Space Opera

Det är inte så viktigt det där med realism. Bara man berättar en sjysst story. I Wagner kan någon ta flera minuter på sig att dö under högljutt kvidande, Space Opera agerar under samma förutsättningar, bara annorlunda.

FILM:
Barbarella (aka Barbarella: Queen of the Galaxy, 1968):
Jane Fonda spelar rymdagenten Barbarella som jagar den ondskefulle professor Duran Duran. Lätt lutning mot soft-porno men ändock med nog handling för att kvala in som en Space Opera.

Blixt Gordon:
Originalens original. Den stora rymdoperan, som gjorde sitt för att inspirerade George Lucas till hans Star Wars.

Dune (1984):
David Lynchs filmatisering av första verket i F C Herberts mastodontepos. Storslagna scenografier och en alldeles egen messias gör Dune till en självklar rymdopera.

Femte elementet (The Fifth Element, 1997):
Luc Besson bekymrade sig inte om några störande tekniska detaljer när han målade upp hur hotet mot universum avvärjs av en anorektisk supermodell, en sjaskig taxichaffis, två virriga präster och en våldsamt queer radiopratare.

Star Wars-filmerna:
(Star Wars, 1977)
(The Empire Strikes Back, 1980)
(Return of the Jedi, 1983 )
(Star Wars: Episode I - The Phantom Menace, 1999)
(Star Wars: Episode II - Attack of the Clones, 2002)
George Lucas, numera, femdelade saga är för många den första SF-film de kom i kontakt med. Har man inte nån gång sett åtminstone en Star Wars-film är man tyvärr förmodligen oåterkalleligen vuxen.

TV:
Buck Rogers (Buck Rogers in the 25th Century, 1979-1981):
Buck fryses ner någon gång på sjuttiotalet och vaknar upp någon gång i framtiden. Gissa om Buck blir överraskad.

Dune (2000):
F C Herbert även här. Amerikanska "Sci-Fi channel" hade den goda smaken att göra en miniserie baserad på boken. Klokt kan tänkas då Lynchs till oigenkännelighet nedklippta tvåtimmarsfilm inte riktigt lyckades täcka bokens handling. Dock blir serien lidande av att Lynchs fantastiska scenerier redan bestämt hur Dune skall se ut.