"Nu blir det body". Det är den första replik som levereras från scen.
Och mer body än så här blir det nog inte i år på Arvika.
Örebroduon Spetsnaz har uppenbarligen lånat mycken inspiration från Nitzer Ebb och Front 242, men vem bryr sig om var sakerna är lånade ifrån när det görs med sån här energi, lust och charm.
Spetsnaz är utan tvekan torsdagens bästa synthakt på Arvika, och har utan konkurrens den mest entusiastisk publiken.
Allt ljus på Pontus... Foto:
Harald Åberg
|
Gamla rävar som bodyikonerna DAF
och klassiska synthpopparna New Order får
fetingstryk av två ynglingar (nåja, allt är
relativt) från gnällbältet.
När gamla rutinerade synthikoner med rader av hitalbum
i ryggen kliver på scenen den här torsdagen i
Arvika så har de svårt att få med sig
publiken, men framför Andromeda med Spetsnaz
på scen råder inga sura miner.
Det hoppas, dansas, jublas och sjungs konserten igenom.
Det är tredje gången jag ser Spetsnaz live och
de har bara blivit bättre och bättre.
Sångaren Pontus Stålberg behärskar
bodysynthens alla poser med skön självironi.
Argt, hårt och tungt. Lite hår och mycket energi.
Total scennärvaro.
Det är också nu som de riktiga body-syntharna
hittat från campingen och kommer vallfärdande
till festivalomårdet i horder. En stilstudie av publiken
är minst lika underhållande som att se på
det energiska utspelet på scenen. Spetsnaz har bara
släppt en enda fullängdsplatta,"Grand
design" som kom 2003, men låtunderlaget
funkar finfint för konserten och gör att publiken
verkar kunna varje textrad i varje låt.
Spetsnaz kör ett pärlband av tunga bodylåtar;
efter en mäktig inledning med "Silence
implies consent" får vi höra "Apathy"
som blivit "Apati" på svenska. Man kan väl
konstatera att svenska inte är så body som språk...så
det blir lite ofrivilligt komiskt. Men det är också
enda gången under konserten som det inte riktigt funkar,
utan mer låter som "unga arga skinheads på
Fryshuset goes poetry slam".
Sedan får vi höra "Foul play",
"Femme Fatale", grymma och stenhårda
"Bloodsport", lika hårda
"To the core", remixen på
den tyska gruppen Proceeds "Nur
ein Versehen" (Pontus hälsar till Proceeds
sångare Alex i publiken genom att säga att det
är svårt att remixa en redan perfekt låt,
men att de gjort sitt bästa. Jaja, lägg äpplet
på katedern där borta...)
Sen blir det "Plaything" och
"Perfect Body" (vilken påas
av den mer anonyme av de två i duon, Stefan Nilsson,
som jobbat hårt på synthtrummorna i bakgrunden
i sann EBM-anda hela konserten. Här visar han upp ett
exempel på en inte helt deffad överkropp för
att illustrera "the perfect body").
En helt igenom lyckad konsert för den lille bodysyntharen,
och även oss andra.
