Rapport, fredag 15 juli

Efter att suttit i skift över festivaldatorn hela morgonen och eftermiddagen är vi sena in till Arvika.
Inte hjälper det att bussen knappt går en gång i timmen eller att det regnar så man inte ens om man trodde fötterna skulle palla med det är sugen på att gå halvmilen in till stan från folkhögskolan där vi huserar.
Festivalområdet kommer inte att besökas före kvällen.

Har ditt favoritband ingen bandtröja? Gör din egen! Foto: Harald Åberg

Konserterna:
Om man inte kommer till festivalen innan klockan halv sju så missar man band. Det säger sig självt. Därmed går vi miste om hip hop-blocket med Looptroop, Timbuktu & Damn! och Svenska Akademien. Vi slipper undan populistsjoket med Timo Räisänen och Lars Winnerbäck, även om vi faktiskt hör något misstänkt Lundell-aktigt medan vi går in på området. Vi förlorar också vår chans att se Freddie Wadling och jag tvingas surt inse att jag inte kommer få se Arise.
Men sen är det festival för hela slanten. När The Kristet Utseende frälst klart släntrar jag bort för att plåta lite Moneybrother. Det är för mycket folk dock för att man ska kunna ta vettiga bilder och jag går istället för att möta upp med kollegan som sitter och vilar sig vid Andromedascenen i väntan på Laleh.
Sen händer allt på samma gång, Laleh kolliderar med Electrocute och efter bara en halvtimme spelar Frida Hyvönen som inte hunnit klart innan man måste susa iväg för att få en anständig plats på VNV Nation. Vilka i sin tur inte har hunnit spela klart innan det är dags att köa för en plats i fotodiket på :S.I.T.D:. När den spelningen är klar är vi bägge så trötta att ingen föreslår att vänta den dryga halvtimmen på att Necro Facility ska gå på scen. Sängen lockar så otroligt mycket mer.

Mat & dryck:
Att äta festivalmat är att ta sina pengar och kasta ner dem i ett bottenlöst hål.
Du blir sugen på mer när det är gott, du blir aldrig särskilt mätt och du får betala skamlösa summor pengar för en pizzaslice.
Därför bestämde vi oss för att äta vårt dagliga intag av flott och vetedeg inne i Arvika. Vi får vad som helt klart Sveriges största pizzor för samma pris som två slices hade kostat inne på festivalområdet och blir så mätta att det är nästan äckligt.
En bra garanti mot okynneslangos.

Shopping:
Hårsnodd, det enda jag verkligen vill ha är en hårsnodd.
Försöker hitta en inne i stan, men antingen ingår det inte i sortimentet eller så har butiken stängt. Vem stänger sin affär klockan arton? Är det verkligen förenligt med grundlagen?
Går igenom alla stånd på hela Arvikafestivalen i jakt på något att binda undan de bångstyriga lockarna med. Klart att någon måste ha det. Men går bet i det ena ståndet efter det andra. Undrar om jag verkligen är den ende som är långhårig, men tycker mig se bevis på motsatsen. Fast det förstås, om du är på festival i dina bästa gåbortsdreads med neonfärgat garn invävt så vill du väl inte binda upp dem.
Till sist, i det sista ståndet jag besöker, längst bort på festivalen hittar jag något som med lite god vilja kan kallas för en hårsnodd och betalar en femma för att få den. Nasaren vill sälja mig ett storpack för 20 spänn, men det har han inget för.
Så bra är inte snodden. Men den är svart, med glitter på.

Märklig performance med skyddsutrustning. Foto: Harald Åberg

Kringarrangemang:
Skuttar in i Dreamhackbunkern för att se om någon läser Bulldozer, vilket de inte gör, eller om jag känner igen någon från vännerna 64-bits forum, vilket jag inte heller gör. Ser folk sitta och spela Warcraft 3, vilket får mig lite nyfiken på vem som åker på festival och sätter sig för att spela realtidsstrategi över internet och undrar samtidigt om de har World Of Warcraft tillgängligt.
Beslutar dock att jag inte är en sån dataspelsknarkare att jag behöver logga på och slå ihjäl dvärgar. Dessutom är det snart dags för en konsert, och det är ju därför jag är här.

Lite senare bevittnar jag en märklig man i gasmask som håller på och reder ut en sladdhärva till tonerna av elektronisk musik, jag får aldrig riktigt klart för mig vad hans funktion är eller vad han vill ha sagt, men det ser helt klart märkligt ut.

Ännu lite senare har någon slängt upp en folkmassa mitt i min väg. Jag har inte den minsta aning om vad de tittade på, men ovan deras huvuden kunde jag skymta trafikskyltar. Det hela kändes mycket bisarrt, men massan var ogenomtränglig och regnet lockade mig inte att stå ute och forska i saken.

Modetrender:

Rödochvitrandigt håller fötterna torra och färgglada.. Foto: Harald Åberg

Gummistövlar:
Är man riktigt smart har man packat ner ett par gummistövlar så man slipper den vedervärdiga misärkänslan av blöta fötter.
På området ser vi stövlar av alla modeller och färger.
Från de klassiska Tretorns grågröna till färgsprakande kreationer som ser bra mycket modernare ut.

Väder:
Det regnar, i skurar och i dugg.
Hela jämra tiden känns det som, men det är nog mest att det är fuktigt i luften.

Helt klart är att vädret inte är så vidare inspirerande och det är tur att festivalstämningen har en i sitt grepp.