Håkan Hellström, Robyn och Kent i all ära - men om nåt band verkligen äger på Arvikafestivalen 2008 så är det S.P.O.C.K, Star Trek-nördarnas och rymdpoppens okrönta kungar.
Ett V-tecken med hela kroppen gör S.P.O.C.K:s segaste gubbe - Android. Foto: Harald Åberg
|
Vad kan fira bandets 20 år i rymden, och på jorden, bättre än att för nionde gången stå på en Arvikafestival-scen?
Man kan ana att firandet har börjat redan innan Alexander Hoffman, aka Android, och hans medpiloter på Kanal K äntrar scenen. Åtminstone låter det så när Alexander osammanhängande och långdraget håller hyllningstal till gamla och nuvarande medlemmar i bandet, publiken, Arvikafestivalen, de lokala raggarna och alla andra "som gjort detta möjligt". Men så här i festivalens sista skälvande timmar så verkar toleransen vara stor för nostalgiska utvikningar från kultbandet.
Tillströmningen till Andromeda-scenen är den största jag sett hitills. Kanske hade jubileumsbandet till och med förtjänat ett Apollotält eller en egen Vintergata?
Även om ljudet stundom är lökigt, sången är långt ifrån klockren, framträdandet småvirrigt och det på det hela taget är mer kul & kult än kvalitet - så är publikens kärlek och entusiasm i varje låt rörande och härlig att se. Och det känns som om hela festivalens alla grupperingar enas i kärlek till de plojiga synthpopparna.
Brevid mig står till exempel ett gäng killar som ser ut som de i vanliga fall åker EPA-traktor utanför korvmojjen i en by långt mindre världsvan än Arvika, men de kan varje ord i varje låt och spelar upp små pantomimer för att matcha texten. Sött! När bandet kör Eddie Meduzas "Mera brännvin" som extranummer och förklarar att det var ett tidigt trick för att flirta in sig hos Arvikas raggare förstår jag genast hur gänget brevid mig värvats in i bandets fan base.
Så klart är kvällens stora överraskning att de gamla medlemmarna dyker upp på scenen en efter en i tröjor som representerar olika skeden i bandets utveckling. Så Captain Eddie B Kirk och Plasteroid får nostalgin att öka än mer. Liksom radbandet av S.P.O.C.K-hits där "E-lectric" och "Never trust a klingon" verkar vara de stora publikfavoriterna, även om alla sjunger med i alla låtar i stort sett hela tiden genom konserten. Andra låtar som avverkas är bland annat "Astro girl", "Take me to the stars", "All E.T:s aren't nice", "Trouble with tribbles", "Not human", "I'm an android", "Dr McCoy", "E.T phone home" och "Out there".
Och konserten avslutas förstås med en gemensam Vulcan-hälsning med V-tecknet och ett vidhängande "Live long and prosper". I minst 20 år till, hoppas jag.
