Behemoth är bibelns namn på ett gigantiskt odjur som bara Gud själv kan dräpa. Att ett band som spelar en korsning mellan black metal och death metal skulle hugga tag i namnet är knappast överraskande.
Nergal (Adam Darski) riffar på med ostoppbar frenesi. Foto: Harald Åberg
|
Och visst är det passande, Behemoths massiva malande musik och ockulta texter går hand i handske med bandnamnet. På scen är det mest lunkande fram och tillbaka mellan olika positioner som gäller, men det kompenserar hela bandet med ursinning headbanging och det är på hela taget överraskande att de inte blir så yra att de faller baklänges.
Sångaren och frontmannen Nergal är på gott humör, han verkar förtjust över att spela i Arvika och han tackar publiken för att vi stannat uppe så sent för att se Behemoth, en artighet som känns märklig för ett band som säger sig ha kommit hit för att knulla vår kvinnor och dricka vår whisky. Men för all del, Nergal får ett rungande gensvar på allt han säger och publiken är med på noterna.
Min erfarenhet av Behemoths musik är inte stor, även om jag planerar att ta igen detta efter den här konserten, men tajt mullrande fetmangel kan nog tänkas vara en beskrivning som även fansen håller med om.
Även om jag gillar Behemoth så får det nog sägas att jag har allra roligast åt extranumret, en blackmetaltolkning av Turbonegros "I Got Erection" var inte vad jag hade väntat mig att få höra. Visst, den har sina svagheter och Turbonegros musik måste nog ändå sägas vara bäst när Turbonegro spelar den, men lekfullheten som det visar på gör att Behemoth stiger i min aktning än mer.
