Det är sex år sedan Tom Shear stod på Arvikas Andromedascen senast. Då med två plattor i ryggen och jämförelsen med VNV Nation som oundviklig referensram. Nu har ytterligare två albumsläpp - "Storm" och "Meta" - gjort honom till en av futurepopens främsta artister.
Assemblage 23, Tom Shears soloprojekt, är som ett småsyskon till VNV Nation som håller på att växa om brorsan. Foto: Harald Åberg
|
Det finns fortfarande mer än en beröringspunkt mellan futurepopens finest - VNV Nation och Assemblage 23. Förutom tunga frontfigurer - Ronan Harris och Tom Shear, så delar de sound, scenpondus och en uppenbar förälskelse i den skandinaviska publiken. En förälskelse som i alla avseenden tycks besvarad av Arvika-publiken, som inte låter den gassande eftermiddagssolen hindra inlevelsen i musiken.
Visuellt får man precis det man förväntar sig - den tunga synthens arbetsuniform är på - svarta armébyxor med benfickor, kortärmad svart skjorta och kängor och koreografin är begränsad till argt fram- och tillbaka marscherande över scenen. Det går inte att undvika att tänka på Ronan Harris i det läget.
Det Assemblage 23 också delar med VNV Nation är att bandet live är en helt annan sak än bandet på skiva.
Även om Tom har en mäktig röst live och inlevelsen till fullo kompenserar de eventuella vokala bristerna, så blir soundet ett helt annat än på skiva. Jag kan inte säga att jag tycker att det är sämre live, bara helt annorlunda. Inte lika slickt, välproducerat och slipat.
Sången blir mer framträdande, rå och desperat, vilket inte är helt fel med tanke på texternas innebörd ofta framträder ännu tydligare live.
Låtar som "Sorry", "Human", "Document", "Let the wind erase me" och framför allt "Disappoint" gör ett helt annat och mäktigare intryck och vinner i många avseenden på ett live-framförande. Även om den väl avvägda mixningen på skiva skapar en ljudbild som i sig bidrar till en helt annan och lika tilltalande musikupplevelse.
I det fall ytterliga förtydligande behövs kring texternas innebörd så passar Tom också på att klargöra inför "Let me be your armor" att det inte är en romantisk kärlekssång, som den ofta tolkas som, utan handlar om svartsjuka och kontroll.
Texten som till en början handlar om den uppslukande kärlekens vilja att skydda och hjälpa, ta hand om och finnas till övergår i en mer manisk och skrämmande kärleksförklaring, som inte kan missförstås:
Let me keep you from
Experience you need
Let me bind you with my selfishness
And greed
Let me stifle you
Let me have control
Let me smother
Every aspect of your soul
Många av Assemblage 23:s låtar har trots sitt dansanta technobeat en liknande mörk underton eller texter med djupt personlig innebörd. "Disappoint" inleds med den talade sekvensen:
"- Do you believe in the nobility of suicide? - No!" och handlar om de blandade känslorna inför faderns självmord.
Did I disappoint you?
Did I let you down?
Did I stand on the shore
And watch you as you drowned?
Många av sångerna har en djupt existentiell grundfrågeställning, vilket kanske allra tydligast hörs i "Document":
This is a document
To prove that I was here
This is a document
To prove I was at all
And when my voice ceases to be
Will the echo still ring loudly?
And when there's nothing left of me
Will my memory still go on?
Med en sån röst, och ett sånt låtmaterial kan Tom Shear räkna med att lämna sin musik som ett bestående dokument till eftervärlden.
