Ibland förstår jag inte alls hypen kring grupper.
I TSOOLs fall gjorde jag det under tiden med "Welcome to
the infant freebase", men efter att ha sett dem bli tröttare
och tröttare med varje konsert blir jag mer och mer förvånad
att de fortfarande är rockjournalisternas gullegull.
Ebbot Lundbergs tid känns förbi idag. Tidigare
var hans sång och stil oöverträffat cool här i Sverige,
men när han nu struttar runt på scenen som en gammal farbror
vet jag inte vad jag ska tro.
Prata mellan låtarna har han slutat med också, tror jag.
Det är mest massa otydligt flams. Vid ett tillfälle tror
jag att han vill låta som Lasse Kongo i "Torsk
på Talinn", men jag är inte säker, kul är det i
alla fall inte.
|
Övriga bandet är fortfarande okej och gruppens sound har
inte förändrats nämvärt, mer än att de ibland spelar låtarna
snabbare eller långsammare. Det är fortfarande oerhört passande
musik på sommaren och speciellt på en festival. Att de hör
till de band som lyckats krama ur sig fler bra låtar efter
sin genombrottsplatta är inte heller fel. "Sister Surround"
svänger faktiskt bättre än extranumret "Mantra Slider"
även om den senare är en sann klassiker.
The Soundtrack of Our Lives behöver en ansiktslyftning och
kanske kommer den med plattan de planerar att släppa i oktober.
Årets konsert i Arvika känns mest lite överflödigt nostalgisk
och man får hoppas att de rycker upp sig så snart som möjligt.
