Sämstheten

Man förstod redan under Will Smith´s "Wild wild west" att något var ordentligt fel. Man satte inte alltför mycket tankar till det då eftersom det hela ju förklarades av att det var just Will Smith.
Men instinktivt anade man en större oro.
Och så en dag stod han där, med förgyllt smör i strupen och platinavitt hår, iförd sån dräkt som dom alltid har (lyx blandat med casual) och med en rik, flott image med tillhörande kvinnor en masse.
Da thong! Da thong-thong-thong-thong-thong!

Cisqo var här och förde sämstheten mot nya oanade höjder. Till på köpet, och som brukligt är, gick nån på det med följden att man fick lyssna på Cisqo och hans våta drömmar vart man än vände sig tills "thong-thong-thong-thong-thong" bultade i tinningarna. Nu kan man hela texten.

Det är väldigt tacksamt att tala om sämstheten, men det kräver att man vidtar mått och vikt. Det är till exempel extra viktigt i sammanhanget att noga dela in i genrer.
Det är nämligen många som slåss om titeln. Forsman har koll på läget, och förstår saker som att Five givetvis är sämst av dom pojkbanden. Det skulle vara enkelt att motivera N´Sync som sämst: "It´s gonna bej mej".
Fast Forsman har koll på läget och förstår att Five är sämst, och sämst i Five är han den pottklipptblonde med stirrande blå äckelögon.
I den senaste videon har han rockat till sig dock, med förödande resultat, och sjunger lead i covern till "We will rock you".
Det är väldigt beklämmande.
Forsman har fattat hela grejen och drar perfekta paralleller till den balla dinosaurien i Jurassic Parc som sitter på lur i djungeln och liksom ser harmlös ut först, men nej.
Fettot stryker med.

I genren radiopop har det skett ett helt oväntat men logiskt tronskifte. Forsman ringde och var upphetsad.
Du vet ju vilka som är sämst?
Javisst, sa jag.
Fast trots att jag var säker på att det var Savage Garden som var sämst så kunde jag förnimma någonting obestämbart som låg och störde bilden, något som helt nyligen gjort entré.
Föresten, har man inte fattat att Savage Garden är sämst är det ju ingen idé att ens förklara. Ett band, eller vad det nu är, som har satt Simple Minds som ideal, som vill ge sken av att vara ett arenaband. Tänk att vilja ge sken av att vara ett Simple Minds-arenaband. Stå där och se ut som dom gör, med märkliga frackjackor och såna syntar man har som gitarr, och med en massa utrymme så man kan springa lite, alltunder falsettsång.
Det är ju inte klokt.
Ja, men det finns nåt ännu värre. Forsman var upphetsad.
Vad kan va värre? Jag var misstänksam.
Tänk efter nu. Forsman gav mej en sportslig.
Peter Jöback? Funderade jag.
Jaaaaaaaa! Forsman var nöjd.
Sen gottade vi oss länge och väl och frossade i hur snuskig Peter Jöbacks nya karriär är. Kunde han inte hållit sig till sitt, till musikalandet?
Nu måste han istället ge sig in och kämpa i sämstheten.
Och gör en blek kopia av Savage Garden dessutom.
Tänk att vilja ge sken av att vara Savage Garden.

Som lite motvikt åt eländet får jag nu köra en liten favoritfundering i härlighetens tecken. Vilken Danzig-strof är egentligen mäktigast:

1. Sold into slavery down the New Orleans
2. And the pain you're feeling now, ain't nothing campared to the pleasures I hide
3. Father, do you wanna bang heads with me?