Bulldozer tar och synar festivalprogrammet och bjuder på sina önskemål för nästa års festival.
Vad har egentligen hänt med Sveriges synthigaste festival?

TORSDAG:
Vintergatan var svag, Slayer till trots, där Doktor Kosmos fick ersätta inställda M.I.A. Håkan Hellström drog visserligen en rekordstor publik, men Bulldozers hållning i den frågan behöver knappast frågas efter.

På Apollo härskade popen och elektron. Inte ett enda synthband på de två största scenerna. Om man hade missat Universal Poplab och Tamtrum på Lyran skulle man kunnat tro att torsdagen var helt synthfri. Robyn, Slagsmålsklubben och Kate Nash var de stora namnen.

Andromeda körde lugna klubben med lite mer lågmälda band och spoken word-framträdanden under namnet Cassiopeia. Ett lovvärt initiativ, men stackars Ismael Ataria som skulle försöka överrösta Håkan Hellströms falsksång eller Öfakollektivet som tappert försökte höras trots The Kooks kan inte ha haft det roligt.

Lyran är som alltid hemmet för otippade och intressanta band. Kvällen avslutades med magnifika O'Death, vars gothpunkcountry gärna hade fått slippa konkurera om speltiden med Slayer.

FREDAG:
På Vintergatan var kungarna Kent, visserligen ett av Sveriges allra bästa liveband och alltid en Bulldozerfavorit, men fortfarande ett tecken på en mainstreamifiering av Arvikafestivalen. Fredagen gick i svenska flaggans färger och förutom Kent spelade Hardcore Superstar och The Hellacopters var sin bejublad spelning. Avslutningsakten däremot var amerikanerna i Interpol.

Apollo skakade av sig en hypepopulistisk start med Adam Tensta och Lykke Li genom att sedan mäkta upp med Moonspell, Soilwork, Suicide Commando och And One. Äntligen lite tunga takter på näst största scenen.

Andromeda tuffade till sig på fredagen och bjöd på en fantastisk triss med Assemblage 23, Saul Williams och The Crüxshadows.

Med så mycket bra på de större scenerna blev Lyran lite förbisedd. Bulldozer hann ta en titt på Red Cell, All Ends och Rotersand.

LÖRDAG:
Den allra sämsta dagen för Vintergatan. Inget lockade annat än mainstreampubliken över huvud taget. Men det förstås, för de i lokalbefolkningen som inte orkar åka till "Degerfors dansar & ler" eller "Grums Rocks" för att se Looptroop så må det ha varit högtidsdag.

Apollo däremot fortsatte friskt på gårdagens inslagna lite tyngre linje och levererade trots ett olyckligt elavbrott på grund av skyfall både högoktanig EBM med Combichrist och riktigt tung blackdöds med Behemoth.

Andromeda vidmakthöll sin status som en av de sorgligast underdimensionerade scenerna både för Totalt Jävla Mörker och S.P.O.C.K. Även om ingen av Bulldozers medarbetare var närvarande kan det bara antas att samma sak gällde vid danska Volbeats orättvist tidiga spelning vid lunchtid.

Lyran fick in en triss i synthmusik på slutet Lola Angst, Sadman och Soman, men hur är man beskaffad om man lägger ett synthband att tävla med självaste Arvikafestivalens hussyntband S.P.O.C.K:s jubileumsspelning?

På hela taget en ganska lyckad festival både publikmässigt och bandmässigt. Dock skulle Bulldozer hellre se en renodling mot synthen och den mer avantgardistiska hårdrocken. Drömbokningar för nästa år vore:

HARALD:

Dødheimsgard i Apollo
Deltahead på Andromeda
Nine Inch Nails på Vintergatan
Satyricon på Vintergatan

MIA:

Depeche Mode på Vintergatan
Diary of Dreams i Apollo
Universal Poplab på Andromeda
Feindflug i Apollo