Ögonblick

Torsdag:

17.15:

19.58:

20.05:

21.35:

22.15:

22.27:

23.30:

23.45:

Fredag:

Vi befinner oss på vårt "hotell". Ingesunds folkhögskola. Några kilometer från festivalen. Förutom logi erbjuds också frukost. Vi sitter ute på gården i solen och käkar fil med flingor, rostade mackor med ost och skinka samt dricker te. Ah, hur gott är inte livet när man slipper campa!

Vi jobbar för fullt med recensioner när de hotfulla mörka molnen beslutar sig för att släppa sitt syndafall över Arvika.
Ah, hur supergott är inte livet när man slipper campa!!!

Fram emot fyra:
Regneländet har äntligen slutat tror man, men så tar det i igen med ny beslutsamhet. Färden in mot festivalområdet känns allt mindre lockande. Men dubbla jackor och regn.-ponchos är packade. Gummistövlar hade varit en hit...

16.45:
Kollar spelschemat, jepp... har missat Arise. Kollar festivalprogrammet "2000-talets At The Gates"... attan. En missnöjd hårdrockande fotograf med bästa uppochnerväntkors-tröjan på sig inser att det inte blir så mycket hårdrock idag.

17-tiden:
Vi är på jakt efter hårsnoddar och säkerhetsnålar på Arvika citys shoppinggata. Vi kommer ut med Singoalla-kex och mineralvatten.
Vi inmundigar sedan Arvikas största pizzor på ett lokalt pizzahak och är lyckliga över att slippa festivalområdets svindyra och små pan pizza-bitar.
Våra giganto-pizzor hade kunnat mätta ett mindre afrikanskt lands befolkning ett kvartal. Minst. Proppmätta hasar vi oss till den halvfulla festivalbussen för att sätta igång med dagens arbete.

18.30:
Lars Winnerbäck låter ju exakt som Ulf Lundell, men mindre trött. Vi kryssar fram gigantiska vattenpölar framför ett smockfullt Vintergatan-publikhav. Uffe light har uppenbarligen många fans.

20.15:
Kollar in Jenny Wilsons soundcheck på Lyran. Det låter riktigt bra. Brudar med elgitarr är aldrig fel. Tyvärr missar jag sen själva spelningen. Måste komma ihåg att se henne nån annan gång.

20.30:
Dramatik! En lealös och avtuppad flicka bärs ut av två starka män från The Kristet Utseende-konserten.
Festivalsjukvårdare rusar till och tar hand om läget. Bulldozer missar tyvärr upplösningen av dramat, men vi hoppas allt gick vägen. Var texterna så chockerande dåliga?

20.45:
Träffar en scenvakt som berättar att det krävs sexton man för att bära iväg de långa, 360 kilo tunga, bänkarna till ett avskilt område utanför festivalen för att göra ståplats på Andromedascenen. Tre lag behövs, ett som bär, ett som gör sig redo att bära och ett som vilar.
Vi bjuder honom på Singoalla som tröst.

21.20:
Electrocute kan vara något av det märkligaste som skådats på år och dar. Jag fastnar med öppen mun framför Apollo-scenen.

22.40:
Slås av tanken att alla band man vill se jämt tycks bokade mer eller mindre samtidigt. Antingen får man offra något som förmodligen visar sig vara årets upplevelse, eller så får man flänga runt och se tre halva konserter.
Sen får man sitta på en bänk och glo i en timme för att vänta på nästa klunga.

01.30:
Det är fantastiskt hur fötterna och öronen kan värka efter en hel dags festivalande. Egentligen vill vi se Necro Facility, men det går bara inte. Istället för att stå under tak på Lyran väljer vi därför att stå i taxikö i regnet.

Lördag:

Morgon:
Det ser hoppfullt ut runt frukostdags. Solen tittar fram lite blygt och folk sitter utomhus och käkar.

12.15:
Med en åskknall dör hoppet om en solig eftermiddag. Det börjar regna så smått igen och molntäcket ser allt mer ogenomträngligt ut.

13.44:
En blick ut genom fönstret ger vid handa att det mjölkvita molntäcket nu förvandlats till askgrått. Ännu en kväll i regn känns inte så attraktivt.

14.42:
Det spöregnar VERKLIGEN. Jag vill revidera min syndafallsliknelse från igår. Det är detta som är syndafallet! Undrar hur marken på campingen ser ut nu. Undrar hur stor vattenpölen framför Vintergatan är nu. Undrar om den beryktade Arvika-översvämningen kommer att repriseras.
Vi bestämmer oss för att stanna inomhus och avvakta. Nästa hålltid är Robyn 17.15. Hon spelar under tak.

18.30:
Robyn är missad och vi har äntligen kommit in till stan. Delar limmo-taxi från Arvika City med två lokala förmågor och två gothbrudar. Alla har lite olika åsikter om vad som är sevärt och inte. Tjejerna tipsar om Welle:Erdball och killarna verkar ha siktet inställt på The Ark.

18.45:
Det spöregnar, men det är ändå fullt av folk framför Vintergatan. Ola Salo & co drar storpublik. Bulldozer shoppar regnponcho i genomskinlig plast och hukar sen i presstältet.

21.15:
Dagens första mål mat inmundigas. Det blir en hederlig kebabtallrik. Man blir hungrig av att kryssa mellan konserterna.

Senare:
Vi har verkligen ansträngt oss för att missa Håkan Hellström, men ändå kommer vi lite för tidigt och lyssnar på "Du kan få mig så lätt" och blir nästan lite göteborgsnostalgiska. Men det är helvete vad han sjunger falskt. Kan ingen höra det?

22-snåret:
Strip Music drar den märkligaste publiken på Arvika, och det vill inte säga lite. Plötsligt står två mimare brevid Bulldozers utsände och mimar sin uppskattning åt musiken. De sprider en lätt obehaglig doft av bajamaja, eller så har vinden bara vänt. Hur de än är med det så är de jävligt coola.

Fortfarande Strip Music:
En lång mager tjej marscherar plötsligt in brevid mimarna, gör på stället marsch i en låt och väl avmarscherad släntrar hon på helt vanlig maner iväg från spelningen och ut i Arvikanatten.

22.45:
I väntan på norska Annie så tvingas vi lyssna på Las Palmas, skånsk hiphop, på Alternativa Torget. Läskigt.

Runt midnatt:
Bara för att VNV Nation spelade klart igår har de inte stuckit. Ronan gillar Arvikafestivalen och vi ser honom hänga vid Thaimatståndet som en vanlig man.

01.00:
Vi lovar oss jälva att stanna till 02 då Cult of Luna och Code 64 spelar. En kvart senare när vi räknat på hur få timmar vi skall få sova och inser hur trötta vi är så tassar vi för sista gången ut från festivalområdet med några planerade band osedda.
Vi kollar in Infected Mushroom på vägen ut och de är riktigt bra.