Lola Angst är ingen gothfjortis med själsliga besvär och porrstjärnedrömmar, som namnet kanske kan antyda. Nej, Lola Angst heter kyrkorgeln som bandet Lola Angsts frontfigur Alexander Goldmann spelar på och tydligen släpar runt hela Europa på turnéer.
En mystisk man i motljus. Foto: Harald Åberg
Frontfigur är kanske ett missvisande ord om en person som större delen av konserten sitter med ryggen till publiken, och är inlindad i en kompakt rökdimma och iklädd heltäckande rock och hatt.
Ett modigt drag, som ändå visar sig funka då Goldmann är en synnerligen karismatisk person som med illa dold munterhet konverserar med publiken non stop mellan låtarna.
Att tyska Lola Angst är nåt helt unikt förstår man ganska snabbt. Och det beror inte bara på det minst sagt märkliga mellansnacket där Goldmann bjuder på en humor som går ut på att dedikera alla låtarna till nån särskild folkgrupp. Jag greppar inte riktigt skämten, men man får veta att han hatar euro och tycker att svenskarna är ett bra folk som vågar vägra denna valuta. Han verkar också anse att tidernas roligaste missförstånd måste vara att kalla Arvika för Africa och med jämna mellanrums skrika "Hello Afriiiiica" med vidhängande "Africa Bambaataa!"-utrop.
Det är inte fullt framför Lyrans scen, men de som hittat hit verkar gilla vad de ser (det lilla) och vad de hör.
Och det man får höra är ganska svårförklarat. Ett slags cowboy-electro med gothvibbar och EBM-rytmer som kantas av diverse oljud och brötig sång i massor av rock'n'roll-attityd. Jag tänker att om KMFDM parade sig med Laibach och fick en son som var Marilyn Manson med crazy humor, ja då hade det ändå inte Varken sett ut eller låtit så här.
Jag tror att mitt favoritnummer är "Mr TriseX" då den klämkäcka raden "I'm just a trisexual being - I'll fuck with girls, boys and animals" tralligt upprepas gång på gång. Goldmanns sidekick, en kopia av Fester i "Familjen Addams" iklädd en t-shirt med trycket "Lass uns Tanzen oder Ficken oder beides" och en nallebjörns-ryggsäck, stegar till sist fram längst fram på scenen och skanderar "I'll fuck anything" tills låten klingar ut. Ehhm, tack för den upplysningen...
Jag vet att jag inte borde, men jag tycker att det är fantastiskt roligt och helt utan sans och vett. Jag lämnar Lyran fnissigt uppspelt och med ett nytt favoritband på listan.
Innehållsförteckning: En jättestor orgel
En ryggtavla
Fånigt, men roligt mellansnack
Massivt elektriskt gung
Dr Alban-fan?
"I hate Europe"
