Melissas band, Auf Der Maur, må vara
debutanter med bara en skiva i ryggen. Men själv är
huvudpersonen inte direkt någon duvunge. Med en karriär
som spänner över såväl Smashing Pumpkins
som Hole är hon en etablerad rockräv.
Eftersom bandet inte har någon gedigen låtkatalog
att falla tillbaka på så känner man igen
de flesta av låtarna från självbetitlade
debutplattan.
Konserten inleds med riviga "Lightning is my Girl".
Melissa är en extrovert personlighet som poserar glatt
och röjer loss.
Efter låten brister fröken Auf Der Maur ut i
ett "Takk Arkivafestivalen", hon är ett publikfriarproffs
ut i fingerspetsarna och har uppenbart en lista på
svenska fraser att leverera. Det är rätt så
kul och charmigt även om det inte känns så
jättespontant, eftersom det tyder på att hon
bryr sig om var hon är.
Det är som när Iron Maiden alltid lade
in namnet på staden, om möjligt, där de
spelade i texten till "Running Free", eller
när Metallica gjorde samma sak i "Seek
and Destroy".
När ett band blir för blasé händer
det lätt att de slutar bry sig om att flirta med konsertpubliken,
eller så har de bara ingen aning om var de är.
Tack och lov är inte Melissa där än.
Det är svårt att inte
se jävligt cool ut när man spelar bas.
Foto: MGB
|
Som andra låt bjuder bandet på min personliga
favorit från plattan, "Beast of Honour".
Den svänger rejält och närmast scen blir
det ett hyggligt drag. Annars tycker jag nog att Auf Der
Maur får en smula orättvist liten publik, särskilt
om man jämför med vad andra, betydligt sämre,
band dragit till samma scen.
En sak vill jag dock anmärka på. Även om
Melissa Auf Der Maur är en bra och säker frontperson
så pratar hon lite väl mycket om att hon "elskar
musik" och att man känner basen i hjärtat.
Det är inget fel på att tycka så, eller
att säga det. Men när nästan allt mellansnack
går ut på att "vi är här för
att vi älskar musik och ni är här för
att ni älskar musik" och "musik är så
jämra fantastiskt" så blir det lite mesigt.
Emellanåt känns Melissa som en korsning mellan
Nicole Kidmans utseende och Marit Bergmans
personlighet, och det är inget som den kanadensiska
donnan är direkt betjänt av.
Auf Der Maur har varit i Sverige två gånger
hittils i år, vilket Melissa kunngör officiell
gör oss till vänner. Innan bandet går av
scen berättar hon att de skall komma hit en tredje
gång till, senare i höst. Huruvida det officiellt
gör oss till "mer än bara vänner"
vet jag dock inte.
