Så var det dags igen.
Stockholm ligger täckt av 2 decimeter snöslask, julslingorna börjar titta fram och folk gömmer sig förgäves från kylan under lager av kläder. Dessutom kan man över hela staden se människor springa omkring med ett rödaktigt program under armen.
De rör sig mellan Astoria, Skandia, Filmhuset och Rival. Just det. Stockholms 15:e filmfestival är igång.
Och alla är välkomna.

Alla vill få en skymt av Oliver Stone. © Stockholms Filmfestival

På presscentrum på sjunde våningen i lyxiga hotell Lydmar är det liv och rörelse. Alla vill få en chans att träffa Oliver Stone, som är hedersgäst på festivalen, få gratisbiljetter till Woody Allens senaste "Melinda & Melinda" eller frossa i souvenirer från årets asien-tema. Jag tackar artigt när jag tar emot min presspåse innehållande information och reklam om kommande filmer.
Som vanligt är programmet fullspäckat med bra film, och det blir tajt för en stackars filmnörd som jag att få ihop det. En extra godsak för i år är jubileumsfilmerna; en favorit från varje festivalår.
Där finner man godbitar som "The ice storm" av Ang Lee, Tarantinos "Reservoir dogs", "Happiness" och mycket mer.

Jag bestämmer att min första film får bli "Delikatessen", en härlig klassiker av samma man som gav världen "Amelie från Montmartre", här i samarbete med sin konstnärlige visionär Marc Caro. Filmen utspelar sig i en efterkrigstid, där man handlar med majs och linser och kött är lika med guld. De utsvultna hyresgästerna i ett förfallet hus i utkanten av staden, har med slaktaren själv i spetsen listat ut ett eget sätt att få tag på kött. Vilket medför att de måste annonsera efter en ny hyresgäst en gång i veckan…
När cirkusartisten Stan flyttar in och bjuder på uppvisning med såpbubblor, spelar på såg och samtidigt kärar ner sig i slaktarens dotter blir det problem med planen. Filmen är både mörk och makaber, men berättas på det lekfulla och varma sätt vi känner från både "De förlorade barnens stad" och "Amelie".

Bra festivalstart, favoritfilmen Delikatessen av Jean-Pierre Jeunet.

När jag sedan pulsar genom snön på väg från filmhuset med ett leende på läpparna känns det fel att gå hem, efter en sådan bra festivalstart.
Jag beger mig till Astoria vid Nytorget där det bjuds på den första av två överraskningsfilmer. Det brukar här komma filmer som har premiär i Sverige först om ett halvår eller mer. Förra året var det "School of Rock" som tog publiken med tjusning. Vi spekulerar nyfiket på "Ray", vilket var fel. Men vi blir tros detta positivt överraskade när det visar sig vara "Anchorman" av Will Ferrell och Adam McKaym, filmen som handlar om den legendariske nyhetsuppläsaren Ron Burgendys liv.
Filmen verkar till en början vara en enkel komedi i en blandning mellan Jim Carrey- och Owen Wilson-stil, men visar sig snart vara mer genomtänkt än så. Manuset är genialt planerat, och när de tar bort alla regler för historieberättande och blandar tidsklipp med animation, ironi med parodier på parodier och rör om i den härliga knäckgrytan med den bästa comic-reliefen i filmhistoren, "Brick", är publiken såld. Jag har inte skrattat såhär mycket till en film på länge.
Det är härligt att se att det går att blanda humor i toppklass med manschauvinism, oneliners och ordspråk utan att det blir rörigt. När det dessutom läggs till detaljer som Jack Black som motorcykelknutte, Ben Stiller i latinomustasch, en kattmodevisning, en gravid panda och Will Ferrel på jazzflöjt, då blir det underhållning på hög nivå.

Nöjd som Alexander Lukas och spinnande som en katt går jag sedan hem genom Stockholms kyliga vinternatt. Kylan spelar inte så stor roll, för jag vet att jag snart kommer att sitta i en biograf igen. Vi får se vad nästa dag av filmfestivalen har att ge.

För att gå på festivalen krävs ett årskort som kostar 170 kronor (100 kronor för studerande och personer under 21). Samt att man lyckas köpa loss biljetter till någon av filmerna. De flesta filmer kostar 65 kronor, men vissa variationer kan förekomma.

Filmfestivalen är inte bara film och ett flertal seminarier förekommer också under vinjetten Face2Face. De flesta av dessa är gratis, men för att få titta på Oliver Stone får man hysta upp med 160 kronor och Todd Solondz kostar något mer modesta 100 kronor.

Man driver även en barn- och ungdomsfilmfestival under namnet Stockholms Filmfestival Junior