Danko Jones

21:45, Fredagen den 6:e Juni, Sweden Stage

Kanadensiska Danko Jones har en otacksam uppgift när de får spela samtidigt som en av festivalens största publikdragare Motörhead.
När trion kliver upp på Sweden Stage verkar det som om en hel del folk endera sett konkurrenterna till leda eller har hört ryktesvägen att Danko Jones är något alldeles speciellt. I vilket fall står kanske 2000 personer i publiken och väntar på gruppen.

Danko Jones arbetar som en maskin på scenen, låt efter låt från hans två skivor och även material från kommande "We sweat blood" varvas med lika energiskt mellansnack. Hans karisma på scenen är en mycket stor del av behållningen, så stor att det gör gruppen till ett band man helst hör live och inte på skiva.
Publiken är inte sen att ge med sig och ju mer respons Danko Jones får ju bättre blir han.

Trion är kaxig och inte blyg för att snacka om andra grupper, "...even Mr David Coverdale himself gets to call me Delicous!!" utbrister sångaren i ett av mellansnacken.

Det är inget fel på snacket och spelet men sången sitter tyvärr inte för den annars stabile frontmannen. Han verkar hes och orkar inte riktigt sjunga som vanligt.
Jag saknar också låten "Caramel City" i låtlistan men man kan ju inte få allt.
Låtar som "Soul on Ice" med vansinnigt skönt komp och den grymma basgången i "Lovercall" räcker mer än nog för att få igång publiken från svåraste dödsmetallare till mest oroade förälder.

Danko Jones gör en mycket bra spelning som garanterat kommer få många att köpa skivor!

Innehållsförteckning:
Karisma
Entusiastisk publik
Grymt sköna riff