Strip Music

22:00, Lördag den 16:e Juli, Andromeda

Jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag aldrig gillat Henric de la Cour. Jag gillade honom inte i Yvonne och jag har inte mjuknat med åren. Så är det bara, vissa musikstilar gillar man inte, vissa offentliga karaktärer gillar man inte och Henric de la Cour har turen att kombinera de bägge.

Det är den sortens musik, och person som tonårsflickor med runnen mascara och ärr på handlederna identifierar sig med. Jag är inte målgruppen, kommer aldrig vara målgruppen och grämer mig inte nämnvärt över det.

Visst, jag måste efter ett par låtar ganska motvilligt medge att det svänger och Henric de la Cour är fantastiskt duktig på att hitta poser som ser snygga ut mot bakgrundsbelysningen. Dessutom har han sedan jag såg honom sist i stenstodsbandet Yvonne hittat två musiker som rör på sig.

Men jag kan inte direkt påstå att det berör mig. Men uppenbarligen finns de de som blir alldeles till sig. Många unga tonårstjejer i publiken. Och när fjärde låten heter "Razorblade" får surgubben vatten på sin kvarn.

Jag vet inte var problemet ligger, jag är inte hopplöst insnöad på bara en sorts musik och kan glatt lyssna på nästan vad som helst om det bara förmedlar någon sorts känsla som jag uppfattar. Men trots desperationen i Henrics röst och hans intensiva poserande så känns det bara kallt.

Som jänkarna säger, "you win some, you loose some" Strip Music har definitivt inte vunnit mig.

Innehållsförteckning:
Publik som lyckas se märklig ut till och med på Arvikafestivalen
Ångestbalett
Svängiga låtar
Känslokyla