Iron Maiden går på i maffigast möjliga
stil med "The number of the beast", vilket
är coolt men kanske lite konstigt eftersom klassikern
är ett givet extranummer. Det bådar vidare gott
med "The Trooper" och direkt över
till "Die with your boots on".
Klassiska hitar radas prompt upp därefter.
Det är hur tight som helst, klockrent ljud, och Bruce
Dickinson har knappast sjungit bättre någonsin.
Men något är fel.
Det finns ingen känsla.
Framför dryga 40.000 i publiken står Iron Maiden
AB och gör vad de gjort i 25 år, något
som Bruce stolt proklamerar. Problemet är bara det
att det fan i mig märks.
Jag vet inte hur metal det är att se fete Dave Murray
stå och le gott när han kör sina solon,
se Janick Gers kasta gitarren runt kroppen och dansa
can-can med Bruce Dickinson. Leka olika kapplöpningslekar
på scen, jag vet inte jag.
Visst, man har sett det förr, men nu tycker jag det
känns tröttare ar någonsin. Bruce ar hejarklacksledare
och "scream for me Roskilde" ekar konserten igenom.
Dessutom har han alldeles för mycket på hjärtat
mellan låtarna, vilket emellanåt resulterar
i pinsamma brandtal blandat med torr brittisk humor. Den
ende som tar saken på allvar är som vanligt Steve
Harris, men det räcker inte.
Låtmässigt är det i stort sett vad man
kan förvänta sig; alla gamla klassiker blandat
med ett par nyare (läs: kassa), samt ett smakprov från
kommande plattan.
Iron Maiden borde helt klart göra som Metallica
och helt enkelt acceptera att ingen är intresserad
av någon förnyelse. Istället for låtar
som "Clansman", nya "Wildest Dreams"
och annat trams, borde låtar som "Running
Free", "Flight of Icarus", "Powerslave"
eller kanske "Aces High" fått utrymme.
Finns hur mycket som helst att välja på. Men
nej, Iron Maiden AB vill förnya sig och vill att publiken
ska tycka likadant.
Det minsta man kan begära i gengäld är väl
att Maiden skall göra sin grej på allvar, må
vara bara för showens skull.
Innehållsförteckning:
Steve lirar kulsprutebas i vanlig ordning
Extremt tight
Extremt standardiserat och okänsligt
Hejarklacksledar-Bruce
Märkligt hela den här grejen med tre skojfriska
gitarrister
