December - Radiohead: Kid A

Shopping.
Är det vad den första vintermånaden bär med sig?
Hur ackompanjerar man det?
Det är nog ingen idé.

Mozart hade kanske kunnat, men på den tiden fanns ingen stress.
Jag har en annan syn på december. Den har inget med julen att göra.
Kall måhända, avskalad.
Det är lugnt nu under midvinter.
I december är omgivningen tyst.
Det är stilla, ljust och plötsligt mörkt. Kontraster kompenserar den tystande snön och soundtracket blir därför av samma karaktär.

"Kid A" är en sån skiva, enkel i botten med sina instrumentala sträckor.
Nästan enklare när Thom Yorke stämmer in.
Med spår som "How to disappear completely" och "Optimistic" utgör den min bilmusik på färd genom vintriga skogar. Precis när atmosfären hamnar farligt nära slummer ökar tempot.
Gitarren skärper nu upp landskapet och kontrasterna i skivan blir tydlig.

Skönt sväng finns här också, "The National Anthem" står ut ur mängden med sin basgång. Detta är också nästan enda gången skivan låter som ett rockalbum även om det aldrig råder nån tvekan om att det är Radiohead.

Visst passar den julen också.
När du handlat, fejat och sen varit social hela julafton kan du med gott samvete slappna av med "Kid A" i ett par hörlurar. Bättre avslappningsmusik är svår att finna utan att rota i pappas hög av Vangelis-plattor.

Prova "Kid A" när du i december ger dig utanför stan.
Stirra ut från huset eller bilen i kvällsmörkret, över snön in i en skog eller mot några hus. Då passar "Kid A" allra bäst.