Troma - välkommen till skräpfilmsfabriken

Filmerna som kommer härifrån är billiga, kontroversiella, ofta mycket våldsamma och för det mesta riktigt, riktigt dåliga.
Men det är precis det som är meningen. Med titlar som "The Toxic Avenger", "Surf Nazis Must Die" och "Rabid Grannies" har det amerikanska independentbolaget Troma lyckats göra sig ett namn som utpräglade B-filmsspecialister.

I Hell's Kitchen, New York ligger Troma Studios, världens kanske enda renodlade skräpfilmsfabrik.
Här, i ett ruffigt kontorshus som även går under namnet Tromaville, återfinns den amerikanska östkustens raka motsats till Hollywood och dess publikfriande högbudgetproduktioner. Idag finns större delen av bolagets produktion utgiven på DVD, och filmerna har en trogen skara fans även i Sverige.

Tromas båda grundare, Lloyd Kaufman och Michael Hertz, träffades i början av sjuttiotalet som studenter på Yale University. När de 1974 startade sitt bolag producerade de till en början ett antal billiga sexkomedier som visserligen gick hyfsat rent ekonomiskt, men inte gjorde mycket väsen av sig.
Tromas stora genombrott kom 1985 med "The Toxic Avenger".
Filmen, som regisserades av Lloyd Kaufman och Michael Hertz själva, handlar om en hunsad städare som kommer i kontakt med giftigt avfall och förvandlas till en stor mutant. Han blir The Toxic Avenger, "Den ende superhjälten från New Jersey", vars mission är att rensa upp bland stans slödder och hjälpa samhällets svaga. Det hela är en våldsam splatterkomedi med grova skämt och blodiga specialeffekter. "Toxie" gjorde stor succé och filmen gav bland annat upphov till både en animerad tv-serie och en mängd seriealbum. Filmen har också fått flera uppföljare och den fjärde i ordningen, "Citizen Toxie", har nyligen haft biopremiär i USA.

The Toxic Avenger skapade en plattform för Troma att bygga vidare på, och andra halvan av 80-talet blev en viktig period för bolaget som här började hitta en alldeles egen liten nisch. Titlar som "Class of Nuke 'Em High", "Monster in the Closet", "Girls School Screamers" och "Blood Hook" lockade en speciell publik som uppskattade filmernas råa humor och respektlösa attityd gentemot det som brukar kallas god smak.
Troma Studios har idag etablerat sig som en av världens mest ökända producenter och distributörer av lågbudgetfilm, med samarbetspartners i ett flertal länder. Sedan snart tre år tillbaka har Troma även distribution i Sverige.

I skånska Rydebäck ligger svenska Tromas kontor, och hit kan både videohandlare och privatpersoner vända sig om de vill köpa några av bolagets märkliga alster. Men att agera mellanhand åt excentriska filmbolagschefer är inte alltid så lätt.
– Lloyd är rätt besvärlig att jobba med, säger Mike Anderberg på Troma AB.
Vi har haft problem med att få de titlar vi vill ha, och att få bra priser på andra grejer som T-shirts till exempel. Senaste Toxie-filmen har vi försökt att få jättelänge, men Lloyd vill inte sälja någon mastertejp till oss eftersom han tror att den ska gå upp på bio.
Att "Citizen Toxie" skulle gå upp på någon svensk biograf är nog högst osannolikt. Däremot har bolagets filmer börjat dyka upp hos en del välsorterade videouthyrare. Men för svenska Troma är köpfilmsmarknaden ändå den klart viktigaste.
– Många kunder är samlare och de vill själva ha filmerna hemma i hyllan, säger Mike Anderberg.

Vad är det då som lockar med den här typen av medvetna skräpfilmer? Är det den opolerade humorn, specialeffekts-orgierna eller den skrattretande taffligheten? Utgör de kanske helt enkelt en upplyftande kontrast till de färglösa mainstreamfilmer som sköljer över oss både i biofåtöljen och hemma i tv-soffan? Mike Anderberg har inga bra svar.
– Jag är själv inget Troma-fan, även om jag kan skratta lite åt vissa scener. Jag tror man ska vara en viss sorts person för att gilla Tromafilmer. Men jag kan inte riktigt säga vilken sort.

TROMAFILMER I URVAL:

Sizzle Beach, U.S.A. (1986)
Kevin Costner gjorde långfilmsdebut med en liten roll i denna sexploitationfilm som från början var tänkt att heta "Silicone Beach" eftersom samtliga kvinnliga rollinnehavare hade bröstimplantat.
"Halvnaket i strandmiljö" tycks vara det enda temat och handlingen är i stort sett obefintlig. Filmens regissör Richard Brander har berättat om en visning där biografmaskinisten lyckats byta ordning på två av filmrullarna. Ingen i publiken märkte något.

Redneck Zombies (1987)
Vansinnigt ful film, inspelad med vanlig videokamera. Blodig historia om korkade sydstatare som förvandlas till människoätande zombies efter att ha druckit hembränd sprit baserad på någon sorts kärnkraftsavfall.
De snuskiga specialeffekterna blir paradoxalt nog extra otrevliga eftersom de är förhållandevis välgjorda jämfört med resten av filmen.

Troma's War (1988)
En av Tromas dyraste produktioner. Explosionerna står som spön i backen i denna actionpastisch där ett flygplan med turister störtar på en ö som visar sig vara tillhåll för allsköns terrorister.
Konflikter uppstår och de civila passagerarna tvingas bli hejare på att hantera vapen för att överleva.

Rabid Grannies (1989)
Belgisk film producerad av Troma. Ett par rika gamla tanter har släktmiddag men förvandlas till gästernas bestörtning plötsligt till blodtörstiga monster som börjar kalasa på släktingarna.
Den originella intrigen håller dock inte riktigt för en hel film, utan blir tämligen långtråkig mot slutet.

Beware: Children at Play (1989)
Barnen i en småstad i Texas försvinner en efter en samtidigt som en mordvåg sveper över bygden. Det visar sig att barnen hjärntvättas av en föräldralös ung sektledare som bor ute i skogen. Hans lärjungar börjar mörda sina egna föräldrar, vilka i sin tur företar drastiska åtgärder.
Filmens minst sagt utmanande tema inrymmer dock en känga åt pöbelmentalitet och religiös fanatism av olika slag.

Nymphoid Barbarian in Dinosaur Hell (1991)
Kvinnlig "barbar" springer runt i pannband och höftskynke bland taffligt animerade dinosaurier och märkliga ödlemän. Fruktansvärda specialeffekter i en hopplöst oengagerande film.
Medvetet uselt på alla plan, och knappast roligt i mer än fem minuter. Tjejen som spelar huvudrollen har på omslaget och affischen bytts ut mot en med betydligt större bröst.

Sgt. Kabukiman, N.Y.P.D. (1991)
Om New York-polisen Harry Griswold som begåvas med superkrafter och förvandlas till "Sergeant Kabukiman N.Y.P.D." till alla brottslingars stora förtret. Kabukiteater är en japansk tradition där alla roller spelas av män varav en del är utklädda till kvinnor. Assistent Griswold bekämpar således skurkar iförd kimono, träsandaler och heltäckande ansiktssmink.
Som vapen använder han bland annat flygande ätpinnar och brinnande parasoller.

Cannibal! The Musical (1996)
Kannibal- och westernmusikal av Trey Parker och Matt Stone, killarna bakom den animerade tv-serien "South Park".
En av Tromas roligaste filmer, som nog kan tilltala en något större publik än de redan frälsta. Historien, som dock är mycket blodig, handlar om hur några lycksökare under guldrushen faller offer för kannibalism. Fantastiska sångnummer.

The Killer Condom (1996)
Tysk film, distribuerad av Troma.
Den homosexuelle (och tysktalande!) New York-snuten Inspector Macaroni har fått en mystisk seriemördare på halsen. En efter en dör de manliga gästerna på ett centralt beläget lopphotell, och samtliga har det gemensamt att de fått sina könsorgan avskurna. Det visar sig vara en mördarkondom som ligger bakom. Filmen slutar oväntat nog med att Macaroni håller ett långt brandtal mot intolerans och för homosexuellas rättigheter. Baserad på en tecknad serie av gayikonen Ralf König.

Terror Firmer (1999)
Bloddrypande vulgokomedi och metafilm om inspelningen av... just det: en Tromafilm! Inspelningsplatsen härjas dessvärre av en galen seriemördare.
Lloyd Kaufman har regisserat och spelar själv rollen som blind (!) regissör. Filmen driver med hela film- och tv-branschen samtidigt som den ständigt refererar till tidigare Tromafilmer.
En postmodern orgie i intertextualitet och en fest för trogna Tromafantaster.

Albin Valsinger: 03-06-24