BULLDOZER.nu - Festival Special

Vad som är Arvikafestivalens absoluta höjdpunkt i år är både arrangörerna och publiken rörande eniga om. Fyra tyska herrar på snart 60 bast som står orörliga framför varsin dator/keyboard på scenen i en dryg timme och levererar elektronisk musik som Gud hade tänkt sig den om hon varit synthare.

Varje gång det hörs minsta blippljud eller blinkar till bakom de stora förhängena på Vintergatan så hörs ett förväntansfullt sus i publiken. Trots att det är runt midnatt, ganska kallt och mörkt så är det utan tvekan den mest tätpackade publiksamlingen under årets festival. Det känns som alla 17.000 festivalbesökarna har slutit upp mangrant för att se storheterna från Düsseldorf och otåligt står och stampar för att få se Ralf, Florian, Fritz och Henning (ok, i alla fall Ralf och Florian då).
Och när förhängena dras isär stiger jublet.

Music Non Stop... Foto: MP

Jag missade att få biljetter Kraftwerks två utsålda turné-konserter i Stockholm i början av året, så det var med stor glädje jag mottog beskedet att Arvikas crew lyckats boka in synthvärldens halvgudar. Med den vanliga optimistiska utgångspunkten antog man att minst en av gruppens medlemmar skulle råka ut för en olycklig cykelolycka och bryta nån kroppsdel så att de var tvugna att ställa in. Arvikafestivalen är ju ökänd för att deras huvudakter ställer in med kort varsel. Men i år log ödets makter åt Arvikafestivalen och Kraftwerk stod verkligen där på scen framför oss.
Set-listen var nästan exakt samma som de kört under sin turné, men något nedkortad.
De låtar man skippade var "Pocket Calculator", "Elektro kardiogram" och "Neon Lights".

"The Man machine" inleder och den tillsammans med "Autobahn", "Radioactivity", "Trans-Europe Express" och "The model" ger starkast publikrespons. Så vida man inte räknar "The robots" som är första extranumret och naturligtvis är kvällens största jubel-framkallare. Draperiet glider isär igen och framför datorerna står nu fyra robotar istället för bandmedlemmarna. Det framkallar rysningar från hårfästet ned till tårna.
Det är så mäktigt, så coolt, så överjordiskt snyggt.
Från senaste plattan kör man "Vitamin", "Aéro Dynamik" och två av "Tour de France"-låtarna. Det märks att det är material som inte är lika välkänt och inlyssnat, men jag tycker att det funkar bra att blanda de gamla klassikerna med nytt.

Avslutningen är magnifik. Fastän jag redan vet exakt vad som skall ske så tycker jag att "Music non stop" aldrig har låtit bättre och att fyra smårultiga herrar i självlysande gulstrecksrutiga dräkter aldrig sett så coola ut.
När de en efter en kör ett solo, stänger av sin utrustning och bugar framför publiken och lämnar scenen är det stort. Till slut bara en tom scen, projektioner på storbildsduken och "Music non stop" på repeat.

Om jag bara fått se ett enda band på Arvika i år hade jag valt Kraftwerk.
Utan att tveka.