BANDEN 2003

Lördag 7:e Juni

Festivalens andra brasilianska band (jämte Sepultura) är betydligt mindre brutala än sina landsmän, Angra gör progressiv metal och spelar en för en gångs skull ganska originell power metal med influenser från allt mellan Kate Bush och Rob Halford. Symfonipartier och tempoväxlingar är vanliga men låtar i vanlig rakt-på-anda förekommer.
Till bandets mest överraskande reportoar hör låtar av Antonio Carlos Jobim och en cover på redan nämnda Kate Bush "Wuthering Heights". En spelning med Angra kan förväntas bestå av mestadels mycket snabba låtar och något enstaka lugnt parti för att hämta andan.
Hemsida

mgb : 03.06.01

Hör ni till de som sett någon av Danko Jones många spelningar i Sverige förra året så vet ni redan att ni inte får missa spelningen på SRF.
Till er andra kan jag bara rekommendera ett besök till Sweden stage kl 21.45 på lördagen.
Energinivån lär vara på topp och när musiken är en hybrid mellan Thin Lizzy, Kiss och AC/DC kan det inte gå fel. Tillsammans med Slayer på Hultsfred ifjol var Danko Jones spelning i Karlstad fjolårets bästa konsert för min del (Jag tror mig ha medhåll från en annan Bulldozerkollega som såg Danko Jones i Göteborg). Missa INTE!
Hemsida

Så få band har varit så kosher att bespotta om du vill vara hipp som Jethro Tull.
Ian Anderson och hans anhang har fått slita mer spö från Jan Gradvall och redaktionen på Darling än den hela samlade proggressiva konstrocksvågens övriga utövare tillsammans.
Metallica hatar dem, inte så konstigt kanske då de distingerade britterna snappade åt sig 1988 års Grammy för bästa Hårdrock/Metal mitt framför näsan på Metallicas "...And Justice For All". Lustigt när man tänker på att Tulls platta "Crest of a Knave" närmast låter som något av Dire Straits.
Jethro Tull har hållit på sedan 1967 och under en vecka i december 1968 hade man Black Sabbaths frontman Tony Iommi med i sin line-up. (Iommi var med under Tulls framträdande på Rolling Stones "Rock 'N Roll Circus extravaganza" samt på inspelningen av tulls besök på "Top of the Pops".)
Under de 36 år som Tull har hållit på har man hunnit släppa skivor med rätt många inriktningar, från de tidiga skivornas Jazz/Blues till den tunga rock man praktiserade i slutet på 70-talet och 90-talets flirtar med melodier från Indien och mellanöstern.
Kanske är de plattor som Sweden Rock-publiken skulle finna lättast att ta till sig just de från slutet av sextiotalet och fram till mitten på sjuttiotalet.
Där finns mest energi och kanske de intressantaste låtarna med mycket av Ian Andersons karaktäristiska tvärflöjtsspel. Anderson spelar tvärflöjten på ett sätt så ligger rätt så långt ifrån Gunilla von Bahr, ofta rätt aggressivt och lite spretigt, på något vis lyckas han få världens kanske minst rockiga instrument att bli rock'n'roll.
Nej, Jethro Tull spelade aldrig på Woodstock, det spelar ingen roll hur många som envisas med att de såg dem där.
Ian Andersson hävdar bestämt att han inte gjort det och om han inte var enormt stenad just den veckan så borde han veta bäst själv.
Att se Tull spela live är dock en upplevelse, eller var åtminstonde det för åtta år sedan när senast en Bulldozermedarbetare var på Tull-konsert.
Hemsida

Krokus bildades i Schweiz 1974 och har sen dess släppt lite drygt 15 plattor.
Det är väl ingen hemlighet att de hakade på hårdrocksvågen med ganska så lite originalitet i bagaget.
Krokus sound hämtades från bl a Saxon, Scorpions, AC/DC och Judas Priest. Deras största hit kom 1985 och var en cover på Alice Coopers "Schools out". Hockey-intresserade svenskar känner säkert igen "Long Stick Goes Boom" från diverse samlingskivor medan hängiva hårdrockare ser fram emot låtar från plattorna "Headhunter" och "The Blitz".
Hemsida

1975 är ett viktigt metaldatum, då kickade gamla flumrockarna Hawkwind ut herr Lemmy Kilmister ur sina led.
Ryktet gör gällande att han var för hård på sprit och andra roligheter, vilket i Hawkwinds sällskap sägs vara en bedrift av rang.
Istället biter mannen med vårtan ihop och bildar bandet Bastards. Eftersom ett band med det namnet inte skulle kommit särskilt långt på sjuttiotalet lät han sig övertygas att byta namn, det blev Motörhead.
Det är inte särskilt troligt att man, om man är hårdrockare, har missat herr Kilmisters skrovliga sångstämma och hans oömma sätt att traktera rickenbackerbasen.
1992 byttes trummisen Phil Taylor ut mot svenske Mikkey Dee.
Hemsida

Queensryche gjorde sig ett namn på slutet av 80-talet/början på 90-talet med två mycket framgångsrika skivsläpp: "Operation Mindcrime" och "Empire".
Dessa två album var hyllade av både skivköpare och kritiker och musiken kan närmast beskrivas som en blandning mellan Pink Floyd och Iron Maiden.
Queenryche fick nyligen ett uppsving igen då de var förband till både Iron Maiden och självaste metallguden Rob Halford.
Hemsida

Efter några år som sångare i Deep Purple och en tid som soloartist bildade engelsmannen David Coverdale bandet Whitesnake.
Detta var i slutet på 70-talet, men det var först på 80-talet som Whitesnake slog igenom. Med pudelfrisyrer, smöriga ballader och Led Zeppelin-influerad bluesrock blev Whitesnake ett stort namn.
Det ska bli intressant att höra hur David Coverdale låter idag.
Hemsida