Det är synd att de här donnorna
inte fastnade på Bulldozer-fotografens bild, för
de var verkligen nåt som måste ses med egna
ögon.
Men det är frågan om ens kameran gjort dem rättvisa.
Mia Dime och Nicole Morier spelar gitarr, väs-sjunger,
stönar, kaxar sig, posar och spankar varandra på
scen.
Det är självsäkert, tufft och låter
riktigt jävla bra.
Den tyska evil vixen-duon är så väl pop
och punk som electro och rock'n'roll. Det är mycket
attityd och mycket star quality. Jag önskar att jag
hade hunnit se hela spelningen från början till
slut, men det gör jag tyvärr inte.
Men den stund jag kollar in dessa två självsäkra
damer är jag som förhäxad.
De får Courtney Love att verka som en städad
hemmafru och det mesta jag har sett denna festival att verka
stelt och hämmat.
Jag har svårt att fatta att de är tyska, för
deras frekventa mellansnack på engelska är slipat
och kaxigt, precis som de mesta annat i deras scenshow.
Höga klackar och minimala shorts med matchande blusar
i pastellfärger kanske inte är så rock'n'roll,
men i kombo med tatueringar på låren, elgitarrer
och scenisk pondus blir det livsfarligt.
Blondinen och brunetten är missnöjda med ljudnivån
och ber ljudteknikerna se till så att det blir "fucking
louder for the crowd", men de behöver inte ta
särskilt mycket för att få publikens fulla
uppmärksamhet. Särskilt inte när brunetten
grenslar blondinen som står på alla fyra med
sin scarf som munkavle och verkar leka ponny.
Jag väntar bara på att piskan skall komma fram
också.
Med låtar med titlar som "Shag Ball",
"I need a freak" och "Fun is a
floppy bitch" så kan man inte misslyckas.
Hur märkligt är det inte då att deras låt
"Bikini Bottom" är med på soundtracket
till den tecknade barnfilmen Spongebob Squarepants The
Movie. Jag fattar inget alls...
Det liknar hur som helst få saker jag sett förut
och jag måste höra, och framför allt se,
mer av de här coola brudarna.
Please, ta dem till Sverige igen nån festival- eller
klubbarrangör. Jag kommer!
