Det är väl en 60.000-70.000 i publiken
framför den scenen som får uppleva en konsert av
sällan skådat slag.
Bandet som just har gått igenom en mörk period
i sin karriär, med drogproblem och interna bråk,
är på gott humör och låter bättre
än nånsin. Inte för att jag är så
värst imponerad av nya albumet "
St.Anger"
men Metallica är i alla fall bättre nu än de
varit på 10 år. Titelspåret från "St.
Anger" och "
Frantic" är de två
nya låtar vi får höra. Resten är rena
Metallica-klassiker.
När det är dags för andra extranumret ryser
jag ordentligt när scenen förvandlas till krigsskådeplats
och det bekanta introt till suveräna "One"
drar igång.
Som vanligt är Metallica hur säkra som helst
och allt sitter som det ska.
Nya basisten Robert Trujillo är absolut inget
nerköp och han är ett utomordentligt tillskott
till "Metallica-familjen" som de kallar sig själva.
Kom festivalens höjdpunkt redan på torsdagen?
Det är mycket möjligt.
Konserten var i alla fall precis det jag ville ha. Tack
Metallica!
Låtlista:
Battery, Master of puppets, Harvester of sorrow, Sanatarium
(Welcome Home), For whom the bell tolls, Frantic, Sad but
true, St. Anger, No Remorse, Seek & Destroy, Blackened,
Ride The Lightning, Nothing else matters, Creeping Death,
One, Enter Sandman.
Läs och gråt
Innehållsförteckning:
Allsång
Fyrverkeri, eldkastare
För mycket folk för en bra bild
