Anthrax

22:00, söndagen den 8:e Juni, Sweden Stage

Speedmetal, thrashmetal och pionjärer då det gäller att blanda rap och hårdrock. Så skulle man kunna placera in Anthrax i hårdrocksarkivet.
Jag diggade Anthrax på slutet av 80-talet och då framför allt den klassiska skivan "Among The Living" som släpptes 1987.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av konserten då jag inte har koll på dem längre.

När introt slutar och det drar igång på allvar ser jag mig om och upptäcker att det är oväntat många åskådare som har slutit upp framför scenen, och tur för dem, för det bjuds på riktigt råös. Anthrax låter otroligt bra och publiken är inte sen med att svara med röj och skrik. Bara några låtar in i setet drar basgången till "Caught in a mosh" igång och basisten Frank Bello röjer som en vilde. Jag ser klart "Caught in a mosh" och känner mig manad att jaga efter en kollega som fastnat framför Uriah Heep.
Jag springer.

Blandningen av nytt och gammalt är väldigt bra och Anthrax lutar sig inte på det äldre materialet även om det blir mest allsång under dängor som "Antisocial", "N.F.L" och Public Enemy-covern "Bring the Noise".

Det var sju år sedan Anthrax spelade i Sverige och en till synes överväldigad gitarrist vid namn Scott Ian konstaterar att det gått aldeles för lång tid sedan sist. "If we only knew..." säger han lite skamset och syftar på publikens reaktion och framför allt storlek. Jag tror inte han eller någon annan i bandet väntat sig detta. Som tack för gott samarbete ges publiken möjliget att välja sista låten.
Trummintrot till "Indians" och det välkända riffet i "I Am the Law" vägs mot varandra och publiken väljer "Indians".

Såna här konserter får en att vilja köpa skivor och då nya "We've Come for You All" fått bra kritik så kan det hända att man slår till snart.

Innehållsförteckning:
Musiker som ger allt.
Glad och positiv stämning.
Svart "scenuniform" bestående av T-shirt med namn och nummer på ryggen och pentagram på bröstet.