Whitesnake

23:30, lördagen den 7:e Juni, Festival Stage

Mannen med håret och rösten är tillbaka. David Coverdale och hans Whitesnake har just släppt en "Greatest Hits" och det är precis det som låtmaterialet för kvällen består av.

"Bad Boys" drar igång konserten med sitt lättsmälta tung-gung och när det svänger så svänger det.
Coverdale har omgivit sig med proffsmusiker och allt sitter där det ska. Det blandas friskt ur låtkatalogen men det spelas flest låtar från "1987".
"Here I go Again" är ett paradnummer som håller sig. Toksmöriga "Is This Love" får en tjej brevid mig att börja gråta. Ser man på! Den Led Zeppelin-influerade "Still of the night" avslutar konserten med eftertryck.

Även om jag inte är någon Whitesnake-fan precis så har jag ändå sett en bra rockshow.

Det som dock retar mig är att alla i bandet utom keyboardisten får köra solonummer, det blir så grymt segt ibland att jag tittar på klockan ett par gånger.
Nog kunde det ha klämts in 3-4 låtar till istället för showoff-tid för musikerna. Sen höll nog inte rösten alla gånger för Coverdale, nog kraxades det allt lite för mycket ibland.

Innehållsförteckning:
Pudelfrisyrernas furste.
Mikrofonstativsjuck av rang.
Någon som gärna vill vara Robert Plant ibland.
Solo, solo, solo, solo ...