BANDEN 2003

Söndag 8:e Juni

Under åttiotalet var handlade det väldigt mycket om östkust mot västkust inom hårdrocken.
I väster dominerade Bay Area-trashen med band som Metallica, Testament och Megadeth, ofta ekvilibristiskt och snabbösigt.
I öst var det som alltid en smula hårdare, skitigare och mörkare. Från området kring New York kom band som Nuclear Assault, Overkill och Anthrax.
Scot Ian, gitarrist, och Charlie Benante, trummis, var de grundande medlemmarna. Eftersom bassisten Dan Lilker hotade med att hoppa av om Scott försökte spela sologitarr tog man in Dan Spitz och sången på första plattan "Fistfull of Metal" sköttes av en herre vid namn Neil Turbin.
På väg till andra plattan gjorde man sig av med Dan Lilker (som gick vidare till att bilda "Nuclear Assault") eftersom denne inte drog jämnt med Neil Turbin.
Halvvägs igenom plattan kom man på att det var Neil Turbin som var det stora problemet och gjorde ett försök att ersätta honom med Matt Fallon.
Det höll i hela två veckor, sedan var det dags att göra ett nytt försök.
Dan Lilker ersattes med Charlies brorson Frank Bello och Turbin/Fallon byttes ut mot Joey Belladonna. Den första klassiska Anthrax-sättningen var född.
Denna kom att hålla fram till 1993 då man bytte ut den egentligen inte allt för skönsjungande Belladonna mot John Bush från kalifornierna Armored Saint till plattan "Sound of White Noice".
Till nästa platta, 1995 års "Stomp 442", hade man dessutom kickat ut Dan Spitz och Charlie Benante, som är löjligt begåvad, tog över sologitarren.
Det är denna sättning; Bello, Benante, Bush, Ian som turnerar i år med splitter nya plattan "We've come for you all". En, enligt fansen åtminstonde, fullvärdig comebackplatta.
Anthrax kan för övrigt beskyllas för att vara de som startade hela den här eländiga Rap/Metal crossovergrejen då de redan 1987 gjorde singeln "I'm the Man" tillsammans med Public Enemy. En singel som kanske för de flesta okunniga definerar Anthrax som de där lite smålarviga killarna med kortbyxor som studsade runt och rappade under hela åttiotalet.
Hemsida

Harald : 03.06.06

Vad Running Wild har varit för sjörövarfansen inom hårdrocken är Blind Guardian för rollspelarna. Dessa tyska powermetalikoner har sedan debuten 1988 levererat invecklade och teatrala stycken med rötterna stenhårt placerade i fantasyvärlden med titlar som "Wizard's Crown" och "Gandalf's Rebirth".
Musikaliskt kan man placera dem med tidiga Helloween, även om de blinda väktarna har utvecklats åt sitt eget håll och de har format en egen stil.
1998 släpptes "Nightfall in Middle Earth" en platta som har kallats "en av de största händelserna i tysk hårdrockshistoria". Skivan, som är en musikalisk tolkining av J.R.R Tolkiens "Silmarillion", väger in på 65:29 och är fylld med hårdrocksopera av högsta klass.
Förra året släpptes "One Night At the Opera" vilken beskrivs som en korsning mellan Queens mest symfoniska arior och Fates Warnings mest komplexa riff.
Det behövs knappast sägas att Bling Guardian är hur stora som helst i hemlandet Tyskland och har en rätt stor skara fans även här i Sverige.
Hemsida

Avhoppade Helloween-medlemmarna Uli Kusch (trummor) och Roland Grapow (gitarr) utgör stommen i detta nya band som är någon slags powermetal supergrupp, med medlemmar med förflutet i bland annat Ark och Iron Saviour.
Masterplan skicker ut i en annars något likriktad genre och har fått goda omdömen om deras självbetitlade debut.
Hemsida

Bröderna Max och Igor Cavalera bildade Sepultura när slutet kom för João Goularts militärdiktator i Brasilien. De första skivor bandet kom över var Slayer- och Metallica-plattor och det är inget snack om vad de fick för influenser.
Till en början släppte de ett par skivor med mycket knapp budget och tajt studiotid.
Trots (eller kanske tack vare) bristande resurser fick de fram sitt budskap och sin attityd och hårdrockskritiker insåg att detta var ett band mer "äkta" än nått annat metalband på mycket länge.
Med mer budget släpptes den synnerligen brutala skivan "Beneath the Remains" och blev gruppens genombrott 1989. Två år senare släpptes "Arise" och 1993 kom gruppens kanske bästa skiva "Chaos A.D.". De tre skivorna cementerade bandet som ett av de absolut mest inflytelserika metalbanden under 90-talet och Sepultura sålde mer skivor än några andra brasilianska artister någonsin.
1996 släpptes skivan "Roots" som är Sepulturas hittills mest kreativa platta.
På skivan blandades rytmer från Brasiliens urbefolkning med death- och thrashmetal och är antagligen den mest inovativa skivan inom hela genren.
Tyvärr drabbades sångaren Max Cavalera och hans fru Gloria (som även var bandets manager) av en tragedi i samband med en stor spelning i England.
Strax innan bandet skulle gå på scen fick de reda på att Glorias son från ett tidigare äktenskap omkommit i en bilolycka. Max åkte till Brasilien medan bandet spelade giget som en trio. Ett halvår senare hade Max inte ställt upp på många konserter och bandet tröttnade. De krävde att han skulle säga upp Gloria som manager och följa med på turné. Det skar sig totalt och bandet splittrades istället omgående.
Sepultura gav dock inte upp utan anställde den amerikanske Derrick Green, de har nu givit ut fyra skivor utan Max och mer och mer vunnit kritikernas gillande.
På Sweden Rock Festival lär de helt säkert spela en blandning av låtar från alla skivor och bandet är min personliga favorit på festivalen.
Hemsida

Går det att bli mer 80-tal än Twisted Sister?
Vem kommer inte ihåg deras videor till "I Wanna Rock" och "We're not gonna take it". Videos som var inspirerade av tecknade filmer som Tom & Jerry.
Det har gått nästan 20 år sedan TS hade sin storhetstid och i år kommer alltså Dee Snider och hans musiker stå återförenade på en scen i Sverige.
Saken är ju den att TS har ju en massa bra låtmaterial i bagaget så om inte 80-tals looken räcker så kan man ju alltid njuta av bra rock! Det kan tilläggas att detta var mina första riktiga idoler, så jag ser fram emot detta.
Hemsida

Uriah Heep, kanske mest kända för att ha haft fler medlemmar än en genomsnittlig skolklass, startade sin bana 1970 och har släppt upp mot trettio skivor.
"Demons and Wizards", utgiven 1972, var den första av fem skivor med den mest populära uppsättningen medlemmar. Under denna period blev deras hårdrock á la Led Zeppelin och Deep Purple mycket populär och deras både lekfulla och progressiva musik gillades av både media och fans.
Även om bandet tveklöst var som allra störst under mitten av sjuttiotalet har de oavbrutet fortsätt ge ut skivor i olika konstellationer. "Future Echoes of the Past" är den senaste och gavs ut 2001. Till bandets mest utstående låtar hör "Magician's Birthday" som skulle va väldigt intressant att höra live!
Hemsida

Kanske det mest kända av alla band i den proggressiva rock-genren.
Yes har hängt med i svängarna sedan 1968 och har sedan dess blivit synonymt med den symfoniska rocken. På åttiotalet gjorde grabbarna en tvärvändning och släppte 1983 plattan "90125" med bland annat hitten "Owner of a Lonely Heart", plötsligt hade man hittat till en betydligt bredare publik och gjorde likt Genesis en förskjutning mot mer arenaorienterad musik. Till skillnad från Genesis så övergav man dock inte sina symfonirockrötter utan höll sig kvar i dem och tog bara in de mer kommersiella inslagen som en krydda.
Hemsida