Efter fjolårets stora succé gav
sig A Camp ut på en turné som fick blandad
kritik. Bandet var inte riktigt ihopspelat sa några,
andra sa att Nina Persson inte klarade av materialet ordentligt.
När jag ser bandet gå upp på Hultsfreds
största scen undrar jag lite hur det ska gå.
Musiken bör ju göra sig bättre på mindre,
intimare spelningar.
Det visar sig att jag till stor del har haft rätt.
Nina Persson har svårt att få fram materialet
som jag vill höra det.
Bandet spelar bra och gör låtarna rättvisa,
men sången sitter inte alltid som den ska. Melodierna
är säkerligen svåra att framföra under
de här omständigheterna därför har jag
visst överseende med sången. Däremot känns
A Camp oengagerat och det är svårt att ignorera.
Nina Persson, inspirerad av gothmodet.
Foto: MP
|
Konserten håller en ganska jämn nivå ur
vilken två låtar står ut lite, ”Algebra”
och ”Angel of Sadness”, i dem fungerar
arrangemangen och speciellt gitarrspelet är bra. Det
räcker tyvärr inte, efter ett tag blir det småtrist
att titta på A Camp.
Mycket också för att det inte verkar finnas nån
tanke bakom framförandet.
Alla är mörkt klädda och står, vad
det verkar, ganska planlöst placerade på scenen.
Bandet klarar inte heller av att variera sig speciellt mycket.
Det blir en axelryckning i slutändan.
Nina Persson och övriga i bandet får rikta in
sig på att turnera mer, på mindre scener och
med mer fantasi.
Ledsen Nina, det blir till att öva.
Innehållsförteckning:
Nina Persson i svart
SOOL-medlemmar i svart
Ninas man i svart
Lätt utråkad publik
Bra väder
