Kortrecensioner, lördag

Magnus Carlsson, melankolisk mitt i sommaren Foto: MP

Den uppmärksamme kanske noterade att det blivit ett hastigt omarrangemang i lördagens program. Jag hör dock inte till dem. Soundtrack of our lives var försenade från USA och bytte därför speltid med Weeping Willows. Därmed gick WW på tidigare än beräknat och jag missade första delen av konserten. Surt! WW är nämligen ett band jag inte gärna vill missa.
Men humöret förbättras avsevärt bara efter en liten stunds lyssning. Mycket har hänt både i musiken och med stilen sen första gången jag såg dem live 1998. Framför allt är de mycket mer rutinerade och ett riktigt säkert och tajt liveband.
Magnus Carlsson och hans tårpilar klarar galant att spela melankolisk popmusik även på festivalens största scen framför en ytterst blandad lördagspublik i gassande sol. De har en fet låtskatt att ösa ur så det var bara att njuta när favoritlåt efter favoritlåt radades upp. Mellansnacket känns avslappnat och hela spelningen var som "a walk in the park" för bandet, utan att för den skull verka för oengagerat.
Dessutom körde de inte helt oväntat en Morrissey-cover, liksom en Jesus and Mary Chain-låt. "För att det är kul med covers".
Herr Carlsson passade också på att geniförklara Echo and the bunnymen som spelat på den mindre grannscenen Apollo kvällen innan och kallade dem "ett av jordens sju underverk". Undrar hur det känns att vara större än sina gamla ikoner?

Det här belgiska bandet, som sjunger på franska, är en duo, men är som många band förstärkta på scenen när de uppträder live. Men det skall bra mycket till om man lägger märke till nåt annat än den blondrufsiga Els Pynoo. En tvåmeters amazon i kortkort silverlaméklänning som struttar runt och åmar sig på scen som en Tina Turner på speed. Det ylas, väses, juckas mot mikrofonen och skrikviskas en hel massa.
Hur låter det? Genren brukar kallas elctropop. Men jag har svårt att hitta lämpliga jämförande referenser. Som en mix mellan sängkammar-chansons, hissmusik och ett Nintendo-spel.
Det är dock fullt ös hela tiden och jag förstår att bandet fått mycket uppmärksamhet.
Jag har svårt att bestämma mig för om jag gillar det eller inte, men det fascinerar i alla fall.
Mellansnacket, det lilla jag hörde, förbryllade. Danny Mommens sjunger på svenska "Karlsson, Karlsson världens bästa Karlsson" och förklarar att "Karlsson på taket" är stor i Belgien. Ehmm....ok?!

Tompa Linberg går loss på mikrofonen. Foto: MP