Livet
(The Life)

Ännu en lågmäld historia av den, i Sverige rätt okände, franske regissören Arepo Tenet.
Det vilar ett nästan mytiskt skimmer över samtliga Tenets verk.

Vem är han, för det första?
Europas hela filmkritikerkår är splittrad, då alla har sin egen uppfattning om vem som döljer sig bakom den uppenbara pseudonymen.
Det åsido kan vi konstatera att filmen öppnar i klassisk Tenet-stil.
Stark ångest, smärta och en intim skildring av de mest beklämmande och blodiga detaljer - allt i vanlig ordning.
Här saktar tempot ned något, med många tysta gripande scener, många på rygg i sänghalmen och flera av dessa tar allvaret så långt att man inte kan låta bli att brista ut i skratt.
Mycket av kameraarbetet och specialeffekterna verkar som hämtade ur Jonathan Swifts bok om "Gullivers resor", jag tänker då särskilt på partiet om Brobdignag, jättarnas land.
Därefter stannar handlingen av något, tematan från regissörens tidigare verk går igen, med sedvanlig pennalism, individualitet och det grundläggande auktoritetsföraktet.

Men det känns inte nytt, som en variant kan detta kanske tillfredsställa de mest hängivna fansen, men för oss andra känns tempoförlusten outhärdlig.
Långa perioder av filmen är inte laddade tystnader, utan helt enkelt händelselösa väntrum.
Ett dramatiskt ögonblick som går förlorat, en öm gest som aldrig utförs till fullo... Tyvärr verkar det som om regissören tappat stinget, inget av den vibrerande förväntan som genomsyrade de tidiga filmerna finns kvar.
Har du aldrig tidigare sett en Arepofilm, så rekommenderar jag något av hans första verk (t ex "The Void", eller "The Primordial Soup") och inte detta misch-masch av ofullbordade händelser i tid och rum.

Innehållsförteckning:
En mäng människor
Ångest
Smärta
Glädje
Kärlek
Hat
Lögn
Sanning
Transportsträckor
Transportsträckor

Svensk Premiär: 1975