Rapport, lördag 16 juli

Efter att ha kommit väldigt sent in till festivalen på fredagen så var Bulldozers utsända fast beslutna om att komma in ordentligt i tid, eller åtminstonde lyckas se Robyn på lördagen.
Vädrets makter hade dock andra planer och med ett brutal åskväder och hällande ösregn utanför fönstret så förflöt stora delar av lördagen inomhus i värmen istället.

The Ark-vyn för många festivalbesökare! Foto: Harald Åberg

Konserterna:
Lördagen var nog den dag som på förhand engagerat oss minst.
Visst, Welle:Erdball skulle spela men så mycket mer var det ju inte.
Om man inte helst av allt ville se ofarligt folkkära svenssonakter som Håkan Hellström och The Ark.
Men ett par överraskningar fanns det dock plats att smyga in, som Deine Lakaiens aukustiska spelning eller oväntat pigga Hardcorebandet Path of No Return från Örebro.

Vi lyckades ta oss in till området lagom för att se The Ark, men eftersom folkvett och regn inte går ihop hade många av de som stod i publiken beslutat att det var viktigare att de slapp regnet än att någon bakom dem skulle se bandet. Nu gråter inte jag om jag missar The Ark, men det vore trevligt om folk kunde fatta att paraply är något man har när man står lite vid sidan om, inte längst fram. Förr eller senare händer det på en intressant spelning och då rinner vansinnet till.

Mat & dryck:
Målet för dagen hette mesta möjliga flott för minsta möjliga penning.
Valet föll på klassikern Kebabtallrik, som på festival stavas S-N-I-K-E-T.
Halva den rätt så pluttiga papptallriken var strimlad sallad.
Sen fick man lite pommes och ett par skivor kebabkött. Till det inte helt facila priset av femtiofem kronor! Om jag stod där i min piffigt airbrushade husvagn och krämade microvärmd karré skulle jag skämma ögon ur mig av att göra det så icke prisvärt.
Men så länge festivalsverige är fullt av folk som glatt betalar en halv hundralapp för en langos så lär vi inte se någon ändring på den saken.

Shopping:
För sent upptäckte vi killen som sålde T-shirts med valfritt budskap för endast 80 spänn. Vi hade kunnat bli fina reklampelare för Bulldozer under hela festivalen om vi bara varit lite uppmärksamma.
Är han kvar nästa år så är vi intresserade.
Annars var shoppingen lika miserabel som de två tidigare dagarna, kanske mer så, då många nasare börjat packa ihop sina små tält framemot lördagskvällen.

Inte så mycket under... Foto: Harald Åberg

Mode:
Trots vad som skrevs i de stora anings- och meningslösa medierna om att svartrockarna och currygotherna "tack och lov" lyste med sin frånvaro på årets festival så tyckte vi oss se mer folk i alternativa klädstilar än regelrätta svenssons.
Bland de mer bisarra inslagen måste de bägge mimarna, som gick omkring på området och spontanmimade till konserterna, ha hört. Men priset kan också ha gått till tjejen som kom på att utmärkt festivalklädsel är ett par korta tajta svarta shorts, en genomskinlig regnkappa av plast och silverfärg målat över tuttarna. På en festival där exhibitionisterna kan få frodas fritt och var och varannan är pirat eller prinsessa så stod den här tjejen definitivt ut.
I övrigt stod regntätt högt i kurs hos festivaldeltagarna.

Gummistövlar var även på lördagen ett mycket populärt skodon och de genomskinliga engångsregnkapporna av plast sågs på många fler än de mest extrema.

De rosa flätorna och prinsessklänningarna hos vissa av festivaldeltagarna började se en smula solkiga ut efter flera dagars tältliv. Men de som valt en mer hårdför utstyrsel i lack, gummi eller läder kunde se lika oförskämt fräsha ut som dagen de kom, särskilt de som passat på att raka sina huvuden.

Kanske flottaste festivalminnet? Foto: Harald Åberg

Festivalsouvenirer:

Ibland har man tur och får tag på något coolt från en spelning. Hårdrocksfans brukar vara välsignade med plektrum och trummpinnar, men frågan är om inte Welle:Erdball lyckades kasta ut det coolaste någonsin i publiken.

För att fira Commodore 64:s 23-årsdag kastade bandet ut ett signerat exemplar av den gamla kultdatorn i publiken.
Den lycklige fångaren får finna sig i att avbildas här i Bulldozer och ska veta att vi är ruskigt avundsjuka på honom. Dessutom är vi nyfikna på om teknologin lyckades överleva den något omilda behandling det ju faktiskt är att kastas ut i publikhavet så där. Om du lyckas starta den, och kanske till och med gräva fram ett kasettband med någon klassiker på och spela det så är vi intresserade av att veta.

Bulldozers utsända fick själva endast skoskav och minnen med sig som festivalsouvenirer. Men det är inte illa, och vi är redan sugna på nästa år.