Utforskning

Rymden är stor, ofattbart stor och inom dess gränser ryms allting.
Det ryms faktiskt så mycket att det är omöjligt att på ett tillfredställande sätt kartlägga det hela.
I alla fall under den tid som en genomsnittlig civilisation varar.
Det hindrar inte människan från att försöka, det finns ju så mycket att lära av rymden och andra civilisationer.

FILM:
2001 (2001: A Space Odyssey, 1968):
Arthur C Clarke, kommunikationssatellitens fader, skrev boken som Stanley Kubrick sedan gjorde film av. En av de verkligt stora SF-filmerna som har gett upphov till otaliga populärkulturella referenser och dessutom lärt folk över hela världen att nynna på "Also Spracht Zarathustra" av Richard Strauss.
En märklig stor svart sten lägger sig i människans utveckling och tvingar oss att lära oss tänka. En ganska mänsklig dator löper amok och ett gäng stackars astronauter på väg till Jupiter ligger risigt till. Gå och se, har ni sett den så gå igen. Ni minns säkert ändå inte vad den handlade om.

2010 (aka 2010: The Year We Make Contact, 1974):
Stackars Peter Hyams försökte rida på Kubricks succé med "2001".
Dessutom försökte han förklara och avmystifiera slutet på föregångaren, detta har han fått utsåt både spott och spe för. Klart svagare än Kubricks mästerverk men värd att ses. Arthur C Clarke har en cameo som man på parkbänk, bara det gör filmen värd de nitton kronor den kan tänkas betinga hos din lokale porr- och våldskrämare.

Contact (1997):
Jodie Foster spelar radioastronom i Robert Zemeckis filmatisering av en Carl Sagan-roman. Inbäddat i ett mystiskt meddelande från en annan värld hittar man en repris av Berlinolympiaden, inbäddat i Hitlers tal hittar man ritningarna på en jättemärklig mackapär. När den väl är byggd blir det politik om vem som får åka. Ganska så seg historia men inte helt otänkbar om man väl accepterar att andra civilisationer skulle vilja ha med oss att göra.

Dark Star (1974):
John Carpenter gjorde regidebut med den här parodin på genreklassikern "2001". En märklig historia som inkluderar sprängandet av planeter, långa diskussioner om surfningens fördelar och filosofidiskussioner med en "Smart bomb".

Lost in space (1998):
Nyfilmatisering av den klassiska TV-serien med samma namn. Men istället för allas vår favorit SF-kid Bill Mummy, som Will Robinson, och Johnatan Harris om den slemme doktorn, får vi här Jack Johnson och Gary Oldman. Dessutom är värt att nämna Matt Le Blanc som här likt andra "Vänner"-skådisar bara upprepar sin roll ibland ny rekvisita.
Familjen Robinson åker ut med ett jättestort skepp för att hitta nya världar att bo på men den slemme doktorn saboterar allt och plötsligt blir det viktigare att hitta hem.

Mission to Mars (2000):
Brian de Palma gör som William Burroghs och applicerar cut-up tekniken på den här filmen. Mest signifikant tycks vara önskan att klippa bort alla bärande scener till förmån för meningslösa, det gör filmen rätt tråkig på det hela taget och vi lämnar den helt enkelt därhän.
Hyr den för att visa för filmbolagen att SF visst lönar sig, men om det finns fler SF-filmer du inte sett se dem först.

Resan till månen (Voyage to the Moon eller Le Voyage Dans la Lune, 1902):
En av världens äldsta SF-filmer, mycket löst baserad på Jules Vernes roman med samma namn. Ett par forskare låter sig skjutas ur stor kanon och landar rakt i mångubbens öga, de slår ihjäl måninnevånare och sprider annan kolonial välvilja omkring sig. Har ett historiskt värde men är kanske inte helt så rafflande.

Solaris (Solyaris, 1972):
En av de bästa sammanfattningarna av den här snygga men obegripliga Tarkovskij-filmen lyder: "Se havet, se havet tänker, tänk havet, tänk och havet tänkte." Förvänta er bara inte att ni kommer begripa någonting första gången ni ser den. För den som gillar Tarkovskij eller skum SF är det här ett måste.

Stargate (1994):
Under Egyptens solblekta sand ligger en urgammal grej, medan större delen av ett århundrade förflyter studerar forskare den utan att komma på vad sjutton det är. Sedan kommer von Däniken-anhängaren Daniel och berättar att det minsann är en port till stjärnorna.
Nu går allt mycket snabbt, en liten trupp amerikanska (vad annars) marinsoldater åker igenom porten, hamnar på främmande planet, blir vänner med befolkningen och retar upp urgamla egyptiska gudar.
Svårslagen kombination av pyramider och rymdskepp som får vissa Bulldozermedarbetare att bli alldeles till sig.

Star Trek-filmerna:
(Star Trek : The Motion Picture, 1979).
(Star Trek II : The Wrath of Khan, 1982)
(Star Trek III : The Search for Spock, 1984)
(Star Trek IV : The Voyage Home, 1986)
(Star Trek V : The Final Frontier, 1989)
(Star Trek VI : The Undiscovered Country, 1991)
(Star Trek VII: Generations, 1994),
(Star Trek VIII: First Contact, 1996)
(Star Trek IX: Insurrection, 1998)
(Star Trek X: Nemesis, 2002)
Den första Star Trek-filmen kom olyckligtvis ut strax efter att Stanely Kubrick omformat rymdgenren med sin "2001". Resultatet blev att all den humor och gladlynthet som präglar TV-serien utelämnades. Filmen blev trots detta en stor succé och är, om man orkar sitta igenom de evighetslånga panoreringarna över stjärnhimlen, riktigt bra. Bara inte den allra mest rafflande i serien.
Sedan dess har hur många Star Trek-filmer som helst gjorts.
Några mycket bra, några mindre bra. Har Leonard Nimoy regisserat kan ni utgå från att det är bra. Är det William Shatner som stått vid rodret så är det mer för den som vill se allt med rymdskeppet Enterprise.

TV:
Farscape (1999-2003):
Ett rymdskepp åker fel i tid och rum och stackars John Crichton hamnar långt åt tjota, där han möter det tänkande rymdskeppet Moya och dess pilot (vid namn Pilot) och en färgstark besättning. De åker runt på äventyr. John vill åka hem.

Stargate SG-1 (1997-):
Fortsätter där filmen slutar, de duktiga forskarna lyckas knäcka koden till stjärnporten "The Stargate" och vips är hela galaxen deras lekplats.
Men på den här lekplatsen finns såklart stygga busar i form av ännu fler gamla gudar. Mac Gyver (Richard Dean Anderson) tar över Snake Plisskens (Kurt Russell) roll från förra filmen och övertygar faktiskt som veteranmilitär!

Star Trek:
(Star Trek: Original series 1966-1969)
(Star Trek: Next Generation 1987-1994)
(Star Trek: Deep Space Nine 1993-1999)
(Star Trek: Voyager 1995-2001)
(Star Trek: Enterprise 2001-)
Det här är rymdskeppet Enterprise.
Det har ett femårs uppdrag: Att utforska nya världar och civilisationer. Och att modigt färdas dit ingen man åkt förr.
Det här är *också* rymdskeppet Enterprise.
Det har ett fortgående uppdrag. Att utforska nya världar och civilisationer. Och att modigt färdas dit ingen åkt förut.
Det här är rymdstationen Deep Space Nine.
Den har i uppdrag att snurra runt, runt. På samma ställe. Det är inte alltid så lätt.
Det här är rymdskeppet Voyager.
De har åkt vilse. De tvingas utforska en massa världar och civilisationer, men vill helst åka dit de alla har varit förut, d v s hem.
Det här är inte rymdskeppet Enterprise än, men snart.
Det kommer inom kort att vara det första rymdskeppet som hette så.
Star Trek-fanatismen har nått oanade höjder och orsakat fler konvent än någon känd kraft, utom möjligtvis George Lucas.