Arvikafestivalen är över för i år
och vi undrar redan hur de skall toppa Kraftwerk nästa år.
Skinny Puppy
00:30, Torsdag 15:e Juli, Vintergatan
Från början till slut är Skinny Puppys konsert
en omtumlande upplevelse.
Det är inte ofta man skakas om så av ett band,
gammalt eller ej så låter musiken lika fräsch
2004 som den gjorde 1983.
Skinny Puppy har mixat en del i sina låtar,
man räds t ex inte för att låta trummisen
spela ett drum'n'bass-beat eller att ändra på
en basgång.
Många gånger blir sånt fel, som när
Front 242 spelade för några
år sen och man fick känslan att de hade nån
slags åldersnoja. I Skinny Puppys fall fungerar det
däremot bra för det låter fortfarande som
Skinny Puppy och känslan finns kvar från de äldre
skivorna.
Blod, svett och lera. Foto: MP
Konserten har det mesta. Sångaren gör entré
först i andra låten och rusar in i nån
sorts fågeldräkt. Bara en sån sak förtjänar
en eloge.
På gruppens filmduk projiceras allt från naturbilder
och stillsamma animationer till riktigt otrevliga bilder
av gasangrepp, massgravar och döda barn. Skinny Puppy
är inte direkt sublima om man säger så och
det visar sig inte minst när gruppen visar sin avsky
över senaste Irak-kriget. George W Bush
porträtt alterneras med en bild på Hitler,
den amerikanska flaggan med ett hakkors och tomahawkmissiler
jämförs konsekvent med V2-raketer. Jag tror alla
hänger med!
Nivek Ogre är i högform och
cEvin Key och resten bandet röjer
lagom för att ge plats åt honom. Låt efter
låt suger tag i en och trycket i kombination med en
skitsnygg scen och en så bisarr sångare gör
det till en höjdare. Skinny Puppy drar mycket folk
och det råder ingen tvekan om att de är nöjda
med konserten.
Jag ler brett när jag går från konserten.
Skinny Puppy är tillbaka och Skinny Puppy tvekar inte!
