vanlig klättring är bouldering en fokussport, om du inte befinner dig i nuet så ramlar du. Något som Jan uppskattar.
- Det är en enormt skön känsla, säger han, att bara fokusera på klättringen och släppa allt annat.

Bouldering är inte direkt någon materielsport. För att hålla på så behöver man inte mer än ett par klättrarskor, som går på någonstans mellan 500 till 1000 kronor. En krashpad är också bra att ha, det är en liten madrass man bär med sig och lägger under det problem man håller på med så man landar halvmjukt i alla fall och till sist en kalkpåse så man kan kalka händer och grepp för bättre fäste.
- Om man bara är nyfiken på bouldering räcker det med skorna, tycker Jan, kalk och krashpad kan man ju låna. Skor också för den delen, om man råkar ha lika stora fötter.
Men givetvis, som med alla sporter, så kan man shoppa loss om man bara vill.
- Och det är stort slitage på skorna, medger Jan, så det är inte gratis. Men bouldering är ingen dyr sport om man jämför.

Eftersom man oftast inte hänger så högt över marken är skaderisken inte så stor inom bouldering. Man har sin krashpad och en kompis som står och tar emot, "spottar". Men visst kan man slå sig om det vill sig illa, särskilt när man bär sin utrustning från bilen till klätterstället och balanserar på stenblock och ostadig mark.
- Det känns som det är farligare att bära omkring på grejerna än att klättra, men visst har jag fått en del småsår och skrubbade knogar, säger Jan. Och när man tvingas ge upp ett problem så stukar man ju psyket.

När det är för dåligt väder för att klättra ute så finns det boulderväggar på klätterställen som "KlätterFabriken", så man behöver inte ge upp bara för att det är dåligt väder. Dock är det nästan lättare att slå sig på klätterväggarnas utstickande grepp än på vanliga stenar och klippväggar.

Allt för intensivt bouldrande kan ge symptom som liknar musarm, och det är inte alltid så lätt att motså klippornas lockelse. Jan är ganska slutkörd efter en vecka i Fontainbleu, boulderingens absoluta Mecka.

- Det var i "Fontan" som bouldersporten föddes, och det är här de allra bästa klätterlederna finns. Det är helt fantastiskt, berättar han. Det finns problem i alla svårighetsgrader och alla klättrar.
Vi såg barnfamiljer som var ute längs lederna med barnen klängandes omrking på stenarna utan att någon oroade sig, väldigt osvenskt på något vis.
Dessutom så behöver man inte känna sig som en outsider för att man håller på med bouldering i Fontainbleu.
Nästan alla klättrar där och vet vad det handlar om.