Oj, oj, oj...Åttondelsoflyt i Oita

Det har tagit mig längre tid än vanligt att komma i gång, att forma denna text efter morgonmatchen som slutade illa sett med blågula ögon.
Jag måste ändå ta tag i det här skrivandet och försöka förstå vad som hände när Sverige mötte Senegal i japanska Oita.
Alla bra lag har tur och otur och i slutändan brukar det jämna ut sig.
Så blev det denna dag.

SVERIGE - SENEGAL

Resultat: 1-2

Matchen hade det mesta i spänningsväg.
Sverige inledde matchen starkt och innan ens en kvart var spelad hade Henrik Larsson nickat in 1-0 på hörna.
Då var Senegals målvakt ute och cyklade utan cykel.
Självklart var detta en kanonstart för Sverige och mig mitt i bakrusets frukostätande. Niclas Alexandersson fick sedan tyvärr en armbåge i huvudet, varvid blodvite uppstod. Medan han plåstrades om spelade Sverige en man kort, vilket förstås gör att man som lag avvaktar lite i väntan på att bli fullt manskap igen. När Alexandersson åter klev in i spelet med bandage runt huvudet hade Sverige redan hunnit tappa både initiativ och sitt spel.
Resten av första halvleken pressade Senegal och hade konstant spelövertag. Kvitteringen kom fullt rättvist när planens bäste spelare, Henri Camara, i den 37:e minuten springer sig loss och skjuter ett välplacerat markskott i Hedmans högra hörn.
Som matchen gestaltat sig är det stor fördel till Senegal som haft ett fint spel under sista halvtimmen av första halvleken.
Sverige har knappt fått låna bollen och den unge El Hadji Diouf är ett ständigt orosmoment med sina dribblingsräder för svenska backar.

Lyckligtvis börjar den andra halvleken som den första.
Sverige kommer i gång bra och Senegal kommer inte upp i samma spelöverlägsenhet som i den första halvleken.
Sverige spelar fotboll och kommer i slutet av ordinarie speltid fram i ett antal fina lägen. Den inbytte Zlatan Ibrahimovic har två bra lägen att skjuta mål under sisa kvarten. Anders Svensson får på ett bra volleyskott som smiter utanför. Kanske det där hade varit bättre med en placerad bredsida då Svensson hade gått om tid på sig.
Svenskarna ser i slutet av ordinarie matchtid trötta ut och det bådar inte gott inför den förlängning som väntar där första målet vinner.
Domaren blåser av vid full tid och Senegal var det något bättre laget sett till hela matchen så här långt.

I förlängningen piggnar trötta svenskar till i ett sista ryck.
I stället ser senegaleserna slitna ut.
Det känns hyperfarligt när svenskarna får upp bollen till Larson och Ibrahimovic. Senegaleserna är helt klart pressade och en mängd chanser vaskas fram av svenskarna. Jag börjar tro att det här kommer att gå Sveriges väg.
Anders Svensson gör en snurrfint och lurar den senegalesiske försvararen ända till Dakar, Senegals huvudstad.
Anders Svensson drar sedan på en höger slägga som träffar i stolpen.
Hade inte försvararen Coly täckt av så bra kunde nog Svensson hittat lucka nog att dra in bollen. Målvakten Tony Sylva hade inte ens börjat röra på sig när bollen slog i stolpen. Så nära!

I den 104:e minuten, endast en minut innan pausvilan i förlängningen, tar så då allting slut. Matchens kung, Henri Camara, rinner åter förbi tre till fyra svenska backar och får iväg ett skott i flykten.
Skottet är inte hårt, men välplacerat. Målvakten Magnus Hedman står tyvärr aningens framåtböjd, lite för still och bredbent, vilket gör att det inte går att slänga sig åt sidan med handen åt sidan, utan att allt som kan göras är en fotparad.
Bollen går förbi, tar i Hedmans högra stolpes insida för att sedan rulla in i nät. Matchen är över och Sveriges fortsatta spel i Japan likaså.

Summering av den svenska insatsen

Jag har inte trott på Sverige en enda gång, mer än mot Senegal.
Man kan säga att det delvis är mitt fel att de nu åkte ur när jag äntligen trodde på dem. I kvalet till denna VM-turnering imponerade inte Sverige.
Möten med mediokra och rent dåliga lag bjöd ofta på uddlöst, fantasilöst och tråkigt spel. Förbundskaptenerna och spelarna fick kritik för detta som oftast var välmotiverad.
Här i VM hände dock något.
Det började med oro.
Ljungberg var sliten och skadad efter en lång säsong med Arsenal.
Patrik Andersson, lagkapten och mittback, åker också på en skada.
Den senare ersätts av Andreas Jakobsson som, skall det visa sig, gör en mycket bra VM-turnering.

Efter en blek första halvlek i inledningsmatchen mot England var det som om något lossnade i det svenska spelet.
Självförtroende, vilja, kamp, samt bra individuella prestationer dök upp borta i Japan. England var framför allt det lag som hade mest tur mot Sverige i en match som de senare borde vunnit.
Nu är England i kvartsfinal och övriga lag i forna "dödens grupp", åker hem.
Det är bara Sverige som kan göra det med stolthet och nöjda leenden. Argentina och Nigeria floppade både i gruppen och mot Sverige.
Båda lagen körde fast i den svenska försvarsmuren och våra anfallare var snudd på livsfarliga vid varje målchans.
Vårat spel var inte alltid så underhållande att se, men effektivt.
I matchen mot Senegal gjorde i alla fall Sverige sin spelmässigt bästa match när det gällde att försöka ta tag i spelet och att vaska fram målchanser.
I den här turneringen spelade Sverige verkligen efter de förutsättningar som fanns.
Slutomdömet för Sverige är att de får med beröm godkänt av mig.
Jag trodde inte de skulle ta en enda poäng, men laget visade sig vara mycket bättre än mina negativa spådomar.

Kort slutomdöme om lagdelarna:

Försvaret:
Målvakten Magnus Hedman får godkänt, men inte mer.
Han agerade osäkert vid både Englands och Nigerias mål, samt att han borde varit bättre förberedd när Senegal gjorde sitt sista avgörande mål.
Ändå har Hedman åstadkommit en bra rad med räddningar som till viss del uppvägt misstagen. Lucic, Mellberg, Mjällby och Jakobsson har spelat mycket bra genom hela turneringen.
Lugnt, stabilt, resolut, samt sprungit fram offensivt när det funnits möjlighet, speciellt Teddy Lucic.
Johan Mjällby och Andreas Jakobsson har varit de spelare som hållit högsta lägstanivå i matcherna.

Mittfältet:
Sveriges sämsta lagdel, även om den inte alls varit dålig.
Ljungberg var halvskadad och kom inte upp i normal form.
Magnus "Turbo" Svensson sprang sig trött, men så mycket mer hände inte -en otacksam roll.
Niclas Alexandersson var bra mot England, men annars väl ojämn och tappade framför allt mot Senegal ett par gånger i defensiven.
Tobias Linderoth sprang värre än ett marsvin i ett ekorrhjul, men gjorde ett gott arbete i framför allt defensiven.
En kämpe med bra brytningar och en och annan härlig glidtackling.
Anders Svensson blev bara bättre och bättre ju längre turneringen gick i sin kreativa mittfältsposition.
Sparkade ur Argentina ur turneringen och höll på att göra detsamma med Senegal.
Mitten på mittfältet fungerade bra, kantspelet var lite sisådär.

Anfallet:
Att anfallarna skulle fungera så bra som de gjorde, kom som en överraskning för mig. Marcus Allbäck är dock ett undantag som inte såg ut att vara i toppform. Mot Senegal kom han igång lite grann med sina löpningar, men i övrigt väldigt anonym.
Andreas Andersson gjorde bra inhopp i både anfallet och på mittfältet.
Zlatan Ibrahimovic gjorde också en bra insats som inhoppare, framför allt mot Senegal då han var nära att göra mål.
Henrik Larsson visade vilken vinnartyp han är genom att göra mål, kämpa, slita och ständigt springa i de luckor som uppstod.
Om han nu väljer att sluta i landslaget med flaggan i topp återstår att se.
70-talet landskamper och 30 år gammal har det efter Senegalmatchen låtit som om Henke Larsson fått nog.
En värdig avslutning har han gjort i så fall.

Slutligen finns det väl idag väldigt få som klagar på våra förbundskaptener Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck.
När väl Anders Svensson kom in från start i laget har jag inget att klaga på. Dessutom har Lars-Tommy prioriterat att låta spelarna vila och träna lätt som en lärdom av EM-fiaskot då hård träning gav tunga huvuden och trist spel.